Ny avhandling visar förändringar i hur vi talat om begreppet rektors pedagogiska ledarskap sedan 1950-talet
Katarina Ståhlkrantz har nyligen disputerat och i sin avhandling visar hon att rektors pedagogiska ledarskap har lyfts fram som det viktigaste i rektorns uppdrag i offentliga utbildningspolitiska texter sedan mitten av 1950-talet. Hon visar också att det finns tydliga brytpunkter kopplade till förändringar i skolans styrning när talet om det pedagogiska ledarskapet förändrats.
Avhandlingen Rektors pedagogiska ledarskap - en kritisk policyanalys tar sin utgångspunkt i policyförslaget Rektorslyftet från 2011 års statsbudget. Fortbildningsprogrammet Rektorslyftet kom till som en lösning på problemet att rektorer ansågs bristfälliga i sitt pedagogiska ledarskap. Ändå har rektors pedagogiska ledarskap varit centralt i offentliga utbildningspolitiska texter sedan mitten av 1950-talet.
Resultatet visar sex diskursiva brytpunkter i konstruktionen av den pedagogiska ledaren från 1950-talet till 2010-talet. Brytpunkterna har nära relation till förändringar i skolans styrning och därför kan rektors pedagogiska ledarskap betraktas som en policy för legitimering av nya styrreformer. Resultatet visar också att rektorer från 1950-talet till 2010 fått ett tydligare personligt ansvar inom det pedagogiska ledarskapet.
Katarinas forskning ger oss ökad förståelse för och fördjupad kunskap om hur begreppet rektors pedagogiska ledarskap kan förstås och förklaras. Utifrån en empirisk och teoretisk grundad innebörd, kan begreppet sägas ha getts en vetenskaplig grund. Hon hoppas att hennes forskning kan komma att användas i framtida utbildningar.
– Förhoppningsvis kan min forskning användas i utbildningen av nya rektorer för att visa på det som kan sägas vara stabilt över tid i talet om det pedagogiska ledarskapet, till exempel att det pedagogiska ledarskapet är det viktigaste i rektorsuppdraget och att det finns en konkurrens mellan de pedagogiska och de administrativa ledningsuppgifterna som rektorn måste förhålla sig till. Men också att innebörden av det pedagogiska ledarskapet förändrats över tid, på vilket sätt och att det med all sannolikhet fortsätter förändras, säger Katarina Ståhlkrantz.
Katarina Ståhlkrantz började forska 2011 och vid sidan av forskningen arbetar hon som barn- och utbildningschef i Habo kommun. Hon har tidigare arbetat som mellanstadielärare i 15 år och ytterligare 15 år med olika ledningsuppdrag inom skolväsendet.
– För att vara verksam som ledare i skolan, enligt skollagen ska utbildningen vila på vetenskaplig grund, har forskarutbildningen bidragit till att ge mig ett vetenskapligt förhållningssätt i mitt uppdrag som barn- och utbildningschef, förklarar Katarina.
Kontakt
Katarina Ståhlkrantz, doktor i pedagogik, 070-848 20 40, katarina.stahlkrantz@lnu.se
Simon Karlsson, forskningskommunikatör, 0470-76 74 87, simon.karlsson@lnu.se