Ny maskin för grusåtervinning kan effektivisera underhållet av 10 000 mil svenska grusvägar
REPORTAGE | En maskin som återvinner grus från grusvägar på ett sätt som är smartare och mer hållbart än nuvarande modeller. Det är ett exempel på hur jordnära – eller kanske grusnära – forskning kan vara. Häromdagen testades den nya grusåtervinnaren för första gången, mitt i de småländska skogarna.
På en liten grusväg mellan Böket och Skallavrak, sex mil söder om Växjö, rör den sig sakta men säkert framåt: grusåtervinnaren. Röd, tio meter lång och tio ton tung, med en rejäl kratta framtill, en stor, perforerad cylinder upptill och ett transportband baktill.
På samma grusväg håller Alexander Lyrbo från utvecklingsbolaget Bryne i Diö utanför Älmhult jämna steg med maskinen. Det är i och för sig inte så svårt, eftersom den körs lite långsammare än det är tänkt. Alexander är projektledare för konstruktionen av återvinnaren. Han tog examen som maskiningenjör vid Linnéuniversitetet 2016, började arbeta på Bryne och bland det första han fick jobba med var grusåtervinnaren.
– Jag har ju ritat upp den från scratch, strängt taget. Egentligen har jag varit överallt och ritat! Sedan har maskinstudenter från universitetet varit med och gjort ramen, en konstruktör från Titab har hjälpt till och Möckeln har varit med och tillverkat lite av trumman.
Småländskt samarbete
Grusåtervinnaren är en viktig del i forskningsprojektet Hållbart underhåll av grusväg (HUG) som bedrivs av Linnéuniversitetet i samarbete med Rolf Johanssons Schakt & Transport, Bryne, Tingsryds Industriteknik (Titab) med flera parter. Ett småländskt projekt, vilket understryks av att det finansieras av Familjen Kamprads stiftelse, men med landsvid nytta eftersom det finns över 10 000 mil grusvägar i Sverige.
Projektet har pågått i ett par år och har ett år kvar. Idag testas den nya grusåtervinnaren i större skala för första gången, tillsammans med en traditionell grusåtervinnare. Båda körs en viss sträcka och man jämför handhavandet och resultaten ur olika aspekter.
– Traditionellt kör man först med en väghyvel som kantskär grusvägen. Efter den kommer ett nytt ekipage med en grusåtervinnare som samlar upp det som väghyveln har lagt i en sträng i mitten av vägen, berättar Alexander.
Återvinnaren släpper tillbaka gruset på vägen och samlar på sig grästuvor och annat oönskat material som inte hör hemma där. Befintliga modeller av grusåtervinnare får regelbundet stanna och tömma sin behållare när den blivit full, vilket även innebär att det skapas högar längs vägen som behöver tas om hand.
En förare istället för två
Den nya grusåtervinnaren ska rationalisera underhållet av grusvägar. Det handlar om att förbättra kvaliteten och effektiviteten; att ”trimma processen” som Alexander säger.
Till att börja med hängs grusåtervinnaren direkt på väghyveln, vilket innebär att en enda förare kan sköta hela processen istället för att det krävs två, som nu. Återvinnaren har även ett transportband som skickar ut det oönskade materialet kontinuerligt vid sidan av vägen, så att det inte ska behövas något efterarbete.
– Den nuvarande maskinen lämnar en större sträng i mitten efter sig, så man behöver hyvla till vägbanan efteråt. Den nya verkar göra strängen plattare och det är ett av våra syften, att det är bra redan från början så man slipper göra det extrasteget, säger Alexander.
Det tas även prover på hur mycket organiskt material – grästovor och annat – det är i gruset som lämnas kvar på vägen, för att kunna jämföra de båda maskinerna och se om det är någon skillnad.
– Det är svårt att säga, men spontant ser det ut att vara mindre organiskt material i det som den nya återvinnaren lämnar efter sig. Det är också en förhoppning från vår sida, förstås.
– Vi får ut ganska mycket resultat som det verkar. Sen är det fortfarande lite tweakningar vi behöver göra på den; små förändringar. Det har varit större problem innan, men nu är det mer småfix. Så det är hoppfullt!
Kör sin egen uppfinning
Rolf Johansson, hans fru Birgitta och döttrarna Sofia och Madelene driver tillsammans Rolf Johanssons Schakt & Transport AB söder om Konga, på gränsen mellan Kronobergs län och Blekinge. Deras familjeföretag sköter bland annat grusningen av cirka 60 mil grusväg i Tingsryds kommun, medan kommunen själva kantskär och hyvlar vägarna.
Nu kör han själv sin egen uppfinning för första gången på riktigt och är nöjd med resultatet.
– Det har väl gått som förväntat. De problem vi har konstaterat idag visste jag i stort sett om innan, och därför har vi lösningar på dem också.
