Uppslagen bok

Ett skiljetecken som väcker känslor

Ensam bland skiljetecken har semikolonet sin egen dag, den 6 februari. Kanske för att det ofta väcker känslor eller är ett, bland vissa, otydligt skiljetecken. Gunilla Byrman, professor i svenska språket, kommenterar det känsloladdade semikolonet.

Det konstruerades av typografen och formgivaren Aldus Manutius år 1494. Idag är det många som helt avstår från att använda semikolonet, men professor Gunilla Byrman tycker om att använda det och gör så rätt ofta. Semikolon är skiljetecknet som består av en punkt och ett komma, och det är precis så det ska användas. Där det går att sätta punkt men man väljer att fortsätta meningen, mellan två huvudsatser.
− Semikolon är ett mellanting, när punkt känns för starkt och komma för svagt, säger Gunilla Byrman.

Här är ett exempel: Huvudsatserna som skiljs åt med ett semikolon handlar ofta om samma sak; de har ett nära innehållsligt samband med varandra.

Det andra sättet att använda semikolon är i en uppräkning. Inom uppräkningar kan man använda semikolon om man vill avskilja grupperingar från varandra eller avskilja uppräknade decimaltal. Men det används inte före en uppräkning – då används kolon.

Här kommer Gunilla Byrmans andra exempel på semikolon i en uppräkning: Det var många gäster på examensmottagningen: familj, släkt och vänner; kursare och andra studiekontakter; nuvarande och tidigare grannar.

Visst kan man klara sig utan semikolonet; det går att strunta i det i all typ av text om man så vill. Kanske riskerar det rent av att försvinna i framtiden?
− Nä, jag tror inte det kommer att försvinna. Att det inte används beror nog på att folk i allmänhet är rädda för att använda det fel, säger Gunilla Byrman.

Kontaktinformation:
Gunilla Byrman, 0470-70 84 14
Tove Nordén, kommunikatör, 070-367 14 53