Emma ska forska om diskussioner om valfusk på nätet
Det är en sak att uppmärksamma att något fel har begåtts i samband med ett val. Det är en helt annan sak att utan riktiga belägg ifrågasätta hela valprocessen, eftersom detta ofta går hand i hand med hur man ser på myndigheter, media, ja, hela samhället. Därför är den forskning Emma Ricknell ska bedriva, om diskussioner om valfusk på nätet, viktig i en tid när demokratin ifrågasätts allt mer.
Ingen rök utan eld, brukar man säga. Men när det gäller valfusk i Sverige har det varit väldigt mycket rök och väldigt lite eld, menar Emma Ricknell som är lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
– Inför valet i år såg jag i olika forum på internet samma slags exempel och argument som framförts tidigare: ”nu kommer dom att fuska” och ”nu har dom tagit bort valsedlar från mitt parti från lokalen”. Men när valet väl var över så dog det ut ganska ordentligt.
Både dolt och öppet
Så blev Emma intresserad av diskussioner om valfusk
– Mitt intresse väcktes 2016 under det amerikanska presidentvalet, då jag medverkade i media. Jag gjorde lite research och insåg att diskussionerna om valfusk var omfattande på mer extrema forum på nätet.
– Sen märkte jag att man började diskutera inför det svenska valet 2018 och det tyckte jag var otroligt uppseendeväckande. Det var alltså i en internationell kontext, det diskuterades på engelska på amerikanska nätforum. Då började jag följa detta och har alltså gjort det i ganska många år nu.
Diskussioner om valfusk förs såväl på mer ljusskygga forum i internets utkanter som på vanliga sociala plattformar som Facebook och Twitter.
– Om de ökat är svårt att säga, eftersom vi inte har något att jämföra med historiskt. Men med tanke på att vi svenskar sedan 2016 främst använder internet för att inhämta politisk information och att anmälningar om valfusk ökat markant under 2010-talet, är det sannolikt så.
Men även om ingen ifrågasatt valresultatet i år är diskussioner om valfusk ett stort problem, menar Emma.
– Visst sker det enstaka fel i svenska valsammanhang, men det anmäls och rättas till. Det är en helt annan problematik när människor ifrågasätter hela valprocessen. När de tänker att ”nu är det nåt större på gång här, nu motarbetas mitt parti, nu är det nån konspiration av nån högre makt”.
Det ena ger det andra
Har man en sådan uppfattning om den demokratiska valprocessen i Sverige, kanske man tänker att andra saker i det demokratiska samhället inte heller fungerar.
– Då är risken stor att man tänker att ”om de gör så här för att fixa valet, vad gör de mer?”. Kanske fixar så att media styrs, att myndigheter inte fungerar och att samhällsapparaten inte går att lita på.
Detta kan i sin tur leda till ökade mängder hot mot såväl institutioner som enskilda personer, alltså mot viktiga delar i det demokratiska samhället, resonerar Emma vidare.
– Politiskt våld är ju inte vardagsmat i Sverige, men vi har haft en ökad mängd hot mot lokalpolitiker och även mot journalister och andra som representerar olika institutioner i samhället. Det blir förstås ett otroligt problem ifall dessa inte längre vill ha de jobben.
Forska om valfusk
Emma har länge velat forska om diskussioner om valfusk. Nu har hon fått möjlighet till det, i form av en tjänst som så kallad postdoktor från och med årsskiftet. Forskningen kommer att ske inom ramen för Kunskapsmiljö Linné: En ifrågasatt demokrati.
Kunskapsmiljö Linné
Att möta samhällsutmaningar med kunskap i kreativa miljöer som integrerar utbildning, forskning och samverkan – kunskapsmiljöer – är något som genomsyrar Linnéuniversitetets vision och arbete. Sju av universitetets kunskapsmiljöer har fått den speciella benämningen Kunskapsmiljö Linné. De arbetar tvärvetenskapligt och knyter samman ämnen, institutioner och fakulteter för att ta ett mångsidigt grepp om samhällsutmaningarna inom varje område.
– Min utgångspunkt är främst statsvetenskaplig, men ämnet innehåller många öppningar. Och det är ju själva poängen med kunskapsmiljön, att det är en miljö där flera forskare från olika ämnen kan samarbeta.
