Carl Hult

Carl forskar för en hållbar sjöfart – för både anställda och miljön

Carl Hults första jobb var som jungman på ett cementafartyg. Nu har han blivit professor i sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hans erfarenhet av arbete till sjöss utgör en värdefull bakgrund till den sjöfartssociologiska forskning han bedriver.

– Min forskning rör arbetslivet till sjöss, det vill säga sjöfartssociologi. Det handlar om människan i arbete och vila så som det struktureras av fartygets och sjöfartens villkor, säger Carl Hult, nybliven professor i sjöfartsvetenskap med inriktning sociologi.

Carl Hults forskning inriktar sig mot en hållbar sjöfart för industrin och för anställda, omgivande miljö och samhället i stort. Just nu arbetar han med en studie om intendenturpersonalen på passagerarfartyg. De som arbetar med kök, servering och städ har under lång tid varit klart överrepresenterade när det gäller längre sjukskrivningar jämfört med andra anställda ombord.

– Vi har kunnat spåra ett antal viktiga faktorer för att minska utmattningsupplevelser. Det handlar om tillräcklig bemanning, tid för vila, en chef som åtgärdar problem, samt bra relationer mellan avdelningar ombord.

När denna studie är klar i januari väntar två nya, spännande projekt för Carl. Det ena handlar om eco-driving för sjötrafik med täta hamnanlöp; det andra om människans roll i framtida sjöfartssystem.

Vad är det mest spännande med att ha blivit utnämnd till professor vid Linnéuniversitetet?
– Det är min resa hit. Jag började som jungman på ett cementafartyg, hamnade så småningom i byggbranschen följt av flera år som anläggningsdykare på kaj- och brobyggen. Sedan jobbade jag till sjöss i marinen i många år innan jag blev arbetslös. I brist på annat hoppade jag in på en kurs i teoretisk filosofi vid Umeå universitet, vilket på kringliga vägar återförde mig till sjöfarten här i Kalmar – och till en professur som jag under resan aldrig kunnat drömma om.