Räddningsaktörer i en akut situation

Tidig närvaro vid akuta situationer på svensk landsbygd

Att vara snabbt på plats vid akut sjukdom eller skada är en avgörande faktor när det gäller patientens överlevnad. Anders Svensson, doktorand i vårdvetenskap, har i sin avhandling studerat räddningsaktörers upplevelser av att komma först på plats till hjälpsökande vid akuta situationer på svensk landsbygd.

För att optimera möjligheten till överlevnad hos hjälpsökande som drabbas av akut sjukdom eller skada utanför sjukhus krävs snabba och ändamålsenliga behandlingar. Exempelvis har i händelse av hjärtstopp varje minuts fördröjning av effektiv hjärt-lungräddning (HLR), med efterföljande defibrillering, visat sig minska chansen för överlevnad med 10 %.

I Sverige har akut sjukdom eller skada utanför sjukhus sedan årtionden tillbaka varit synonymt med utalarmering av ambulans. Då ambulanser vanligtvis är placerade i städer eller i kommunernas centralorter blir det problematiskt att inom rimlig tid nå den hjälpsökande i landsbygdsområden. Flera initiativ har de senaste åren tagits där andra yrkesgrupper utalarmerats för att garantera en tidig närvaro I Väntan På Ambulans ska anlända sk. IVPA-uppdrag. Aktörer som med sin fysiska närvaro i landsbygdsområdet snabbt kan ta sig till den hjälpsökande för att vid behov påbörja livräddande behandling. Företrädesvis är det räddningstjänsten som utalarmeras på IVPA-uppdrag men även hemsjukvårdssjuksköterskor har på senare år utalarmerats.

Tydlig beredskap och efterföljande stöd för aktörer behövs

Innan Anders påbörjade sina forskningsstudier arbetade han under flera år som ambulanssjuksköterska.

Under mina år inom ambulanssjukvården upplevde jag att det fanns vissa situationer, som mer än andra emotionellt påverkade mig, säger Anders Svensson. När det numera finns andra aktörer som utalarmeras till dessa situationer väcktes mitt intresse för att studera hur de upplever att utalarmeras till akut sjuka/skadade samt vilka situationer de möter.

Avhandlingens resultat påvisar att det, oberoende av personalens utbildningsnivå, finns situationer som väcker oro. Då aktörerna som utalarmeras på IVPA-uppdrag i landsbygdsområden företrädesvis själva bor i närområdet är oron främst associerad med risken att möta personer de känner privat eller att möta akut sjuka eller skadade barn. Vikten av att finna aktörer som kan tillförsäkra en kort inställelsetid är central då det finns en problematik i att utalarmera räddningsaktörer vars ordinarie arbetsuppgifter inte harmonierar med krav på omedelbar respons. Tid till behandling är helt avgörande för möjligheten att rädda liv, menar Anders Svensson. Det är därför viktigt att rekrytera aktörer som snabbt kan inställa sig hos den hjälpsökande och påbörja livräddande behandling. Även om hemsjukvårdssjuksköterskorna har ”rätt” kompetens för uppdraget så kan de ha en arbetssituation som inte tillåter dem att lämna pågående uppdrag i förmån för IVPA-uppdrag. De kan ställas inför etiska dilemman då de tvingas att prioritera mellan sin egen hemsjukvårdspatient och IVPA-utalarmeringen.

De aktörer som utalarmeras på IVPA-uppdrag behöver en beredskap inför att möta en bred variation av sjukdoms/skadetillstånd, då det i mina studier visat att de möter allt ifrån det akut sjuka barnet till hjälpsökande som försökt begå suicid, säger Anders Svensson.

Studien visar att en viktig lärdom varit att när IVPA-uppdrag implementeras inom nya verksamheter så krävs en tydlig implementeringsprocess där alla intressenter är involverade, både i de förberedande faserna samt i designen av uppdraget. Det är viktigt att erbjuda aktörerna stöd efter händelsen, menar Anders Svensson.

Ambulanssjuksköterskor finner stöd i varandra efter att de upplevt en traumatisk händelse. Det är av stor vikt att även de aktörer som utalarmeras på IVPA-uppdrag erbjuds stöd. Det handlar ofta om att få en bekräftelse i att de åtgärder man genomfört under IVPA-uppdraget varit korrekt och få en bekräftelse i att ens insats gjort skillnad.

Kontakt

Anders Svensson mobil 070-887 33 69, mejl anders.svensson@lnu.se
Liv Ravnböl, forskningskommunikatör, mobil 076-76 036 66, mejl liv.ravnbol@lnu.se