Desinformation och fake news
Under tre dagar i november hölls en nationell konferens vid Linnéuniversitetet i Kalmar där forskare och journalister samlades för att rusta sig mot påverkan som desinformation och propaganda. I samband med konferensen bjöd Medieinstitutet Fojo in till en öppen föreläsning med titeln "Desinformation vs demokratin – vad kan vi göra?".
Föreläsningen bestod av tre delar där journalisten och författaren Paul Rapacioli pratade kring Sverigebilden i framförallt internationella medier. Vian Bakir, professor i journalistik vid Bangor University i Wales, berättade om sin forskning om hur de som skapar desinformation använder sociala mediers mekanismer för att förstärka sitt budskap. Därefter pratade Hanna Linderstål, vd och grundare av Earhart Business Protection Agency och vice ordförande i Svenska Psyopsförbundet, om hur samhället och demokratin ändå kan stärkas i allt detta och vad som händer om vi inte agerar mot desinformation.
Paul Rapacioli pratade alltså kring Sverigebilden i främst internationella medier. Han tog utgångspunkt i sitt arbete med nyhetssajten The Local, som publicerar nyheter om Sverige på engelska för en internationell publik.
– Beroende på vilka nyhetskällor du följer finns det nu två väldigt olika mytologier om Sverige, säger Paul Rapacioli. Den ena bilden visar Sverige som progressivt föregångsland, och när världen drar åt det mer progressiva hållet, då drar Sverige nytta av det och det sprids ”goda” nyheter om Sverige. Den totalt motsatta mytologin pratar om Sverige som ett land stående inför undergång, och när världen går åt det hållet då står Sverige ut som ett extremt land som står inför sin undergång.
Professor Vian Bakir berättade om aktuell forskning kring fake news och tog upp exempel från olika studier. Hon lyfte bland annat fram hur skapare av desinformation använder sociala mediers mekanismer för att personalisera budskap och optimera känsloladdning.
– Falsk information sprids snabbt online, förklarar hon. Om du förstår vad människor känner kan du utnyttja det. Och känslor är mycket smittsamma på nätet.
Det är också problematiskt hur bilder kan manipuleras.
– ”Seeing is believing” är ett gammalt talesätt, och det stämmer fortfarande. Vi är inte riktigt redo att ifrågasätta bilder ännu. Jag är inte särskilt optimistisk inför framtiden, avslutar Vian Bakir.
Den öppna föreläsningen avslutades av Hanna Linderstål, som är en av de drivande svenska aktörerna i arbetet att öka näringslivets och myndigheters kunskap om informationspåverkan och virtuella hot.
– Vem är egentligen trollet ute på nätet? frågade sig Hanna Linderstål. Är det någon med en politisk agenda, några som bara vill roa sig eller någon som ger uttryck för stor frustration?
– Vi kan se fyra grupper av troll; du och jag som delar något vi inte borde, den unga utan framtidstro som börjar trolla tidigt, trollfabrikerna och så de riktigt otäcka rovdjurstrollen som inte bara trollar online utan är hotfulla i den fysiska världen också genom att till exempel ringer upp sina byten och kollar upp deras släktingar.
Hanna Linderstål gav avslutningsvis några råd till oss användare av sociala medier:
– Dela inte artiklar du inte läst, bara för att rubriken säger något du instämmer i. Gå till källan: vem är den avsändaren och vad har hen egentliga för syfte med artikeln?