Viktigt att förstå barns lek i en hybrid verklighet
Villkoren för barns lek har förändrats i och med digitaliseringen. Lekplatser, lekkamrater och lekaktiviteter och är ofta ’gömda’ i digitala verktyg, vilket har gjort det svårare för vuxenvärlden att förstå barns lek.
– Det är viktigt för skolorna att erkänna och förhålla sig till variationen av lärandeerfarenheter som dagens barn har, säger Marina Wernholm om sin avhandling från Linnéuniversitetet.
Digitaliseringen har bidragit till flera förändringar i hur vi kommunicerar, interagerar, hanterar, producerar och distribuerar information. Marina Wernholm har studerat dessa förändringar i relation till villkor för barns lek och lärande, något som inte tidigare undersökts i så stor utsträckning.
Fokus i avhandlingen har varit barns lek, 8-12 år, utanför skolan i digitala gemenskaper och hur lärande sker i dessa gemenskaper i en hybrid verklighet. Hybrid verklighet syftar på den typ av lek som äger rum där det fysiska och det digitala är så sammanflätat att det betraktas som en praktik för lek och lärande, tex. datorspel som Minecraft, eller sociala medier, som appen TikTok. Intresset för barns lärande i digitala gemenskaper har Marina Wernholm haft med sig från sitt arbete som specialpedagog.
– Jag märkte hur eleverna började prata om datorspel, så jag började fråga dem om det. Jag använde sedan datorspelet World of Warcraft som utgångspunkt i min engelskundervisning och märkte vilken skillnad det blev hos pojkarna i intresse och motivation, säger hon.
En slutsats från avhandlingen är att barns lek i en hybrid verklighet resulterar i att uppfattningen om vad som är lek skiljer sig åt mellan vuxna och barn, vilket kan skapa konflikter i mötet med generationer. Resultaten visar också hur nya kännetecken för lek framträder när barn leker i en hybrid verklighet. ”Grit” föreslås känneteckna lek i en hybrid verklighet, som betyder ungefär driv, jävlar anamma och karaktärsstyrka. Gemensamt för alla barnen i avhandlingen är att de ger uttryck för att vara drivna och att deras deltagande i hybrida lekpraktiker gynnas av det.
Avhandlingens resultat pekar dessutom på att barn utvecklar både lärande- och undervisningsstrategier genom lek i en hybrid verklighet eller digitala gemenskaper. Egenskaperna, tex. att formulera och besvara frågor eller att imitera och visa en handling, har barnen nytta av även i andra sammanhang. Marina Wernholm föreslår att lärare, skolledare och beslutsfattare som är intresserade av barns lärande uppmärksammar deras deltagande och icke-deltagande i hybrida verkligheter och digitala gemenskaper.
– Skolor borde överväga hur de kan koppla ihop barns lärandeerfarenheter och var detta lärande sker med vägar till lärande som skolan erbjuder, säger Marina Wernholm.