närbild av uppslagsordet "history" i uppslagsbok

Avhandling om tröstekvinnor visar på vikten av att se historiska händelser i sina sammanhang

80 år efteråt väntar de kvinnor som exploaterades sexuellt av den kejserliga japanska armén under andra världskriget fortfarande på ett juridiskt erkännande. Anna-Karin Eriksson beskriver frågan som politiskt låst. Hon belyser i sin doktorsavhandling hur viktigt det är att se historiska händelser ur ett större perspektiv – även nutida händelser som Rysslands invasion av Ukraina.

Tröstekvinnor är beteckningen på den systematiska sexuella exploatering av kvinnor och flickor som ägde rum under det japanska imperiet 1932–45. Det har uppskattats att systemet omfattade allt från 20 000 till 400 000 kvinnor på omkring 2 000 ”tröstestationer” och det beskrivs idag som antingen slaveri eller prostitution.

Systemet med tröstekvinnor för den kejserliga japanska armén kom till av tre huvudsakliga anledningar, berättar Anna-Karin Eriksson som nyligen doktorerat på detta område inom ämnet statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

– Man ville minska mängden våldtäkter som skedde där det japanska imperiet drog fram. Man ville också minska mängden sexuellt överförda sjukdomar och det gjorde man då genom att kontrollera kvinnorna. Och man kan också se det som en sorts avslappning efter att ha fört krig; som rekreation.

Anna-Karin Eriksson
Ida Henriksson

Anna-Karin Eriksson …

● Åkte till USA efter gymnasiet och kände sig väldigt hemma bland en grupp japanska vänner.
● Började studera japanska på universitetet.
● Fick jobb i Japan efter examen, inom offentlig förvaltning med genusfrågor.
● Har studerat Japan och det japanska språket i över 20 år.
● Har bott i Ostasien i över 10 år och har också fått perspektiv på Japan från när hon bott i Seoul, Peking, Shanghai och Hong Kong.

Väntar på upprättelse

Trots att det gått närmare 80 år sedan andra världskrigets slut, väntar de tröstekvinnor som ännu är i livet fortfarande på upprättelse för sina lidanden i form av ett juridiskt erkännande. Den främsta anledningen till att detta inte skett, menar Anna-Karin, är att ockupationsmakten efter kriget gjorde om Japan från ett imperium till en nationalstat.

– För att kunna genomföra det och få folket med sig behöll man kejsaren, som formellt var den som var ytterst ansvarig för kriget. Han blev ett slags offer för krigsmaskineriet och också den som skulle ena nationen. Det man gjorde var alltså att frånta den nya staten ansvar för kriget och säga ”ni är alla offer”. Därmed blir det omöjligt att lyfta fram enskilda offer som hade det värre än andra.

Ingen isolerad händelse

En av de saker Anna-Karin lyfter i sin avhandling är att man inte kan se systemet med tröstekvinnor enbart som något som hände i Nordostasien under andra världskriget.

– En journalist har hittat en prototyp redan i det romerska imperiet. Och i den japanska historien finns flera system både i och utanför landet, så det finns en tydlig historisk utveckling. Det finns även en global historia av underordning av kvinnor; det här är inte exklusivt för det japanska imperiet.

Tröstekvinnorna under andra världskriget var från Korea, Kina och andra länder i området. Saken har dock i viss mån gjorts till en fråga enbart mellan de japanska och koreanska staterna. Det låser frågan politiskt, menar Anna-Karin.

– Problemet blir att övriga kvinnor, inte minst de allra första i den japanska historien som de facto var japanskor, blir osynliggjorda. Och när man gör det här till en fråga om statliga makthavare tappar man överlevarna, som ju borde vara huvudrollsinnehavarna, och det blir ännu ett feministiskt bakslag.

Feministiska framgångar – och bakslag

Efter andra världskrigets slut hölls en rättegång mot högt uppsatta japanska politiska och militära ledare, den så kallade Tokyoprocessen. Trots att den pågick under två och ett halvt år, adresserade man inte genusbaserat våld.

Efter att tröstekvinnor, efter många års tystnad, trätt fram skapades år 2000 ett stort medborgarinitiativ i Tokyo, kvinnotribunalen.

– Man insåg att det var lönlöst att söka juridisk rättvisa och bestämde sig därför för att sätta upp en tribunal ändå, med domare och fackfolk från hela världen. Man använde lagstiftning från Tokyoprocessens tid och ställde kejsaren inför rätta. Denne dömdes också för brott mot mänskligheten, berättar Anna-Karin Eriksson.

– Det blev en otrolig upprättelse för de överlevare som kom till Tokyo och deltog i tribunalen. Men innan den dokumentär som gjordes om tribunalen sändes på nationell tv i Japan, censurerades den. Existensen av offer av annan nationalitet än koreaner togs bort. Domen mot kejsaren togs också bort. Det ser jag som ett exempel på ett feministiskt bakslag.

Att inte komma vidare

Det råder inga tvivel om att systemet med tröstekvinnor fanns och att det var fruktansvärt, slår Anna-Karin fast.

– Alla sådana frågor är egentligen inte intressanta att diskutera, för de är klarlagda. Det intressanta är att fråga sig: Vari består motståndet? Varför kan man inte komma vidare? Varför kan vi inte enas om hur vi bör förhålla oss till den här typen av frågor framöver? Vad finns det att vinna för populister?

– Vi är mycket för att prata om krigstiden som ett separat kapitel i historien. Jag tror det är jätteviktigt att gå tillbaka och titta. Vad har dagens ledare för bevekelsegrunder? Vad har de för möjlighet att ta sig ur?

Titta på och förstå historien

Att vi är duktiga på att prata om händelser som enskilda fenomen istället för att se dem som delar i ett betydligt större sammanhang är alltså något Anna-Karin poängterar. Hon drar i sin avhandling om tröstekvinnorna paralleller till Rysslands invasion av Ukraina.

– Vi pratar som om historien skulle ha börjat i februari 2022, men detta har pågått aktivt sedan 2014 och det har ju en förhistoria innan dess. Vi kan inte bara titta på ”ah, nu händer det här, nyhetsflash”. Vi måste titta på och förstå historien. Vilka tidigare dynamiker, alltså krafter och rörelser, finns?

Framför allt är det viktigt att man tittar på maktrelationer och dominansförhållanden, säger Anna-Karin.

– Vi ska inte vara snälla mot Putin, men vi ska försöka förstå vad han sitter i för position, vad han har för olika möjligheter ut. Hjälper det om vi slår ner maximalt på honom, isolerar Ryssland och bryter vardagskontakten mellan människor? Eller gör det bara att hans anhängarskara växer till sig och stärker sin tilltro till honom?

omslaget till Anna-Karin Erikssons avhandling

– Det finns en mängd olika sätt att beskriva det på, men jag tror att de strukturer och dynamiker som ligger till grund för olika beteenden är betydligt mer intressanta att studera än att titta på själva beteendet i sig. Vi måste sätta saker i sina sammanhang och gå tillbaka i historien för att kunna förstå samtiden.

- -