skog med liten röd stuga från luften

Mätningar visar: Så snabbt går återhämtningen av skogens kolupptag efter avverkning

Hur lång tid tar det innan en avverkad och återplanterad skog tar upp mer koldioxid än den släpper ut? Det är en omdebatterad fråga som är viktig för både skogsbruket och miljön. Forskare vid Linnéuniversitetet har svaret.

– Det tar ungefär 8–13 år, beroende på i vilken del av Sverige skogen finns. Och detta motsvarar inte mer än 15 procent av den normala omloppstiden, som är 60–90 år i södra och mellersta Sverige.

Det svarar Achim Grelle, lektor på institutionen för skog och träteknik vid Linnéuniversitetet. Och det han svarar på är en fråga som debatterats allt flitigare på senare tid: Hur lång tid tar det innan en avverkad och återplanterad skog blir en så kallad nettosänka igen, alltså att skogen tar upp mer koldioxid än den släpper ut?

– Snabbast var den av våra testskogar där vi tog bort stubbarna efter avverkningen. Den blev en nettosänka efter bara åtta år. Och redan efter elva år hade den tagit upp lika mycket kol som förlorats under hygges- och ungskogsfasen, säger Achim Grelle.

Åtta till tretton år är alltså det korta svaret. Följ gärna med när vi tar oss an det långa.

x
STUDIEN VISAR ATT ...

• Den brukade skogen i södra och mellersta Sverige är en kolkälla under en relativt liten del av sin omloppstid.
• Mer produktiva skogar blir kolsänkor snabbare och har i regel även kortare omloppstider än mindre produktiva skogar.
• Kolbalansens återhämtning tar cirka 15 % av omloppstiden, oavsett produktivitet.
• Vill man påskynda återhämtningen genom gödsling riskerar man inte att öka utsläppen av metan och lustgas nämnvärt.

Nettosänka eller nettokälla?

Skog tar upp koldioxid från atmosfären genom trädens fotosyntes. Kolet lagras både i biomassa, alltså i träden, och i marken. Samtidigt producerar skogen koldioxid. Det sker både genom växternas ”utandning” och genom mikroorganismernas nedbrytning av organiskt material.

– Det är balansen mellan detta upptag och denna produktion av koldioxid över en längre tidsperiod, till exempel ett år, som är intressant. Den avgör om skogen är en nettosänka, alltså tar upp mer koldioxid än den avger, eller en nettokälla, alltså avger mer än den tar upp, berättar Achim Grelle.

Skogar här i Norden sköts huvudsakligen genom att man avverkar de flesta träden på en yta, så kallad kalavverkning. Därefter planterar man ny skog. Det här sättet att sköta skogen producerar mycket biomassa, vilket är bra sett ur klimatsynvinkel.

– Avverkningen innebär dock även att en del av den stora mängd kol som finns bunden i marken frigörs till atmosfären. Detta eftersom kolupptaget genom trädens fotosyntes upphör, medan utsläppen från nedbrytningsprocesserna fortsätter och till och med kan vara förhöjda under en viss tid. Om man bedriver så kallat trakthyggesbruk är en snabb och säker etablering av nya skogsplantor därför viktig.

Hur lång tid tar det?

Hur lång tid tar det då innan upptaget genom de återplanterade träden blir större än utsläppet efter avverkningen, det vill säga innan skogen som helhet blir en nettosänka? Och hur lång tid tar det innan hela kolförlusten är balanserad, alltså att skogen tagit upp lika mycket kol som den avgivit efter avverkningen? Det är två frågor som har debatterats mycket på senare tid, men det saknas datamaterial från olika delar av landet.

När man vill veta hur vi bäst ska sköta skogen för att motverka klimatförändringarna är det viktigt att förstå varför olika skogar tar olika lång tid på sig att bli nettosänkor, samt om vi kan göra något för att korta den här tiden.

– Till exempel skulle mer snabbväxande skogar kunna återgå snabbare till ett kolupptag. Eller kan man kanske ta bort mer biomassa i samband med avverkningen. Biomassa som annars skulle brytas ned och avge koldioxid, säger Achim Grelle.

Vad blev resultaten?

Mätsystem för koldioxidflöden
Flödena av koldioxid mättes med så kallad eddy covariance-teknik. Det är en metod som mäter turbulent utbyte av gaser mellan ekosystem och atmosfären ovanför trädtopparna. Med dess hjälp kan man räkna ut om skogen totalt sett tar upp eller avger kol under en viss tidsperiod. Bilden visar en mätuppställning i ungskogen på Toftaholm i Småland.

För att få svar på de båda frågorna ovan har Achim Grelle, tillsammans med kolleger vid Linnéuniversitetet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), genomfört en flerårig studie. Studien bär namnet När ungskogen går från en kolkälla till en kolsänka och kommer att publiceras i början av nästa år.

I undersökningen har de jämfört koldioxidflödena i fem olika ungskogar. Fyra av dessa ligger vid Toftaholm mellan Värnamo och Ljungby i Småland och en nära Skyttorp i Uppland.

– Våra resultat visar att alla fem skogarna återvände till att på årsbasis ta upp kol från atmosfären, alltså blev en nettosänka, inom 8 till 13 år efter avverkningen och återplanteringen. Detta motsvarar ungefär 15 procent av den normala omloppstiden för sådana här skogar i södra och mellersta Sverige, som är 60–90 år, berättar Achim Grelle.

Den skog som tog längst tid på sig var den i Skyttorp, som var både den nordligaste och den minst produktiva. Snabbast var en av skogarna i Toftaholm, i vilken man testat att ta bort stubbarna efter avverkningen.

– Den skogen återgick inte bara till att ta upp kol mycket snabbare än de andra. Den hade också tagit upp lika mycket kol som förlorats under hygges- och ungskogsfasen redan efter elva år och därmed betalat hela sin ”utsläppsskuld”.

Gödsla eller inte?

Forskarna gödslade även en av skogarna för att se hur det påverkade trädens tillväxt och därmed kolupptaget. När man gödslar med kväve kan ibland utsläppen av metan och lustgas från marken öka. Eftersom de är mycket starka växthusgaser är det viktigt att dessa utsläpp begränsas, då de riskerar att minska en eventuell klimatnytta av gödslingen.

Det var för tidigt att utvärdera gödslingens effekter på skogens kolbalans inom projektets tidsram, men forskarna kan dra slutsatser angående effekten på övriga växthusgaser.

– Gödslingen ledde till att marken tog upp mindre metan, men den började ändå inte avge metan. Det blev små utsläpp av lustgas samma år som vi gödslade; dock inte åren därefter.

Totalt var dock flödena av dessa gaser mycket små. Det största utsläppet av lustgas motsvarade 0,18 ton koldioxid per hektar och år, vilket kan jämföras med att skogen totalt årligen tog upp över 18 ton koldioxid per hektar.