Kommunikation på rätt sätt är vitalt ombord på isbrytare
INTERVJU. Magnus Boström disputerade nyligen i ämnet sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hans avhandling tar upp människans roll i strävandet efter säkrare isbrytning, där kommunikation på rätt sätt spelar en nyckelroll. Här möter du Magnus i en längre intervju om hans forskning och hans avhandling.
Magnus Boström bestämde sig ganska sent för att testa livet till sjöss. Han gjorde värnplikten som båtchef på Stridsbåt 90 inom amfibiekåren, fann att det var kul att köra båt och bestämde sig för att utbilda sig till styrman. Efter studier på Sjökaptensprogrammet vid dåvarande Högskolan i Kalmar arbetade han en period som styrman på oceangående fartyg, innan han 2009 fick möjlighet att börja undervisa som universitetsadjunkt vid Sjöfartshögskolan.
Sedan 2013 har Magnus varvat undervisning och forskning och i slutet av augusti 2020 presenterade han sin doktorsavhandling, Creating clarity and managing complexity through co-operation and communication: The case of Swedish icebreaker operations.
Om kärnan i Magnus forskning
– På ett övergripande plan handlar min forskning om den komplexitet som uppstår när olika komponenter inom ett system påverkar varandra, vilka följder detta får för systemet och hur vi bättre kan förstå och hantera denna komplexitet. Mer konkret handlar forskningen om att jag har undersökt isbrytarverksamheten i norra Östersjön, berättar Magnus.
För att hålla sjöfarten igång hela året behöver många handelsfartyg hjälp med att ta sig fram genom is. Även om vintrarna de senaste åren har varit relativt lindriga så är, under normala vintrar, Östersjön täckt av is ända ner till Åland när utbredningen är som störst.
– När en isbrytare hjälper ett fartyg som har fastnat i isen så är det just det den gör, den bryter sönder isen närmast fartyget. Och det är detta som är isbrytarens dilemma: för att lyckas få loss fartyget måste isbrytaren passera tillräckligt nära, men inte så nära så att fartygen riskerar att kollidera.
En stor del av den komplexitet som omfattar isbrytarnas verksamhet är kopplad till osäkerhet, förklarar Magnus. Det är helt enkelt svårt att veta på förhand vad som kommer att hända. En del av svårigheten kommer från externa faktorer som väder, vind och istjocklek. Det blir utmanande att manövrera en isbrytare när man inte vet exakt hur tjock isen är. Skulle isbrytaren plötsligt själv fastna i isen finns det en risk att fartyget bakom inte hinner stanna.
– Men min forskning visar också att mellanmänskliga faktorer bidrar till komplexiteten. En lyckad isbrytning kräver att fartygen samarbetar, och här är det många saker som har potential att försvåra. Besättningarna på de två fartygen har ofta olika bakgrund, olika språkkunskaper, olika mycket tidigare erfarenhet av is och så vidare. Detta skapar ibland problem, inte minst i kommunikationen mellan de båda parterna.
Om de viktigaste resultaten
Mycket av Magnus forskning har handlat om kommunikation mellan människor ombord på olika fartyg. Den internationella sjöfartsorganisationen IMO tillhandahåller specifika rekommendationer för hur kommunikation till sjöss bör gå till. Bland annat förespråkas en metod där meddelanden upprepas av mottagaren för att säkerställa att rätt meddelande har gått fram. Denna metod kallas closed-loop communication och är vanlig även inom exempelvis flyg och sjukvård.
– Min forskning visar dock att denna metod inte används fullt ut. Detta gör att besättningen ombord på isbrytaren ibland svävar i ovisshet kring huruvida det fartyg de assisterar verkligen har förstått instruktionerna. I situationer med små marginaler kan detta få allvarliga konsekvenser.
Att prata i en kommunikationsradio medför även två stora skillnader jämfört med vardagliga samtal.
– Dels ser personerna inte varandra och kan alltså inte ”läsa av” varandras kroppsspråk. Dels är det omöjligt att prata i mun på varandra, precis som i en walkie-talkie. Framför allt det sistnämnda påverkar kommunikationen. Eftersom det är omöjligt att avbryta varandra, måste den som lyssnar vänta på sin tur och då blir långa meddelanden opraktiska.
Om hur forskningsrönen kan användas i praktiken
– I ett komplext system där ibland osäkerhet råder, är det problematiskt att ge detaljerad styrning över hur saker och ting ska gå till. Det finns helt enkelt för många osäkra variabler som gör att det inte går att skapa en standardlösning. Det krävs med andra ord en flexibilitet i handlingssättet, och detta gäller även sättet vi kommunicerar på till sjöss.
– Tidigare har mycket fokus legat på vad som ska sägas, men jag menar att det är minst lika viktigt hur det sägs. Prata kort och koncist, dela upp långa meddelanden i flera korta och låt den andra bekräfta sin förståelse med jämna mellanrum. Då minskar risken för missförstånd, och vi kan bättre hantera begränsningen med att bara en kan prata åt gången.
Pressmeddelandet om Magnus Boströms disputation: Isbrytarnas insatser kan göras säkrare med bättre kommunikation
Även om Magnus har studerat maritim kommunikation, specifikt kommunikation vid isbrytarverksamhet, finns det mycket som talar för att hans rön även kan användas inom andra områden.
