Johan Höglund

Gin och Tonic – drinken med en mindre läskande historia

I dag firas internationella Gin och Tonic-dagen – men hur uppstod egentligen drinken? Johan Höglund, forskningsledare för spetsforskningscentret Concurrences vid Linnéuniversitetet, berättar historien om en drink som räddade – och skördade – liv i koloniseringens kölvatten.

När europeiska nationer började utforska och kolonisera jordens tropiska regioner, stötte de på en rad nya sjukdomar. Värst av alla var malarian som än idag kostar en halv miljon liv om året. Malarian fördes vidare av europeiska upptäcktsresande och kolonisatörer, från Indien och Afrika, till Amerika. I Peru hittade dock ursprungsbefolkningen ett botemedel i Cinchonaträdet, vars bark redan användes för att lindra andra febersjukdomar. I början på 1600-talet tog jesuitmissionärer med sig barken till Europa och i början på 1800-talet kunde man isolera den aktiva ingrediensen – kinin.

– Kininet gjorde sig bäst i flytande form, men smakade mycket beskt. Brittiska soldater blandade därför ut kininet med vatten, socker, lime och den ginranson som var en del av deras lön. Så föddes drinken Gin och Tonic, säger Johan Höglund.

En äkta Gin och Tonic innehåller fortfarande en del kinin. Kininet räddade många (europeiska) liv men efterfrågan var mycket större än tillgången. Cinchonaträdet var en hårt kontrollerad och hårt exploaterad tillgång, och barken kom först och främst kolonisatörerna till nytta. Under 1800-talet gjorde kininet det möjligt för europeiska stater att kolonisera delar av Afrika och Asien där malarian var särskilt vanlig.

– Gin och Tonic blev, bredvid moderna vapen och imperialistiska ideologier, ett redskap för kolonialmakterna. Det är något att tänka på när man dricker sin Gin och Tonic. Med mycket is, säger Johan.