– Vi ska ändra om inne i trumman. Nu sitter där en skruv men vi ska sätta in två stycken, så det matar in mycket fortare. Sen ska vi sätta dit en borste som snurrar uppe på trumman och håller hålen rena så att gruset kommer ut ordentligt. I och med att det var så blött idag så täpptes hålen igen, men det ska ju fungera ändå. Egentligen ska man köra minst dubbelt så fort som vad jag gjorde idag, men jag fick hålla igen för att det inte skulle slå stopp.
Det är Rolf som ligger bakom idén att tillverka en ny typ av grusåtervinnare. Maskinen har utvecklats utifrån hans tidigare erfarenheter och är byggd på företaget.
– Jag hade en grusåtervinnare en gång i tiden, men den fungerade inte och tillverkaren tog tillbaka det halvdussin som producerats och skrotade dem. Så jag såg alla fel som var gjorda där och har försökt hitta nya lösningar istället. Till exempel att driva återvinnaren med ett elverk i stället för med hydraulik. För när det väl fungerade var det ju bra kapacitet på återvinnaren.
• Projektledare, forskning: Mirka Kans, Linnéuniversitetet
• Projektledare, konstruktion: Alexander Lyrbo, Bryne
• Deltagande organisationer: Linnéuniversitetet, Linköpings universitet, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Bryne AB, Rolf Johanssons Schakt & Transport AB, Tingsryds Industriteknik AB, Dasa Control Systems AB, Zenta AB, Tingsryds kommun, Riksförbundet enskilda vägar, Maskinentreprenörerna
• Finansiär: Familjen Kamprads stiftelse
• Tidsplan: 1 sept 2018-30 juni 2021 Projektets webbsida
Rolf har bara gott att säga om den samverkan som sker mellan parterna i projektet.
– Genom samarbetet med Linnéuniversitetet och de övriga aktörerna i Hug-projektet har vår idé med en grusåtervinnare blivit så mycket mer än att bara bygga en grusåtervinnare för eget bruk. Med våra olika kompetenser har vi nu byggt en prototyp och håller på att ta fram digitala lösningar och arbetsmodeller för hållbart underhåll av grusvägar. Det här ger oss som företag en styrka när prototypen är färdigtestad och ska ut på marknaden.
Mer information ska ge bättre beslut
– Det här är forskning i sitt esse, att vara ute och testa saker så här. Och så fort man har en lösning på ett problem, ja, då uppstår tre nya problem som man behöver lösa.
Det säger, lite skämtsamt, Mirka Kans. Hon är docent på institutionen för maskinteknik vid Linnéuniversitetet och forskningsledare för projektet. Universitetets del av projektet handlar i huvudsak om att ta fram ett nytt koncept för hållbart grusvägsunderhåll.
– Vi ska skapa förutsättningar för bättre beslutsfattande genom effektiv hantering av information, både hos och mellan aktörer. För det krävs nya metoder och ny, digital teknik. Bland annat tar vi fram en metod för objektiv mätning av tillstånd på grusvägar och designar ett molnbaserat IT-system för grusvägsunderhåll. Vi berör även hur olika aktörer kan samverka, till exempel i form av nya affärsmodeller, berättar Mirka.
Projektet kan göra underhållet av grusvägar mer hållbart på flera sätt.
– Genom att återvinna gruset som redan finns på vägarna minskar vi användningen av ändliga naturresurser, i detta fall grus och berg. Genom att bättre förstå grusvägarnas tillstånd kan vi planera underhållet mer effektivt. Med hjälp av digital teknik kan vi samla in och dela viktig information, vilket exempelvis gör att vi kan samordna aktiviteter bättre. Vi får alltså grusvägar av högre kvalitet, där underhåll görs när det verkligen behövs.
Roadking?
Testerna är slut. Påsarna med prover, ordentligt märkta och förslutna med buntband, packas in i Alexanders bil och alla åker till RJ Schakts anläggning för en grillad lunchkorv. Efter det ska styrgruppen träffas för att utvärdera förmiddagen och planera vad som ska ske härnäst.
Med småländsk envishet och entreprenörskap som ett bärande inslag rullar alltså projektet vidare i knappt ett år till. Själv rullar jag hemåt i knappt en timme genom de småländska skogarna. Som sällskap på färden blir det hårdrock i högtalarna. För Alexander Lyrbo är inte bara konstruktör på Bryne, han är även gitarrist i heavy metal-bandet Bullet.
Frågan är bara vilken av bandets låtar som bäst illustrerar dagens evenemang. Storm of blades, Wheels keep on turning, Back on the road? Eller varför inte Roadking? Kanske även ett tänkbart namn på den nya grusåtervinnaren, vem vet.
