Ny professor nyfiken på kulturarvets nytta
Lena Liepe, ny professor i konst- och bildvetenskap vid Linnéuniversitetet, vill bidra till att den medeltida konsthistorien fortsätter vara relevant i dag och i framtiden. Efter tjugo år utomlands kunde hon inte motstå chansen att komma hem till Småland och en forsknings- och undervisningsmiljö hon saknat. Med sig tar hon en nyfikenhet och en vilja att utveckla ämnet ytterligare tillsammans med sina kollegor.
Lena Liepes forskning är specialiserad på medeltidens visuella och materiella konst. Hon forskar på bilder, kyrkokonst, skulpturer, kyrkobyggande och kroppen som motiv. Även om mycket av forskning handlar om kyrkans visuella kultur, drivs Lena av en nyfikenhet för nya forskningsområden inom konst- och bildvetenskap.
– När jag tittar på min forskning, ser jag att jag har gjort många olika saker. Jag testar nya saker, vill utforska nya teman. Detta gör att jag har en väldig motivation för min forskning och ämnet, säger Lena.
För tillfället skriver Lena en bok om helgonreliker. Just helgonreliker som fenomen och deras roll i Norden är ett underutforskat ämne. De senaste åren har dock varit lite av en boom för internationell relikforskning – som nu också börjar sprida sig till Norden.
– Min forskning är ett led i det. Jag studerar det som finns dokumenterat om reliker i hela Norden. Jag har hittat spännande skriftliga källor på Island om hur biskopen Gudmundur Arason åkte runt och helade folket, till och med boskap! Det säger något om hur beroende man var av helgonens hjälp på medeltiden. Reliker blev en konkret grej att fästa sig vid, säger Lena.
Lenas ambition är att arbeta för den medeltida visuella kyrkliga kulturens relevans i dag och i framtiden. För att lyckas vill hon arbeta med dels forskning, dels undervisning. I dag kan vi inte ta för givet att alla studenter har en kulturbakgrund där de ser kyrkor som sitt egna kulturarv. Lena vill utveckla strategier för hur kulturarvet i framtiden kan göras väsentligt och relevant för alla kategorier av medborgare. Under sina tjugo år i Norge, först vid universitetet i Tromsö och senare vid universitetet i Oslo, märkte hon att sammansättningen av studentgruppen inte var representativ; den motsvarade inte sammansättning av befolkningen i stort.
– Det är en fara för ämnet. Mitt sätt att förmedla den äldre konstens historia måste göras på ett sätt som är relevant för alla kategorier av studenter. Det får inte bli exkluderande eller kännas smalt, säger Lena.
Vad är det mest spännande med att ha blivit utnämnd till professor vid Linnéuniversitetet?
– Det betyder otroligt mycket! Dels för att jag är den första professorn i ämnet på Linnéuniversitetet, dels för att jag är uppvuxen i Växjö. Min pappa arbetade som bibliotekarie vid universitetsfilialen, senare högskolan, och vi flyttade hit tack vare det. Jag ville ta chansen att komma hem till Småland och det finns en dynamik här som verkligen tilltalar mig – kollegorna har energin och viljan att bygga. Det ska bli jätteroligt att få bidra.