”Ilska, desperation och lömska försåt” – ny bok förändrar bilden av kvinnors våld i svenskt 1800-tal

Marie Eriksson, historiker och lektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och Roddy Nilsson, professor i historia vid Göteborgs universitet har tillsammans skrivit boken ”Ilska, desperation och lömska försåt – våldsamma kvinnor i 1800-talets Sverige” utgiven på Nordic Academic Press.

Boken skildrar allvarliga brott som mord och misshandel, utförda av kvinnor, men handlar också om kvinnornas våld på sig själva, när de utsatte sig för illegala och misslyckade aborter samt begick självmord.

Som framgår av bokens titel är våld en mångfacetterad handling, med skiftande innebörder och betydelser. Boken är indelad i fyra empiriska kapitel som i sin tur bygger på fyra former av kvinnors våld: mord och dråp, barnamord, misshandel och våld mot den egna kroppen.

Hovrättsdomar och obduktionsprotokoll

Författarna har gått igenom en stor mängd rättsligt material såsom böteslängder och hovrättsdomar men även obduktionsprotokoll från 1800-talet. Författarna undersöker bland annat vad som drev kvinnorna att begå grova våldsdåd i sådan utsträckning, att de i slutet av 1800-talet faktiskt utgjorde en majoritet av antalet utövare av dödligt våld.

-Kvinnor var kapabla till våld, då som nu, men samtidigt formade samhällets föreställningar och normer för bland annat kvinnlighet och manlighet hur våldet tog sig uttryck, tolkades och hanterades. Trots att boken skildrar kvinnors våld under 1800-talet äger den en stor aktualitet. Resultaten från forskningsprojektet om kvinnors våld på 1800-talet har mycket att säga i vår egen tid, konstaterar Marie Eriksson.

Kvinnor utövar dödligt våld

Bland annat förs diskussioner om att unga kvinnor blir mer våldsbenägna i takt med att samhället blir mer jämställt, det har uppmärksammats att även kvinnor utövar våld mot sina barn, ibland även ett dödligt våld.   

-När det gäller självmord visades nyligen för första gången i vår tid att vuxna kvinnors självmord ökar, och idag inskränks rätten till abort i många länder. Sådana förändringar kan historien kasta nytt ljus över och hjälpa oss att bättre förstå.

Boken bygger på gedigen arkivforskning, vilket innebär att utöver allt skriv- och analysarbete har Marie och Roddy tillbringat väldigt många arbetstimmar i olika arkiv – i Riksarkivet och i landsarkiven, bland annat i Vadstena och Göteborg – för att hitta kvinnorna och de våldshandlingar författarna studerat.

- Materialet är handskrivet och i så gammalt material är det inte bara att leta i ett register, utan man får verkligen bläddra och bläddra för att hitta det man söker. För att vara historiker krävs både ett stort tålamod och en massa kreativitet när man ska syssla med arkivforskning.   

Misslyckade aborter

I den del av boken som handlar om våld mot den egna kroppen är det kvinnors självmord som står i fokus. I arbetet med den delen av forskningsprojektet visade materialet, som består av obduktionsprotokoll, att flera av kvinnorna som i statistiken kategoriserades som självmördare under 1800-talet, i själva verket hade dött till följd av misslyckade fosforaborter.

Det var alltså inte självklart att det var sig själva kvinnorna ville förgifta och döda; de ville ta död på de oönskade foster de bar. På så sätt kom den delen av boken även att handla om hur kvinnor, huvudsakligen unga och ogifta pigor som på egen hand försökte göra abort med hjälp av fosfortändstickor.

- Med boken bidrar vi till att revidera teorier om kvinnors våld och beskrivningar av det som ett särskilt ”kvinnligt” våld, antingen mer allvarligt och hotfullt, eller som en anomali som kvinnor tar till enbart i egenskap av offer.

• Nyhet om boken från Göteborgs universitet
• DN 27/9-20 - Västerbros historia: Nytt ljus över historiens kvinnliga mördare

Boken kom ut tidigare i somras, vilket firades på torsdagen med ett coronaanpassat boksläppsmingel på campus i Växjö.