Konferens lyfter frågan om sexuella trakasserier inom arkeologibranschen

Konferensen ”Vägskäl – Arkeologin före och efter #utgrävningpågår” arrangeras av Svenska Arkeologiska Samfundet tillsammans med Linnéuniversitetet. Under tre dagar i oktober 2020 möts arkeologer från hela landet och från olika sektorer, till exempel universitet, länsstyrelser, museer och grävföretag.

Vi fick en pratstund med Ingrid Berg, ordförande i Svenska Arkeologiska Samfundet och Liv Nilsson Stutz, lektor i arkeologi vid Linnéuniversitetet.

Varför arrangeras den här konferensen?

– Efter arkeologibranschens #metoo-upprop 2017 är det viktigt att fortsätta arbetet med att skapa trygga arbetsmiljöer för arkeologer. Vi vill ta ett helhetsgrepp om problemet, diskutera varför vi har hamnat i den här situationen och vad vi kan göra åt problemet, säger Ingrid Berg.

– Vi vill gå djupare och utforska ämnet, inte bara som ett arbetsplatsproblem, utan också som ett kulturfenomen som vuxit fram under många generationer inom universitetsvärlden. Dessa traditioner har format våra ämnen. Genom att analysera dem kan vi också synliggöra, problematisera och demontera dem, säger Liv Nilsson Stutz.

Är det vanligt med sexuella trakasserier inom arkeologibranschen?

– Ja, tyvärr. De vittnesmål som kom in under #metoo-uppropet visade att problemet är omfattande och spänner över flera generationer. Internationell forskning har visat att sexuella trakasserier förkommer i många länder. Det är ett globalt arbetsmiljöproblem för arkeologer, säger Ingrid Berg.

– Tyvärr är det som Ingrid säger. Många akademiska fält präglas tyvärr fortfarande av sexism och könsmaktsordning. Arkeologin är kanske särskilt komplex då den ofta associeras till populärkulturella föreställningar om manlighet och maskulinitet, samtidigt som ämnet närmast domineras av kvinnor. Dessutom är det ett brett fält där olika arbetskulturer möts och där många kan uppleva att de befinner sig i en utsatt situation, säger Liv Nilsson Stutz.

Vilken typ av sexuella trakasserier handlar det om?

– Det handlar om allt från ovälkomna närmanden till våldtäkter. Unga kvinnor är mest utsatta, medan förövarna tenderar att vara män högre upp i hierarkin eller unga manliga kollegor, säger Ingrid Berg.

– Det vittnas om allt från sexistisk jargong på grävningar och andra arbetsplatser, till ovälkomna fysiska närmanden, trakasserier, ovälkomna inviter till kvinnor i beroendeställning, till regelrätta våldtäkter. I upprop som gjorts i USA har dessa avslöjanden lett till att ledande forskare förlorat sina positioner. Det svenska uppropet har fokuserat på att synliggöra strukturerna, istället för att peka ut enskilda personer, säger Liv Nilsson Stutz.

Varför uppstår det här problemet i just arkeologibranschen?

– Internationell forskning visar att fältarbete är en utsatt miljö. Arkeologi är ett yrke där man ofta spenderar lång tid i fält, där andra sociala normer får råda. Det finns också en utbredd föreställning om arkeologiska idealbilder, där berättelser om framgångsrika men gränslösa män traderas om och om igen. Sedan är universitetet en utsatt miljö där personer som anmäler kollegor riskerar sina karriärer. Dessa två arenor i kombination skapar ett stort problem inom arkeologibranschen, säger Ingrid Berg.

– Jag tror tyvärr inte att det står bättre till inom andra discipliner med höga prestationskrav, där jobben är få och där personliga kontakter är avgörande för karriärmöjligheter. Men sedan finns det förhållanden som är typiska för arkeologin, framförallt internationella fältsituationer där man bor och arbetar tillsammans under en lång period, där vi vet att övergrepp har skett. Vi vet också att sexistiska skämt och sexuella trakasserier även finns vid fikabord på arkeologiska arbetsplatser, på fester och konferensmiddagar, säger Liv Nilsson Stutz.

Hur kan universitetsvärlden verka för ett bättre klimat?

– Män i maktposition måste fundera över och ändra sitt beteende, det är det allra viktigaste. Det räcker inte med handlingsplaner, utan själva agerandet måste upphöra. Sedan bör undervisningen kontinuerligt ta upp arbetsmiljöfrågor, hur fungerar det på en arkeologisk arbetsplats? Vad förväntas av mig och andra? säger Ingrid Berg.

– Universiteten måste se över hur man är aktiv i att skapa föreställningar om auktoritet inom ämnena. Mitt eget bidrag fokuserar på den roll kurslitteratur spelar i hur studenters syn på kvinnors och mäns kompetens och auktoritet skapas i klassrummet. Om man bara läser manliga författare på är det inte så konstigt att man har en oreflekterad bild av att män är bättre arkeologer. Det är inte svårt att hitta bra texter skrivna av kvinnliga arkeologer. Men samtidigt ser vi hur arkeologiska institutioner systematiskt låter studenter läsa huvudsakligen texter skrivna av män, säger Liv Nilsson Stutz.

Vad är det viktigaste man bör göra åt problemet?

– Arkeologer i maktposition måste fundera över sitt ledarskap när det gäller arbetsmiljöfrågor. Om det finns en toxisk kultur av mobbning och trakasserier på arbetsplatsen där det viktigt att chefer tar ansvar och agerar. Inom universitetsvärlden kan detta vara extra känsligt eftersom vi har kollegial styrning, men det måste ske, säger Ingrid Berg.

– Synliggöra problemen och behandla dem som en arbetsplatsfråga. Som Ingrid säger handlar det om att chefer måste ta ansvar. Min erfarenhet säger mig att om man bara synliggör de här strukturerna har vi goda förutsättningar att skapa förändring. De flesta människor – kvinnor såväl som män – tycker genuint illa om dessa beteenden, men det kan vara svårt att förstå vad som pågår, eller sätta ord på det man upplever eller bevittnar. Det som krävs är att någon ropar att kejsaren är naken. Det är det vi gör med den här konferensen, säger Liv Nilsson Stutz.

---------

Kontakt:

Liv Nilsson Stutz, lektor i arkeologi: liv.nilssonstutz@lnu.se, 0480-446198
Anders Olsson, kommunikatör: 076-6267171, anders.o.olsson@lnu.se