Det finns många aspekter som Emma vill titta närmare på under de två år som tjänsten varar. En är att se vad som händer över tid. Vad kommer det in för anmälningar om valfusk och vad tycker sig folk ha märkt? Vad finns det för variationer i diskussionerna om valfusk och vad kan de bero på?
Kritiker kan få mothugg
Men en annan intressant dimension för Emma är vad som egentligen händer i de här diskussionerna. För det är inte alla som håller med i alla diskussioner och det kan variera mellan olika plattformar.
– Ta Flashback, där det diskuterades valfusk. Där kom det in människor som varit valförrättare eller arbetat inom valprocessen på annat sätt och sa ”nej, så här går det inte till, det här stämmer inte”. Det finns en diskussion, möjligheter att bli bemött. Hur går det till och vad händer då? Hur förs samtalet?
Emma ser alltför tydligt att vissa ”hörn av internet” är oerhört destruktiva miljöer. Det leder till ytterligare en dimension av nätets påverkan.
– Det finns tecken på att en hel del människor där inte verkar må särskilt bra. Många män sitter där, inte minst yngre, som verkar vara ganska ensamma. De tar del av oerhört destruktiva samtal, kanske dag ut och dag in. Det är ingen positiv utveckling för en demokrati där vi förhoppningsvis ska kunna lita på varandra och känna oss som en del av samhället.
Hotet mot demokratin
En stor och svår fråga i sammanhanget är förstås varför demokratin är så ifrågasatt och hotad just nu.
– Jag skulle säga att det finns en ökad polarisering i samhället som gör att människor känner sig utanför. Det händer saker som man inte har kontroll över, som har med internationell ekonomi och politik att göra. Då börjar man ifrågasätta hur allt hänger ihop egentligen.
– Och så finns det de som har svar på det, ute på nätet. Då lyssnar man kanske hellre på dem, där man får svartvita svar på väldigt komplexa frågor som saknar enkla svar. Personer som vill ha förändring här och nu, när politik har en inbyggd funktion av att ta lite tid. Ledare eller politiker som anser sig ha de svaren och kan genomföra saker snabbt blir en lockelse.
Fara eller förutsättning?
Är då internet i sig en fara för demokratin eller en förutsättning för demokratin?
– Jag känner att jag ofta hamnar i min ursprungsposition, är mer positiv. Det kanske har att göra med att jag var med från början och rycktes med av allt det positiva vi såg vara på väg. Sedan har det gått alldeles för långt på vissa håll och det finns otroligt många negativa aspekter.
– Men sociala medier spelar stor roll i länder där det pågår uppror mot auktoritära ledare eller annat. Vilka möjligheter det finns för mobilisering och kommunikation under hemska förhållanden! Men samma auktoritära ledare kan ju stänga ner internet eller sprida saker via samma kanaler på ett helt annat sätt än förr. Ja, de positiva och negativa aspekterna får man ta i ett paket, tyvärr.
Flera olika perspektiv
Därför är Emma intresserad av "online communities"
– Jag har varit ute mycket på nätet, ända sen jag var liten, och känner mig hemma där. Jag spelar gärna online-spel och det är ju en värld som har växt väldigt mycket. När man spelade World of Warcraft för länge sen öppnades ens värld mot andra spelare som kunde komma från hela världen. Då, för två decennier sen eller mer, såg man de positiva sakerna med internet. Vi skulle kunna utbyta idéer och vår värld skulle berikas. Numera är de negativa aspekterna väldigt tydliga och det är väl där jag har hamnat nu, tyvärr.
I kunskapsmiljön En ifrågasatt demokrati finns tre fokusområden: representation, media och medborgare. Emmas forskning kommer främst att handla om representation, till exempel motsättningen mellan beslutsfattare och medborgare, alltså den demokratiska dialog vi gärna vill att människor ska vara en del av.
– Men även om medieperspektivet. Det blir allt svårare för lokalmedier att överleva. Samtidigt visade Corona-pandemin hur otroligt viktigt det var med lokal information. Vad händer då när människor i stor omfattning är del av ett annat, mer eller mindre internationellt samtal? Man tappar lätt kopplingen till det lokala samhället.
– Och även om medborgarperspektivet. Vilka människor är det som deltar i de här konversationerna och som sprider de här berättelserna om till exempel Sverige? Och hur fungerar de ute i samhället? Eller är det så att vissa kanske till och med inte ens gör det?