Avhandlingar

Ny avhandling om effektivitet, produktivitet och policyutvärdering

Att mäta effektivitet är viktigt för både privata företag och inom offentlig sektor, och produktiviteten anses ofta vara en avgörande faktor för ekonomisk tillväxt. I en ny avhandling i nationalekonomi från Linnéuniversitetet har Pontus Mattsson undersökt effektivitet och produktivitet där dessa begrepp delvis kopplats till effekter av politiska åtgärder.

Pontus Mattssons avhandling består av fem olika delar, uppsatser, där han på olika sätt har studerat hur prestationer mäts utifrån främst dessa begrepp. I den första uppsatsen står tillverkningsindustrin i fokus där produktivitet och effektivitet mäts i samband med finanskrisen 2008–2009 och den potentiella återhämtningen efter finanskrisens nedgång. Underlag har varit data för åren 1997–2013 från Statistiska centralbyrån (SCB). Pontus Mattsson förklarar:

– Ett litet land som Sverige är exportberoende. Jag har i min analys arbetat med förändring i totalfaktorproduktivitet (TFP), vilket är ett mått på hur mycket mer som kan produceras givet produktionsfaktorerna (arbetskraft och kapital). Jag har jämfört företag inom tillverkningsindustrin, vilka till hög grad är exportberoende, med företag som finns i en sektor som är mindre exportberoende, nämligen serviceföretag som till exempel städfirmor. Analyserna har gjorts före, under och efter finanskrisen och slutsatserna som kan dras är att förändringen av TFP under åren 1997–2007 var cirka 2% per år, vilket är i linje med tidigare studier. Denna förändring var lägre under den senare perioden, cirka 0.5% per år. Orsaker till detta kan vara många. I det här fallet syns en större förändring för tillverkningsföretag jämfört med serviceföretag. Slutsatsen är att det beror på en minskad efterfrågan från omvärlden samtidigt som produktionsfaktorer inte har justerats för att ta hänsyn till detta.

Följande tre delar i avhandlingen handlar om tingsrätter och den huvudsakliga reformen som genomförts de senaste tjugo åren. Många tingsrätter har slagits samman i hopp om att öka effektiviteten. Pontus Mattsson har 1) undersökt om det baserat på den information som fanns tillgänglig innan sammanslagningarna var nödvändigt att slå ihop tingsrätter för att öka effektiviteten, 2) om de faktiska sammanslagningarna bidragit till ökad effektivitet och 3) studerat förändringen av TFP. Han berättar:

– Beslutet vilka tingsrätter som har slagits samman var till stor del baserat på subjektiva bedömningar om effektiviteten skulle öka. En uppsats undersökte om det var rationellt att slå samman de tingsrätter som slogs samman baserat på känd information innan sammanslagningarna. Det visade sig vara många tingsrätter med en hög potential att öka effektiviteten genom att gå samman, men också en stor andel med låg, eller ingen, potential för en effektivitetsökning. Vidare studerades i nästa uppsats om dessa sammanslagningar verkligen ledde till en ökad effektivitet vilket de, i genomsnitt, har gjort. Orsaker till detta är en effektivare användning av lokalytan och fler beslutade mål, i jämförelse med andra tingsrätter av likartad storlek.

– De små tingsrätter som fortfarande är kvar efter sammanslagningarna är känsliga för nedgång i inkommande mål vilket kan göra att anställda inte har så mycket att göra periodvis. För att hantera det här problemet finns förstärkningsstyrkan vilket innebär att vissa domare arbetar på olika tingsrätter. I en uppsats avseende förändring i TFP visas en minskning med orsak i en låg flexibilitet, främst för de små tingsrätterna. En rekommendation för att utnyttja resurserna effektivare är att även annan arbetskraft ska vara flyttbar, alternativt målen flyttbara mellan tingsrätter, säger Pontus Mattsson.

– Ett potentiellt problem med liknande studier är att de effektiva tingsrätterna har sämre kvalitet, som har studerats genom att jämföra ändringsfrekvensen i Hovrätten. Ingen relation kan observeras mellan ändringsfrekvens och effektivitet vilket innebär att kvalitetsskillnader inte föreligger.

I den avslutande uppsatsen har Pontus Mattsson undersökt företag som anställer individer med subvention, det vill säga personer där företagen får en del av lönen betald av Arbetsförmedlingen, och hur företagens TFP påverkas av detta.

– De som löper störst risk att bli långtidsarbetslösa är nyanlända invandrare samt personer som redan varit arbetslösa under en längre tid, säger Pontus Mattsson. Ett vanligt argument för att ge lönesubventioner i syfte att anställa individer från dessa grupper är att personer som har låga kunskaper i svenska eller varit borta från arbetsmarknaden under en tid förväntas ha en sämre produktivitet, i genomsnitt, och därför större risk att förbli arbetslösa. Problemet från ett samhällsperspektiv är att företagen som anställer kommer sannolikt försöka att välja de ut ”de bästa” från dessa grupper när de ska anställa – för att maximera sin vinst istället för att välja individer längst ifrån arbetsmarknaden. Av den anledningen är kanske de individer som faktiskt anställs med subvention lika produktiva som övriga anställda.

Pontus Mattsson har kommit fram till att företag som anställer med subvention får minskad TFP jämfört med företag av likartad karaktär, men efter ett år kan inte någon skillnad längre observeras. De negativa effekterna drivs av företag inom hotell och restaurang där flest företag anställt med subvention i den data som använts. Det här innebär att det är nödvändigt att ge lönesubventioner om målet är att dessa individer ska komma in på arbetsmarknaden. Anledningen är att de har stor risk för att vara kvar i arbetslöshet utan subvention och företagen som anställer får också en lägre TFP. Därför kommer företagen sannolikt kräva en kompensation för detta. Däremot bör det funderas över länge en subvention ska ges.

– Som forskare kan jag bara ge rekommendationer, det är politikerna som bestämmer, förtydligar Pontus Mattsson.

Avhandlingens titel: Essays on Efficiency, Productivity, and Impact of Policy

Länk till avhandlingen: http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1252029