”Det blir ett så normaliserat sätt att vara, att de inte tänker på det som sexuella trakasserier”

Det var metoo-rörelsen som gjorde Liselotte Eek-Karlsson nyfiken. Hon ville veta mer om hur ungas vardag ser ut och hur de möter, och bemöter, sexuella trakasserier.

Liselotte, som är lektor på institutionen för didaktik och lärares praktik vid Linnéuniversitetet, sökte och fick bidrag till forskningsprojektet #Tystiklassen – ungas tal om sexuella trakasserier. I det har hon och hennes kollegor intervjuat 50 elever, flickor och pojkar, från årskurs 5 upp till tredje året på gymnasiet.

– Vi frågade hur de tänker kring det här med metoo. Men unga berättar ju gärna om sig själva, hur de tänker och vad de har varit med om. Så det blev mycket prat om deras vardag, vad de gör och hur de tänker kring sexuella trakasserier.

– Pratar vi om flickorna, tänker de inte att ’nu har jag blivit sexuellt trakasserad’, utan det är ju deras vardag. De går inte i vissa korridorer, de tänker på vad de har på sig … Även pojkar intervjuade vi förstås, om hur deras värld ser ut, hur man behöver vara för att passa in i gruppen. Det är detta vi har försökt skriva om på olika sätt, för att nå ut med våra rön.

Tre viktiga artiklar

Forskningen har hittills resulterat i tre artiklar (se faktarutorna här intill) och två till är på gång. Den första artikeln handlar om förklaringsmodeller; hur jag som vuxen tar emot en berättelse om sexuella trakasserier.

– Om jag ser någonting och säger ’Typiskt killar, bry dig inte, han är säkert kär i dig’ … En sån enkel mening kan ju vara förödande för både killen och tjejen, egentligen. Så det är ju väldigt viktigt hur vi förstår det här med sexuella trakasserier.

– Den andra artikeln handlar om hur man kan arbeta med de här frågorna i skolan.

– Den tredje handlar om hur flickorna liksom försöker runda de här hörnen i vardagen. Den är ledsam att läsa, därför att tjejerna tar ett sånt jätteansvar för pojkarna.

Nästan alla, på något sätt

Att sexuella trakasserier är vanligt i skolan råder det inga som helst tvivel om, fastslår Liselotte.

– Vi gjorde ju ingen enkätundersökning, så jag har inga procentsiffror. Men jag skulle säga att nästan alla är utsatta, på något sätt … av det vi vuxna skulle kalla en form av sexuella trakasserier. Men ungdomarna själva skulle inte säga det alla gånger. Det blir ett så normaliserat sätt att vara, att de inte tänker på det.

Ungdomarna har svårt att veta vad som kan förstås som sexuella trakasserier och det är även väldigt individuellt, menar hon. Det beror också på sammanhanget och på vem det är som utför handlingen.  

– Man har ju olika bilder av vad det är. Vissa kan känna sig hotade av en blick eller en vissling, medan jag minns en tjej som de fick göra nästan vad de ville med. Hon beskrev att hon varit mobbad under sin skoltid. På det här sättet blev hon ju uppmärksammad, så hon tog det nästan positivt.

Att hantera sexuella trakasserier

Den tredje studien undersökte skolflickors perspektiv på sexuella trakasserier och deras relationer till kamrater när de utsätts för sådana, både online och offline. De strategier forskarna fann delades in i tre kategorier: Problemfokuserade beteendestrategier, känslofokuserade kognitiva strategier och känslofokuserade beteendestrategier.

– Resultaten visar att tjejerna använder olika strategier om trakasserierna sker online eller offline och om förövaren är känd eller okänd. Problemfokuserade kognitiva strategier används på grund av det specifika sammanhanget. Känslofokuserade kognitiva strategier används främst om förövaren är en känd vän.

• Studien: Beating around the bush – Swedish schoolgirls’ coping strategies and impact processes of sexual harassment av Liselotte Eek-Karlsson, Jan Berggren, Ann-Christin Torpsten

Kan killar bli utsatta?

När Liselotte pratade med pojkar handlade det mycket om varför de tror att killar utsätter tjejer för sexuella trakasserier. Varför killar skickar en dickpic till tjejer var en aspekt. Men sedan pratade de också om ifall killar kan bli utsatta.

– Ja, det kan vi ju, sa killarna. Men så var det också någon kille som sa att ’jag skulle bli glad om någon tjej tafsade på mig’.

– Och det här med bögvarning. Bög är ett ord som vilket som helst, det använder nästan alla. Men samtidigt måste jag som kille tänka på vad jag lägger ut för bilder och hur jag uppträder, för att inte andra ska tro att jag är bög. Sen pratar pojkar många gånger väldigt respektfullt om andra som de tror skulle kunna vara homosexuella, att man måste tänka på dem. Det är väldigt mycket begränsande normer, så det är inte så lätt att vara kille heller.

– Så det handlar inte om de elaka pojkarna och de snälla flickorna, så är det inte alls, utan det handlar om att alla … Det är en ganska tuff värld.

Långt kvar till jämställdhet

I skolan är tjejerna redan i mellanstadiet helt på det klara med hur olika lärare uppträder olika mot tjejer och killar. Redan där finns det mönster, där killar drar i kjolen på tjejer eller säger saker som när man kommer i puberteten skulle vara tydliga sexuella trakasserier. Barn lär sig tidigt mönster för hur man ska vara när man är kille respektive tjej.

Det som är allvarligt med sexuella trakasserier, menar Liselotte, är att man förstärker och bibehåller maskulinitetskulturen med överordnade män och underordnade kvinnor. En kultur där männen tar sig rätten att skicka en dickpic till någon som inte har bett om det. Eller vissla på någon när de går förbi. Som någon tjej sa, ’jag vill inte vara en hund som blir visslad på’.

– Vi har ju bilden av att Sverige är jämställt. Och det är det ju om man tänker på Qatar och fotbolls-VM, till exempel. På ett sätt är vi jämställda med löner och arbetsvillkor, men inte i relationen mellan män och kvinnor. Långt därifrån, skulle jag vilja påstå.

Se en textfilm om nyheten