Arbetsmiljö till sjöss blev Cecilias nisch

Cecilia har sin bakgrund inom sjöfarten, och har jobbat sammanlagt 12 år till sjöss.

– Jag gick till sjöss som motorelev efter att ha gått sjömansgymnasiet. När jag sa till mina föräldrar att jag skulle söka sjömansgymnasiet fick de spader, säger hon med ett skratt. Men senare läste jag även till sjöingenjör på Chalmers.

Vad är det speciella för arbetslivet till sjöss?

– Det som är mest speciellt är att man ofta bor ombord, så båten blir både en arbets- och boendemiljö. Du äter frukost, lunch och middag med dina kollegor, du går på gymmet med dem och ni ser film tillsammans. Däremot kanske du inte träffar så många andra människor än de du jobbar med. Det blir en slags geografisk och social isolering.

Sjöfarten är traditionellt en hierarkisk miljö, och på en båt tar sig hierarkin ofta tydliga uttryck. Uniformen kan ha olika antal streck, man kan bo på olika däck och äta i olika mässar beroende på om man är befäl eller manskap. Inom sjöfarten finns också en mycket stark professionskultur.

– Jag är inte bara svensk eller filippinare, jag är sjöman. Detta att vara sjöman kan förena oss starkare än mycket annat.

”Vi kan inte nöja oss”

Under tilden till sjöss blev successivt Cecilia allt mer intresserad av arbetsmiljöfrågor. När hon sedan mönstrade av utbildade hon sig till arbetsmiljöingenjör. Hon har bland annat arbetat som arbetsmiljöingenjör på varv och arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket.

När vi pratar arbetsmiljö ombord berättar hon om FN:s internationella sjöfartsorganisation IMO (International Maritime Organization), som startade ett program redan för 30 år sedan för att inkludera fler kvinnor i sjöfarten. En huvudpunkt för dem har varit att det ska vara tillåtet för kvinnor att studera till sjöbefäl.

– Med svenska ögon känns det målet lite väl blygsamt. Här är det självklart att tjejer  får utbilda sig till sjöbefäl. Däremot behöver vi se till att de vill göra det och se till att de har samma förutsättningar som manliga studenter. Tjejerna ska få ett bra bemötande på praktiken, ett bra jobb med samma villkor och sedan ska de trivas ombord också.

Cecilia berättar att hon fortfarande hör från studenter och kvinnliga sjömän att det händer en del dumheter ombord, trots alla vackra ord och policydokument.

– Vi kan inte nöja oss. Vi måste fortsätta att jobba med frågorna och se till att det faktiskt får konsekvenser när någon bryter mot överenskommelser. Det går inte att ha en policy som säger att vi har nolltolerans mot kränkningar och sedan händer det inte något när man bryter mot den. Det går inte.

Helhetsperspektiv behövs

Vad är hållbar sjöfart för dig?

– Det är att ha helhetsperspektiv, säger Cecilia bestämt. Att förstå att om jag drar i ena änden av snöret så händer något i andra. Att vi måste klara av att titta på både miljömässig hållbarhet, och samtidigt jobba för att vi människor ha hållbara arbetssituationer. Helhetsperspektivet är otroligt viktigt.

– Hållbarhet till sjöss är starkt kopplat till jämställdhet, men också till frågor kring ett hållbart arbetsliv som är inkluderande och gör att du både kan, orkar och vill stanna på din arbetsplats.

Inom sjöfarten har man tagit fram korta onlinekurser som bland annat utbildar i jämställdhet och inkludering, och som man kan gå när man är ombord.

– Ibland tycker jag den övertro som finns på att om vi skickar in folk på skolbänken en stund löser sig allt är lite gullig. Men i värsta fall kan sådana utbildningar som inte sätts i sammanhang bli kontraproduktiva och ge förövarna mera krut och nya sätt att mobba på. Det krävs större insatser. Vi behöver fortsätta jobba med detta.

Cecilia berättar att hon numera ofta blir inbjuden att prata om arbetsmiljö och jämställdhet i sjöfart i olika sammanhang. Det finns ett intresse för frågorna.

– Jag upplever att alla tycker det här är viktigt nu. Höga chefer och företrädare för viktiga sjöfartsorganisationer pratar om jämställdhet, och skriver om det i sina sociala medier. Det var otänkbart bara för tio år sen.

Spantad för traden

Cecilia har flera forskningsprojekt på gång kring arbetsmiljö till sjöss. Tillsammans med kollegan Magnus Boström skriver hon nu på den avslutande rapporten för ett projekt om jämställd sjöfart. De forskar också om kompetensförsörjning, där det handlar om att rekrytera ungdomar och få dem att stanna inom sjöfarten.

– I våras intervjuade vi unga sjöingenjörer som precis skulle ta examen. Av de 18 personerna vi intervjuade var det fyra som sa att de aldrig ville sätta sin fot på en båt igen. Några sa att de gärna kunde gå till sjöss igen, men i så fall på en annan båt än den de varit på under praktiken.

Sjömansyrket är mansdominerat, och arbetet är väldigt maskulint kodat, förknippat med karlakarlen. Det gör det till en utmaning när det gäller att rekrytera studenter. Sjöfartshögskolan har en viktig roll som kulturbärare, förutom att erbjuda bra utbildning och lärmiljö.

– Du förväntas ofta ha pannben och skinn på näsan – vara spantad för traden, som det heter. Men idag är det ju så klart helt andra kompetenser som är mycket viktigare.

Cecilia har även pågående forskningsprojekt om personlig skyddsutrustning till sjöss och om fartygsbränslen.

– Som forskare så ska man ju – egentligen – hitta sin nisch. Det fick man lära sig som doktorand. ”Find your niche and occupy it.” Man ska ha periskopdjup. Det har inte jag. Det ligger liksom inte för mig.

Alla ska kunna bidra

Vi människor gillar att göra nytta, att känna att det man gör är viktigt för någon. Varför är din forskning viktig?

– Egentligen handlar det om mänskliga rättigheter. Att alla har rätt till en bra arbetsmiljö och ett bra arbetsliv. Alla ska kunna påverka både sin arbets- och livssituation. Vi ska ha ett inkluderande arbetsliv, där alla kan bidra utifrån sina förutsättningar.

Man skulle ju kunna tycka att detta är självklart. Behöver vi ens prata om det?

– Jo, det behöver vi, svarar Cecilia Österman. Det händer nämligen inte av sig självt. Vi måste ha ett medvetet och strategiskt arbete, där vi vet vad det är vi vill göra så vi kan ta oss dit. Det finns de som tror att det bara händer, eftersom det är så viktigt och självklart. Men det gör det inte.

Läs mer om Cecilia Östermans pågående forskningsprojekt

• Bedömning av arbetsmiljö och säkerhet vid val av fartygsbränslen
• Praktiskt arbetsmiljöarbete för en jämställd sjöfart
• Personlig skyddsutrustning – strategier och rekommendationer för ökad användning genom anpassning till användare, uppgift och kontext
• Drivkrafter för kompetensförsörjning i en socialt hållbar sjöfart