Dagbok gör vården lättare att förstå för patienter och närstående
Svårt sjuka intensivvårdspatienter är ofta inte medvetna om vad som händer under vårdtiden. Därför skriver vårdpersonal och i vissa fall närstående dagbok för att förklara det som sker med och runt patienten. Intensivvårdsdagboken (IVA-dagboken) ger patienten en möjlighet att bearbeta intensivvårdstiden i efterhand.
Maria Johansson har i sin avhandling ”Intensivvårdsdagbok i Sverige – betydelse och tillämpning” studerat hur intensivvårdsdagboken upplevs av närstående, efterlevande och intensivvårdspersonal. Hon har gjort intervjuer med närstående och efterlevande, och genomfört fokusgrupper med sjuksköterskor och undersköterskor. Eftersom hon genom sin forskning även vill bidra till att utveckla nationella riktlinjer för IVA-dagbokens utformning, innehåll och tillämpning, har hon även undersökt hur olika intensivvårdsavdelningar använder dagboken.
Genom dagboken får patientens närstående information på ett vardagsspråk, och det öppnar upp för samtal, vilket i sin tur ger en känsla av gemenskap med vårdpersonalen och delaktighet i vården. Om den svårt sjuke familjemedlemmen inte överlever, kan IVA- dagboken fungera som ett efterlevandestöd.
– Vårdpersonalen lovordar dagboken och är övertygade om att den bidrar till hälsa och välbefinnande hos både patient och närstående, berättar Maria Johansson. Dagboken skapas i ”en strävan att göra gott”, där feedback från patienter, närstående och personal i vårdkedjan förstärker känslan av ”att göra gott”, vilket i sin tur skapar arbetstillfredsställelse och fortsatt motivation och engagemang i vården.
Även om många intensivvårdsavdelningar idag skriver dagbok för sina patienter, så finns det inga nationella riktlinjer för hur detta ska gå till eller vad som bör ingå. Avhandlingen visar att det finns ett behov av riktlinjer, som skulle ge en mer konsekvent användning av dagboken.
– Patienterna i min studie vill ha ett verklighetstroget innehåll i text och bild, inklusive närbilder, eftersom det hjälper dem att förstå vad som hänt. Vårdpersonalen tror däremot att det är bättre att skona patienter från text och bilder som speglar kritiska situationer.
Med hjälp av IVA-dagboken kan närstående bli involverade i vården av patienten genom få vara med och skriva i dem. På så sätt bidrar de till en berättelse som i en framtid gör det möjligt att öka den sjuke familjemedlemmens förståelse av vårdtiden och bearbeta eventuella traumatiska upplevelser.
– Genom att involvera närstående i dagboksskrivande och vård kan man ta till vara deras kunskaper om den sjuke familjemedlemmen för att få en helhetsbild av personen. IVA-dagboken blir en del av personens livsberättelse, som hen inte hade känt till, om inte dagboken hade funnits.
– Dagboken är ett sätt att stärka kommunikationen och underlätta förståelsen mellan närstående och vårdpersonal, avslutar Maria Johansson. Den tillför en mänsklig dimension i vården.
Mer information
Maria Johanssons avhandling ”Intensivvårdsdagbok i Sverige – betydelse och tillämpning” finns att läsa i sin helhet här:
http://lnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1349268/FULLTEXT02.pdf
Kontakt
Maria Johansson, telefon 073-3764649, mejl maria.kantarellgatan@telia.com
Annika Sand, pressansvarig, telefon 076-830 01 05, mejl annika.sand@lnu.se