När floder går till domstol
Vem för naturens talan när kortsiktiga ekonomiska lösningar vinner över långsiktiga ekologiska investeringar?
Viktorija Kalonaityte, universitetslektor i organisation och ledarskap, har nyligen fått en artikel publicerad där hon undersöker hur miljöaspekter bättre kan tas i beaktande när det gäller organisationer och organisering. Hennes artikel är ett av fem bidrag som introducerar begreppet antropocen inom organisationsteori.
– Antropocen är en föreslagen geologisk epok, människans tidsålder, förklarar Viktorija Kalonaityte, då den definieras som den tid då mänskligheten har blivit den i särklass starkaste geologiska kraften som lämnar outplånliga spår på jorden som helhet, bland annat genom global uppvärmning. Den har ingen vedertagen gräns, men man brukar säga att den ofta räknas från den industriella revolutionen på sent 1700-tal till nu.
I sin artikel diskuterar Viktorija Kalonaityte hur begreppet antropocen kan tillföra en förnyelse av organisationsteori och politiskt beslutsfattande genom en radikal omprövning av relationen mellan natur och kultur. Hittills har människan – och kulturens sfär – betraktats som överordnade naturen, som i sin tur antingen skulle skyddas eller exploateras. Antropocen tyder på att vi inte har lyckats särskilt väl som förvaltare av vår natur och planet.
Men vad skulle hända om naturen fick jämbördig juridisk status jämte personer och organisationer? I artikeln illustreras detta med det senaste årets debatter kring vilka bör räknas som juridiska personer förutom människor och organisationer. År 2017 fick två floder i Indien och en i Nya Zeeland denna status, och i USA har Coloradofloden gått till rätten i hopp om att få samma rättigheter.
– Att ge floder rättigheter kan vara en startpunkt för att ge naturen en egen politisk röst, tror Viktorija Kalonaityte. Det kanske inte är en så bekväm lösning ur ett kortsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv, men det är en intressant tanke. En juridisk person kan föra egen talan, ha egna intressen och ställa krav på politiker. Hittills har vi enbart beviljat denna status till organisationer, och det är just organisationer – vanligen företag – som förknippas med utsläppen som är en starkt bidragande faktor till antropocen. Skulle ekologiska system få samma status, skulle där finnas potential att med en förnyad styrka driva debatten från ekonomisk kortsiktighet mot ekologisk långsiktighet.
Artikelns titel: When rivers go to court: The Anthropocene in organization studies through the lens of Jacques Rancière
Länk till artikeln: http://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/1350508418775830
Kontakt
Viktorija Kalonaityte, universitetslektor, 070-736 31 14, viktorija.kalonaityte@lnu.se
Carina Sörgårn, kommunikatör, 0470-70 85 52, carina.sorgarn@lnu.se