Hallå där Hanna Farnelid som nu är tillbaka i Kalmar efter två månader ombord på isbrytare i Arktis
Expeditionen till Arktis var Sveriges bidrag till en internationell samordning av forskningsexpeditioner med syfte att kartlägga det arktiska ekosystemets status och förändring.
Sverige har världens starkaste isbrytare där det bedrivs forskning ombord. Expeditionen kunde därför täcka in särskilt svårtillgängliga områden som var i stort sett outforskade.
Hanna Farnelid, biträdande lektor och docent i marin ekologi vid Linnéuniversitetet, var en av 39 forskare ombord på isbrytaren Oden som sedan en dryg vecka nu är hemma i Kalmar igen.
Hur känns det att vara tillbaka från polarexpeditionen?
Det känns ganska omtumlande. Det är tvära kast. För bara någon vecka sen var det ljust hela dygnet runt och världen var vit och blå. Även om det börjar bli höst här hemma så är det varmt jämfört med den kalla sommar som vi deltagare har varit med om.
Så klart är vi alla otroligt glada för att vara hemma igen och att få krama om våra nära och kära!
Vi har verkligen tagit vara på tiden under expeditionen och har samlat in otroligt mycket prover och data, så nu har vi flera år framför oss där vi kommer att arbeta vidare med projekten. Många av proverna hade vi inte möjlighet att analysera ombord så nu börjar med ett laborationsarbete här hemma i Kalmar.
Det är många som är nyfikna på hur vi har haft det och under de närmaste veckorna kommer jag, utöver det fortsatta forskningsarbetet, bland annat att besöka skolor för att berätta om expeditionen.
Vad var syftet och uppdraget med expeditionen?
Den ekosystemstudie vi har genomfört är den absolut första i sitt slag. Att öka kunskapen om biologin och ekosystemets funktioner är en förutsättning för att förstå hur det kommer att påverkas av klimatförändringar i framtiden.
Det är otroligt spännande att åka till platser där ingen tidigare har varit. Expeditionen har samlat in helt ny och unik data. Till exempel var det ett flertal tillfällen när djupen på sjökorten inte alls stämde.
Något som var extra intressant var att den grupp av växtplankton som jag studerar, utgjorde en stor del av den totala biomassan i vattnet, vilket innebär att de har en viktig roll i näringskedjan.
Hur har det varit att bo på isbrytaren Oden i två månader?
Det har varit spännande och roligt. Förutom provtagningarna till vår forskning så är det måltiderna ombord som har varit hållpunkterna i vardagen. Eftersom vi har levt med mycket begränsad uppkoppling och jobbat både dag som natt har det ibland varit svårt att hålla reda på både dagarna och tiden.
Vilket är det starkaste minne du tar med dig?
Några av de starkaste upplevelserna är mötena med nyfikna isbjörnar som kom riktigt nära båten. Så gulliga och kramgoa men totalt livsfarliga!
När vi såg land för första gången på flera veckor (norra Grönland) eller den första solnedgången på åtta veckor är också starka minnen.
Stämningen ombord har varit fantastisk och alla har varit stöttande och hjälpsamma och vi har verkligen skapat vänskapsband för livet. Vi är väldigt tacksamma och glada över att få ha varit med om detta äventyr och vi är också stolta över den forskning som genomförts.