Tre krav för en jämställd framtid
Marie Eriksson, historiker och lektor i socialt arbete, forskar om våld och kön både historiskt och i vår egen tid. Idag på internationella kvinnodagen frågade vi henne om ojämlikheten historiskt och vilka krav hon ställer för en jämställd framtid.
Varför har relationen mellan kvinnor och män varit så ojämlik historiskt?
Marie Eriksson förklarar att det finns olika sätt att förstå och förklara varför ojämlika maktrelationer funnits, men också varför de fortfarande finns och ständigt återskapas.
− En vanlig utgångspunkt bland forskare är att kön inte är något naturgivet eller oföränderligt. Tvärtom har historiker visat att kön eller genus, det vill säga föreställningar om kvinnligt och manligt, är så kallade sociala konstruktioner. Det formas av oss människor överallt, i olika sammanhang såsom politik, utbildning, sjukvård och i familjen. Det görs genom att idéer om vad som anses vara kvinnligt ofta hålls isär från det som anses vara manligt och tvärtom. Då skapas föreställningar om könsskillnad, där man alltså struntar i likheter mellan könen.
Att skapa kvinnligt och manligt har också med makt att göra, fortsätter Marie Eriksson. Makt kan handla om att ha ekonomiska resurser, status, inflytande och möjlighet att forma samhället och sitt eget liv.
− Det knyter män närmare makten och kopplar manlighet till en överordnad position – i relation till kvinnor och kvinnlighet som positioneras som underordnade eller utanför, med mindre makt. I denna könshierarki utgör män och manlighet normen, det betraktas som naturligt, normalt, önskvärt och eftersträvansvärt.
Varför är relationen mellan kvinnor och män ojämlik än idag?
Historikern Yvonne Hirdman förklarar genus som "det stabilas föränderliga former". Det handlar om att skapandet av kvinnligt och manligt förändras historiskt, förklarar Marie Eriksson. En sådan formell förändring ägde till exempel rum 1873 när kvinnor fick tillträde till svenska universitet – cirka 450 år efter männen. Förändringen har fortsatt och idag – 144 år senare – är kvinnor en majoritet bland dem som avlägger akademisk grundexamen.
− Det är ofta sådana förändringar och förbättringar som lyfts fram i samband med den internationella kvinnodagen. Så att vi kan bli lite uppiggade och glada over att det faktiskt var värre förr.
Men samtidigt, säger Marie Eriksson, finns en stabilitet i görandet av genus som innebär att vissa förhållanden inte förändras. Görandet av genus görs nämligen hela tiden. Överallt. Ett intensivt och ibland kraftfullt skillnadsskapande, där män blir till män och kvinnor till kvinnor.
− I skapandet av skillnad återskapar vi också de ojämlika maktrelationerna, livsvillkoren och förutsättningarna för vilka vi är, kan vara och vill vara i världen.
Marie Erikssons jämställdhetskrav för framtiden, utan inbördes rangordning:
Kunskapen om genus måste öka.
− Både genus och normkritiska perspektiv måste ges större utrymme och högre status – på alla samhällsområden! Det är livsviktiga kunskaper, med vilka vi kan påverka både ohälsa, fattigdom, våld, krig och andra könade samhällsproblem.
Jämställdheten måste bli allas ansvar.
− Det kan inte hanteras som en frivillig "kvinnosak" för kvinnor eller för den som är särskilt intresserad. Det finns politiska beslut med krav på att jämställdhet ska integreras och efterlevas i till exempel myndigheter, universitet och högskolor.
De som har mer makt och privilegier måste dela med sig till dem som har mindre.