Anders Persson – forskaren vars hjärta stannade kvar i Mellanöstern
REPORTAGE | Som expert på Mellanöstern har Anders Persson synts och hörts flitigt i media på senare tid, i frågor som berör Israel-Palestina-konflikten. Hans kunskaper är resultatet av målmedvetet arbete, många års studier och åtskilliga besök i området – men han har Sune och Bert att tacka för att hans intresse väcktes en gång.
– Det började faktiskt med att jag i fjärde eller femte klass var på biblioteket med skolan. Dom andra killarna sprang in och tog alla Sune- och Bert-böckerna, så jag fick gå in på vuxenavdelningen och låna böcker.
– En av dom böcker jag lånade handlade om terrorism som politiskt våld. Dom frågorna, om varför människor dödar andra människor för sina politiska, ideologiska och religiösa övertygelser, och varför man dödar sig själv, har följt mig genom hela livet. Och eftersom jag är född på åttiotalet blev det naturligt att jag började titta på Mellanöstern som empiriskt fält.
– Jag tycker mitt arbete är otroligt spännande! Jag vaknar varje morgon och tänker att det här är det mest spännande som finns i mitt liv, förutom min familj och mina vänner. Och det innebär att jobbet och privatlivet liksom flyter ihop. Så en perfekt semesterdag för mig är att ligga och läsa i tolv timmar om saker som har med den här konflikten att göra.
Så svarar Anders Persson, lektor i statsvetenskap, på frågan om hur han blev intresserad av mellanösternfrågor. Han kommer från en icke-akademisk familj, varken politiskt eller religiöst engagerad, och beskriver därför sig själv som ”lite av en udda fågel”. Den slumpartade händelsen på biblioteket blev för honom en rit de passage, som han säger; en övergång från en fas i livet till en annan.
– Nånstans blev väl jag vuxen där. Sen dess har jag läst om politiskt våld och historia och religion och alla dom ämnen som är kopplade till mitt forskningsområde. Man får ju läsa ohyggligt brett och det har jag gjort också.
Ett medvetet val
Efter utbildningar i freds- och konfliktforskning och i internationella relationer, en doktorsutbildning och en sejour som postdoktor arbetar Anders sedan två år tillbaka vid Linnéuniversitetet. Och efter snart 20 år i universitetsvärlden syns och hörs han allt mer i TV, radio, tidningar och på nätet. Har det varit ett medvetet val, om man nu kan välja att bli efterfrågad?
– Jag har väl alltid velat höras och synas, men jag har verkligen, verkligen, verkligen börjat från grunden. Redan som student ville jag fylla på mitt cv, så jag höll föreläsningar på min gamla gymnasieskola. Jag skrev i lokaltidningar och studenttidningar; debattartiklar och inlägg och liknande.
– Jag tycker det är kul! Men samtidigt oerhört slitigt med sena kvällar och tidiga morgnar ibland. I morse blev jag väckt av SVT klockan fyra. Sen gjorde jag morgon-tv klockan sex och Sveriges radio klockan åtta … Och då hade jag gjort fyra intervjuer igår kväll, fram till halv elva. Media idag är ju inte längre knutet till nyhetssändningar på morgnar och kvällar, utan utspritt över hela dagarna via live-tv.
Som doktorand fick Anders en annan plattform. Han sökte sig till föreningar, fortsatte skriva debattartiklar och blev sakta men säkert mer efterfrågad.
– Sen började jag få vara med i dom viktiga tidningarna. När jag var 25 fick jag vara med som expertkommentator på Sveriges radio och när jag var 30 på SVT. Sen dess har jag hållit mig kvar där! Det har också gett mig bra kontakter, på till exempel regeringskansliet och UD och inom alla möjliga olika områden.
Viktigt vara sakligt korrekt
När han ska beskriva sin roll som expert säger Anders att han undviker ord som neutral, opartisk och liknande. Ingen människa är som ett vitt papper, menar han, utan alla har sina värderingar. Istället talar han om saklighet och balans.
– Jag har ett par principer jag försöker följa. En är att jag försöker vara sakligt korrekt; det är jätteviktigt. En annan är att jag försöker svara på dom frågor jag får och även försöker hålla nån typ av balans och kritiskt tänkande.
– Jag försöker också väva in akademiska perspektiv och uttryck i lagom mån. Ta med forskningsdata i den mån det går. Det är också nånting som gör att akademiker skiljer sig från journalister eller andra tyckare. Min roll som akademiker, och som en person som har spenderat sitt liv i ett bibliotek, är ju annorlunda än en utrikesreporter som har spenderat sitt liv på fältet.
