Viss typ av språkanvändning i barnavårdsutredningar hindrar delaktighet
Personer som är föremål för en barnavårdsutredning har rätt att vara delaktiga i sin utredning. Men i vissa fall skapar skribenter hinder för personer att engagera sig i utredningarna genom att använda ett visst språkbruk. Det visar en ny språkvetenskaplig avhandling från Linnéuniversitetet.
Mellan 15 och 20 procent av alla barn i Sverige blir någon gång under sin uppväxt föremål för en barnavårdsutredning. Utredningarna görs och dokumenteras skriftligt av socialsekreterare och varje år produceras flera tusen av dessa texter.
—Utredningarna ligger till grund för myndighets- och domstolsbeslut och kan medföra livsavgörande förändringar i enskilda personers liv, till exempel att ett barn omhändertas. Därför är det viktigt att studera dessa texter, menar Peter Ström som precis disputerat med avhandlingen Utredning inleds – språk, genredrag och ansvar i barnavårdsutredningar.
Enligt den svenska språklagen och förvaltningslagen ska myndighetstexter vara tydliga och lättbegripliga. Hur detta förhåller sig i socialtjänstens utredningar är ett hittills relativt outforskat område.
Socialsekreterarnas ansvar tonas ner i utredningarna
Peter Ström har i sin forskning studerat barnavårdsutredningar med hjälp av språkvetenskapliga metoder. En aspekt som han undersökt är hur socialsekreterare, genom sitt sätt att använda språket, konstruerar sig själva och andra som ansvariga för olika handlingar och ställningstagande i utredningstexterna.
I sina analyser har han bland annat uppmärksammat en vanligt förekommande satskonstruktion som gör att socialsekreterarnas ansvar ofta tonas ner i utredningarna.
—Ett exempel på en sådan satskonstruktion är att man skriver: ”Barnet omhändertas” istället för att i texten skriva ut vem som utför omhändertagandet.
Detta är något som inom språkvetenskapen kan kallas för agentstrykning. Det innebär att agenten i meningen, alltså den som utför något, stryks och på det viset blir osynlig i texten. Genom agentstrykning i barnavårdsutredningar blir det svårare att uttyda vem som utför en viss handling och därmed var ansvaret för handlingen ligger. Det betydligt vanligare att socialtjänsten blir föremål för sådan agentstrykning än att föräldrar blir det i dessa texter.
—En van läsare av den här typen av texter förstår ofta innebörden ändå, men olika personer har olika förutsättningar att tolka texterna. Det är viktigt att texterna är tydliga för alla, inte minst de som är föremål för utredningen, säger Peter Ström.
Otydlig målgrupp ger otydliga texter
Ett mer allmänt problem med dessa texter är att de vänder sig till flera målgrupper samtidigt och ska fylla en rad olika syften, menar Peter Ström.
—Utredningarna ska fungera både som underlag för myndighetsbeslut och för att kommunicera med barn och familjer, vilket gör det svårt för socialsekreterarna att mottagaranpassa texterna.
—I framtiden hoppas jag att min forskning kan bidra till att man inom socialtjänsten blir mer medveten om språkbruk och vilka effekter språket kan ha, och det gäller också skriftspråk. För socialtjänsten kan det vara en fördel att främja delaktighet bland de personer som berörs av utredningarna, och då är det viktigt att språkanvändningen inte utgör ett hinder för det.
Mer information
Läs avhandlingen i fulltext:
Utredning inleds: Språk, genredrag och ansvar i barnavårdsutredningar
Kontakt
Peter Ström, peter.strom@lnu.se, 0470-76 74 34
Josefin Fägerås, kommunikatör, josefin.fageras@lnu.se, 0470-70 80 45