Forskningsprojekt har undersökt hur berättelser om migration samlats in och blivit del av det nationella kulturarvet
Hur bevarar vi berättelser från människor som invandrat till Sverige? Hur samlas berättelserna in? Hur skapas samlingar av berättelser om migration som ett kulturarv som ska bevaras för framtida generationer? Det har forskarna Jesper Johansson och Malin Thor Tureby undersökt. Som exempel har de studerat hur Nordiska museet arbetar med detta kulturarvsskapande.
Varför är det då så viktigt kan man fråga sig. Jo, insamlande av berättelser från "vanliga" människor anses som en viktig del i museets uppdrag att skapa ett nationellt kulturarv, förklarar Jesper Johansson. Ett kulturarv kan bestå av berättelser och traditioner som vi ärver från tidigare generationer. Det berättande kulturarvet kan skapa gemenskap, men också stänga ute om individer och grupper känner att berättelserna inte stämmer överens med deras egna erfarenheter. Jesper Johansson fortsätter:
– Vårt studieobjekt har varit Nordiska museets arkiv. Vi ville se hur sådana institutioner bidrar till att skapa och upplösa gränser för det svenska kulturarvet genom att inkludera eller exkludera de invandrade och berättelser om och med dem i processen att skapa ett kulturarv.
Jesper Johansson och Malin Thor Tureby har studerat hur Nordiska museet har arbetat med tre stora insamlingar av migrationsberättelser, under tidsperioden 1970-talet fram till 2010-talet. Forskarna kunde se hur arbetet med att samla in berättelserna ändrades över tid. Insamlingarna och dess föreställningar och berättelser speglar debatten och tidsandan som rådde vid tiden för respektive insamling. Jesper Johansson förklarar det unika med studien:
– Vi har undersökt hur själva insamlandet har gått till och hur samlingarna har skapats. Vi har också undersökt berättelser som kulturarv. Tidigare forskning har främst undersökt politiken kring kultur och kulturarv eller hur olika minoriteter och migranter har gestaltats av museer. Vårt fokus har istället legat på att undersöka arkiv och hur materialet där har samlats in och varför.
Studien visar att insamlandet under senare årtioden har ett inkluderande perspektiv och en uttalad målsättning att inkludera de invandrades berättelser om migration i kulturarvet och i den gemensamma historieskrivningen om det mångkulturella Sverige.
– Samtidigt visar vår forskning att frågorna som museet har ställt för att samla in berättelserna ofta inte fångar upp de invandrades erfarenheter av diskriminering och rasism. Detta bidrar till att återskapa en tyst berättelse om Sverige som ett alltigenom inkluderade och icke-rasistiskt land. Denna tysta berättelse bekräftas dock inte alltid, utan förhandlas av berättarna, de dokumenterade, de invandrade, påpekar Jesper Johansson.
Forskningsprojektet ”Berättelser som kulturarv” har pågått i tre år med finansiering från Vetenskapsrådet och har bland annat resulterat i en bok med titeln Migration och kulturarv. Målgrupperna för boken är andra forskare, praktiker inom kulturarvssektorn och studenter som i framtiden kommer att arbeta med kultur och kulturarv på olika sätt.
Mer information om boken Migration och kulturarv
https://nordicacademicpress.se/product/migration-och-kulturarv
Kontakt
Malin Thor Tureby, biträdande professor i historia, Linköpings universitet
Jesper Johansson, docent och lektor i socialt arbete, Linnéuniversitetet