Forskning ger ökad förståelse för centralt synfältsbortfall
Utan en fungerande gula fläcken (makula) hade du inte kunnat läsa den här texten, kanske inte ens sett att det är bokstäver. När ögat drabbas av sjukdomar i makula, kan synen i de centrala områdena av synfältet försvinna helt. Man måste då använda den perifera näthinnan, vilken har sämre synskärpa.
I sin avhandling har Peter Lewis tittat på hur vi bättre ska kunna förstå hur det perifera seendet fungerar, och hur förutsättningarna för personer som drabbats av centralt synfältsbortfall kan förbättras.
När makula slutar att fungera som den ska, används områden i den perifera näthinnan. Problemet är att synskärpan blir sämre ju längre ut i periferin man kommer. Detta medför problem med att läsa, urskilja detaljer och att känna igen ansikten. Det kan även uppstå fel i hur ögat bryter ljuset. Dessa fel inkluderar till exempel brytningsfel, vilket kan korrigeras med glasögon, eller mer komplexa fel som vanligtvis inte går att korrigera.
– Vi har utvecklat metoder för att mäta perifer synfunktion och först testat dessa på normalseende personer innan vi har gått över till forskningspersoner med centralt synfältsbortfall, säger Peter Lewis. Vi har använt ett kliniskt instrument med ett öppet synfält för att mäta de optiska felen som uppstår vid indirekt fixation, och utvärderat synskärpa och kontrastseende med glasögonkorrektion. Andra mer specialiserade forskningsinstrument har också använts för att mäta och korrigera mer komplexa synfel.
I stora drag visar avhandlingen att det är viktigt att mäta och korrigera perifera optiska fel. Inte minst för att kontrastseendet blir bättre, men även för att den perifera synskärpan i vissa fall förbättras för personer med centralt synfältsbortfall. En viktig upptäckt var att synen förbättras när man ser rörliga objekt, framförallt kontrastseendet.
– Det är viktigt att mäta och korrigera de optiska felen som uppstår i periferin och vara medveten om att rörliga objekt kan uppfattas lättare än stillastående, säger Lewis. Mätinstrument med ett öppet synfält underlättar mätningen av perifera synfel.
I framtiden borde det vara möjligt att både korrigera de mer komplexa optiska felen, samt utveckla nya elektroniska hjälpmedel som skapar en optimal rörelse för att ge en förbättrad synfunktion.
Länk till avhandling
http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A924325&dswid=-3188
Kontaktinformation
Peter Lewis, Vision Enabling Lab, Linnéuniversitetet, 391 82 Kalmar
peter.lewis@lnu.se, 0480-44 61 82
Jonas Tenje, pressansvarig, 070 308 40 75