– Några exempel kan vara processindustrin, kärnkraftverk, inom sjukvård och militär. Gemensamt för dem är att de alla är komplexa system där människor samverkar, med teknik men också med andra människor, och där misstag kan få ödesdigra konsekvenser.
Om hur Magnus forskning kan påverka dig
Eftersom omkring 90 procent av alla varor någon gång transporteras på fartyg, påverkas vi alla av störningar i logistikkedjan. Effektivare och snabbare fartygstransporter genom is skulle därför kunna ses som en bidragande faktor till att alla varor vi är vana vid finns tillgängliga i affärer, och alltså påverka oss indirekt.
– Mer direkt kan du reflektera kring hur du själv kommunicerar med andra om viktiga saker. Tänk dig en situation där du och en annan person kommer överens om att något behöver göras, till exempel arbetsfördelningen på en arbetsplats. Händer det att du bara svarar ”Ok” när någon ger dig en instruktion? Med ett sådant kort svar kan den andra omöjligt veta vad du svarar ok till.
– Men om du istället svarar ”Ok, jag låser kassaskåpet innan jag går hem”, fungerar detta som ett kvitto. Om den första personen sedan bekräftar genom att säga ”Tack, vad bra!” så har ni gått hela varvet runt. Båda är införstådda med vad ni har kommit överens om och hur den andra har uppfattat situationen. Detta cirkulära sätt att kommunicera kan användas på allt möjligt, även saker som inte är på liv och död.
Om att fortsätta forska
– Jag kommer absolut att forska vidare! Kommunikation till sjöss, hur människor pratar med varandra, är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag skulle gärna vilja gå ännu mer på djupet och undersöka hur, och varför, människor kommunicerar som de gör till sjöss.
En "lite kul grej" hände i samband med ett besök ombord på en isbrytare, berättar Magnus.
– Fartyg ligger oftast inte så länge i hamn, och besökare och påmönstrande personal riskerar att bli ”akterseglade” om de blir försenade, alltså missa fartyget. Jag behövde ha en hel del utrustning med mig och för att minska risken att bli försenad tog jag detta som handbagage på flyget.
– Utrustningen bestod av en resväska fullmatad med hårdvara: mycket elektronik och sladdar. Allt skulle vara tillåtet att ta med, men jag kände mig orolig för att det skulle se ut som en bomb i röntgenapparaten i säkerhetskontrollen.
– Jag förberedde en lång förklaring att ha till hands inför en möjlig nitisk kontrollant. Men när det var min tur lyfte kontrollanten inte ens blicken från skärmen. Jag hade oroat mig helt i onödan, och var nästan lite besviken!
– En spännande studie skulle kunna vara att vara med ombord på ett fartyg, lyssna i realtid på hur kommunikationen låter och sedan direkt efter ett avslutat arbetspass genomföra en intervju med den som har pratat på radion. Då skulle exemplet på uttryck jag använde nyss kunna diskuteras med personen, vilket skulle ge en ökad förståelse för varför vi pratar som vi gör i radio. Det skulle också ge intervjupersonen möjlighet att själv reflektera över sitt agerande, något som kan upplevas som både skrämmande och nyttigt.
Ett område Magnus brinner extra för är jämställdhet och allas lika villkor, och han deltar i två pågående projekt som till viss del anknyter till detta tema. Det ena heter Praktiskt arbetsmiljöarbete för en jämställd sjöfart och handlar om att sammanställa och utvärdera sätt att förebygga kränkande särbehandling och främja god arbetsmiljö till sjöss. Det andra går ut på att identifiera Drivkrafter för kompetensförsörjning i en socialt hållbar sjöfart, för att få fler att söka sig till och stanna kvar inom sjöfartsbranschen.
– Båda dessa projekt är viktiga eftersom branschen hotas av kompetensbrist. I ett sådant läge måste allt göras för att ta väl hand om befintlig personal och attrahera ny.
Om drivkraften bakom att forska
– Det var nog en kombination av en vilja att veta mer och ett sätt att utveckla min undervisning. Att undervisa är fantastiskt roligt, och att kombinera forskning och undervisning är ett givet sätt för att få in fler akademiska inslag i en utbildning med traditionellt sett mycket praktiska inslag.
Det finns en ambition att mycket av den forskning som bedrivs inom området sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet ska ha någon form av operatörsfokus, till exempel att forskningen tar avstamp i operatörens roll.
– Jag har både innan och under forskarutbildningstiden haft ett nära samarbete med svensk isbrytarpersonal, där jag har bedrivit undervisning inom vintersjöfart riktad mot både isbrytare och handelsfartyg. Jag har även vid flera tillfällen haft möjlighet att delta i arbetet ombord på svenska isbrytare, vilket har varit väldigt givande. Allt detta sammantaget har format inriktningen på mitt doktorandarbete.
– Det mest givande med att bedriva forskning är möjligheten att till viss, till och med stor, del själv kunna styra inriktningen på sitt arbete. Det är ett fritt arbete som sätter den egna organisationsförmågan på prov.
– Samtidigt, ju mer du lär dig, desto mer inser du hur lite du vet – eller hur mycket du inte vet. Detta kan vara väldigt överväldigande, så bra och stöttande handledning är avgörande.