Hur har EU:s diplomati påverkat konflikten mellan Israel och Palestina över tid och hur har konflikten i sin tur format EU:s utrikespolitik? Se och hör Anders Persson i en föreläsning på UR Play om EU:s roll i konflikten från 1967 fram till idag.
Som den offentliga person Anders blivit är det naturligtvis oundvikligt att han ”får skit” ibland.
– Ja, det är nåt man får leva med. Hot, arga mejl, taskiga saker på sociala medier, även ett dödshot då och då. Det är väldigt lätt att säga att det inte berör en, men min erfarenhet är att vi alla som råkar ut för hot och hat och hets blir berörda på något sätt. Det har aldrig varit nåt skarpt läge för mig, men det är klart att man funderar på det ibland.
Ett trettiotal besök
Anders har varit i Mellanöstern ett trettiotal gånger. Första gången han reste dit var han 20 år. Det var mitt under irakkriget och han bodde i både Israel och Palestina.
– På nåt sätt stannade mitt hjärta kvar där då och så har det fortsatt. Jag kommer alltid att ha en stor del av mitt hjärta i Mellanöstern, särskilt då i Israel och Palestina. Intrycken är överväldigande på många sätt.
– Många människor som man möter säger att dom här länderna – Israel, Palestina, Syrien, Libanon, Jordanien – är dom finaste och vackraste länderna i hela världen, med mest att erbjuda vad gäller historia, religion, kultur, mat, sol och bad och så vidare. Det kan jag bara instämma i. Den här regionen hade haft en enorm potential ifall det hade varit fred.
En speciell konflikt
Mellanöstern är en central och viktig strategisk region. Konflikten mellan Israel och Palestina är också viktig för andra konflikter, till exempel konflikten i Syrien, som har haft enorma effekter på det svenska samhället. Inte så konstigt, då, att Israel-Palestina-konflikten har en särstatus både i världen i stort och i Sverige, menar Anders.
– Det har att göra med historia. Det har att göra med religion. Det har att göra med säkerhets- och terrorhot, flyktingströmmar och diasporagrupper. Tidigare var regionen viktig för olja och handel och sånt; lite mindre nu. Den är givetvis också väldigt central för islamistisk terrorism. Idag är den central för den nya identitetspolitik vi ser i Sverige och i övriga delar av Europa och USA.
– Det här är ju ämnen som engagerar väldigt många studenter. Det är många som vill läsa kurserna och många som vill skriva arbeten om Mellanöstern och Israel-Palestina. På så vis är det väldigt tacksamt att undervisa i ämnet. Även om känslorna ibland kan bli lite hätska, är det ju liksom baksidan av ett starkt engagemang.
Att det här är en konflikt som får mycket uppmärksamhet innebär förstås också att den väcker mycket känslor.
– Reaktionerna blir starkare, både positiva och negativa. Men jag kan tycka … det är spännande att folk bryr sig. Många akademiker forskar inom områden där man inte får så mycket respons.
– Jag kan tycka att detta är intellektuellt utmanande och även höjer mig på andra sätt, i min roll som lärare till exempel. Det handlar om att kolla fakta, att kunna presentera saker på ett pedagogiskt bra sätt och så vidare. Så min medverkan i medierna har gjort mig till en bättre akademiker och till en bättre lärare. Inbillar jag mig i alla fall, säger Anders och ler.
Aldrig ge upp hoppet
Arbetet för fred i Mellanöstern har pågått under många år. Vilka är de största hindren?
– Det faktum att många människor inte längre tror på fred i Mellanöstern är ju ett av de stora hindren. Sen finns det många andra faktorer som till exempel israeliska bosättningar eller islamistisk terrorism, liksom splittring och söndring i både det palestinska och det israeliska samhället. En svagare omvärld, ett historiskt svagt EU och ett USA som inte är lika engagerat som tidigare.
Det finns alltså många signaler som pekar åt fel håll, menar Anders, och som gör att människor är pessimistiska när det gäller att nå en varaktig fred. Finns det ens någon lösning som skulle kunna få ett slut på konflikten?
– Nej, tyvärr ser jag ingen lösning, och det finns ingen seriös bedömare som gör det i nuläget. Men samtidigt ska man ha klart för sig att saker och ting kan ändras väldigt fort i internationell politik. Innan Sovjetunionen och östblocket föll såg det ju stabilt ut långt, långt in på åttiotalet. Och sen hände saker väldigt snabbt när dom väl hände!
– Så positiva och negativa förändringar kan komma väldigt fort i världspolitiken, även när man minst anar det. Det gör ju att man aldrig ska ge upp hoppet!
