Forskare skapar nya beräkningsmodeller för en mer faktabaserad debatt om hållbarhet
Tydliga mått och kriterier för utvärdering är avgörande för att rädda miljön. Därför introducerar två svenska forskare ett nytt mått, ekobalans, och ett nytt kriterium som tar hänsyn till både mänsklig och miljömässig hållbarhet. Slutsatsen blir att många länder måste se över sin konsumtion såväl som sin befolkning för att bli hållbara.
När vi diskuterar de miljöproblem som gör sig allt mer påminda blir debatten lätt svartvit. Överkonsumtion ställs mot överbefolkning; industriländer mot utvecklingsländer; nord mot syd. Verkligheten är dock lika grå i olika nyanser som den rök som stiger upp från skogar som står i brand och det vatten som översvämmar åkrar och städer.
• Ekologiskt fotavtryck: Ett mått på de resurser vi förbrukar. Närmare bestämt hur stor produktiv areal av land och vatten som behövs för att producera det som en människa eller en befolkning konsumerar, samt absorbera de utsläpp som orsakas.
• Biokapacitet: Den biologiska kapaciteten är en uppskattning av produktionen och absorptionen i ett ekosystem och brukar uttryckas som globala hektar per person.
I en ny artikel i tidskriften Ecological Indicators presenteras därför ett nytt kriterium för hållbarhet. Detta mer övergripande kriterium tar hänsyn till såväl mänskliga som miljömässiga dimensioner. Bakom artikeln står Giangiacomo Bravo, professor i sociologi vid Linnéuniversitetet, och Lucia Tamburino, forskare vid IGDORE.
– Kriteriet består av två delar: ekologisk och mänsklig hållbarhet. Ekologisk hållbarhet definieras av ett nytt mått som vi kallar ekobalans, som har grund i det beprövade begreppet ekologiskt fotavtryck. Mänsklig hållbarhet baseras på den uppskattade nivå av biologisk kapacitet som varje person behöver för att uppnå en acceptabel nivå på mänsklig utveckling, berättar Giangiacomo Bravo.
Både förväntade och förvånande resultat
• Forskarna introducerar först ett nytt begrepp: befolkningsbiotäthet (population biodensity; PB). PB är kvoten mellan befolkning och biokapacitet för ett givet område, exempelvis ett land. Till skillnad från befolkningstäthet tar befolkningsbiotäthet alltså hänsyn till områdets biologiska förutsättningar.
• Det nya måttet ekobalans (EB) definieras sedan enligt formeln EB = 1 – PB•EF, där EF är det ekologiska fotavtrycket per invånare. För att vara miljömässigt hållbart måste ett område ha ett värde på EB som är större än eller lika med 0. En positiv EB innebär att människor i området påverkar mindre än den lokala biologiska kapaciteten. En negativ EB innebär att människor i området istället använder mer biokapacitet än vad som finns tillgängligt.
• Högst EB i forskarnas beräkningar, som inkluderade länder med en yta på minst 10 000 kvadratkilometer, hade Surinam med 0,97. Lägst hade Israel med -24,45. Världen som helhet fick en EB på -0,73, vilket alltså visar på att vår planet inte är ekologiskt hållbar som helhet.
• Det övergripande kriteriet för hållbarhet, kallat EH, delar sedan in världens länder i fyra grupper. 24 länder uppfyller både ekologisk och mänsklig hållbarhet, 23 ekologisk, 55 mänsklig och 51 ingetdera.
Forskarnas beräkningar visar att världen som helhet inte uppfyller det nya kriteriet. Till stor del var resultaten förväntade – enbart 24 länder uppfyller båda kraven. Ett av dessa är Sverige, även om vårt värde på ekobalansen minskat i takt med befolkningsökningen under senare år.
Även ett mindre individuellt fotavtryck kan få betydande konsekvenser i ett folkrikt land. En viktig fråga är därför om förändringar i konsumtionsmönster och tekniska förbättringar kan minska miljöpåverkan utan att minska människors välbefinnande och utveckling i alltför hög grad, eller om befolkningsfaktorn också måste beaktas. Det senare är den slutsats som dras i artikeln.
– Det förvånade oss att inte bara tättbefolkade, fattigare länder utan även flera högutvecklade länder borde se över sin befolkningsutveckling och sin konsumtion för att nå hållbarhet, säger Giangiacomo Bravo.
Ett annat resultat som förvånar är att om man följer de steg mot hållbarhet som identifierats i artikeln skulle det leda till en mycket mer rättvis värld, menar forskarna. Jämlikhet skulle bli ett resultat av hållbarhet, inte något som driver på hållbarhet.
Bidra till en mer faktabaserad debatt
– Allt hör samman. Vårt huvudbudskap är att det inte finns några oberoende, hållbara nivåer för teknik eller för konsumtion per capita, utan bara hållbara kombinationer av teknik, konsumtion, befolkning och tillgänglig biokapacitet.
– Vårt mål har varit att bidra till en mer faktabaserad debatt om vad hållbarhet är och hur man uppnår det. De nya måtten kan hjälpa beslutsfattare att få en mer mångsidig bild av dagens utmaningar och realistiska lösningar, avslutar Giangiacomo Bravo.
Mer information
- Artikeln Reconciling a positive ecological balance with human development: A quantitative assessment i tidskriften Ecological Indicators.
- - - - -
BILD: Världskarta med länder färgade enligt det övergripande kriteriet för hållbarhet, EH.
• E+H+ (grönt) är länder som uppfyller både ekologisk (E) och mänsklig (H) hållbarhet.
• E+H− (gult) uppfyller endast E-hållbarhet.
• E−H+ (blått) uppfyller endast H-hållbarhet.
• E−H− (lila) uppfyller inte några begränsningar.