Honung skördas från Linnéuniversitetets digitala bikupa

Första honungen skördad från Linnéuniversitetets digitala bikupa

På taket på hus Magna i Kalmar bor sedan en tid en koloni bin. I den uppkopplade Smålandskupan har det under sommaren rått febril aktivitet för att bisamhället ska etablera sig. I dagarna har bina förberetts för vintervila och Linnéuniversitetet har inte bara installerat ny teknik i kupan, utan även skördat den första honungen.

Studenten Elin Björck är den som har skött om bina hela sommaren. Bina har varit allmänt trevliga, men en viss oro uppstod dock för samhället när hon kom till kupan en dag och insåg att något var fel.

– Ja, vi var lite oroliga i somras. Jag kom hit och hittade varken ägg eller någon ny drottning trots att jag letade, vilket indikerade att den gamla drottningen var död och vi visste inte om det fanns en ny. Vi fick åka tillbaka ett par dagar senare och till slut hittade vi en ny drottning i den sista ramen, berättar Elin.

Efter att den nya drottningen flugit ut och lyckats para sig, så verkar kolonin trots allt ha trivts i miljön på taket och varit oväntat produktiva.

– Bina har producerat mer honung än förväntat, då det var en ny koloni och den placerades ut rätt så sent, säger Elin.

Nu ska bina förberedas för vintervila och även Mikael Ekström från BeeLab är på plats för att hjälpa till. Den här gången iklädd extra skyddsutrustning när vi går ut på taket.

– Bina tycker inte om att vi plockar honungen ifrån dem och kan då bli mer aggressiva förklarar Mikael, samtidigt som han klär på sig sin overall.

Ny teknik i kupan

Med på taket finns också Fredrik Ahlgren, lektor vid institutionen för datavetenskap och medieteknik, tillsammans med forskningsingenjörerna David Mozart och Mustafa Omareen, som alla ingår i projektet IoT-lab för SMF, som nu ska placera in ny utrustning i kupan.

Det som sätts in i kupan är lastceller, mätare för lufttryck och koldioxid. På bikupans tak sätts också solceller upp. Solpanelen kommer ge energi till batteriet som driver kupan och som med den här lösningen inte kommer att behöva bytas ut.

– Nästa år kommer vi inte behöva gissa, utan tack vare lastcellerna, så kommer vi att veta vikten på honungen innan den skördas, förklarar Fredrik.

– 30 nya digitala kupor sätts nu upp runt om i Sverige. På så sätt kommer vi också att kunna mäta korrelationen mellan olika städer och se om bisamhällena är starkare eller svagare beroende på luftkvalité, fortsätter Mikael.

Ny teknik sätts in i den digitala bikupan
Lastceller, mätare för lufttryck och koldioxid placeras i kupan.
Föregående bild Nästa bild
Ny teknik placeras på den digitala bikupan
Solceller placeras på bikupans tak.
Föregående bild Nästa bild
Ny teknik placeras på taket på den digitala bikupan
Solpanelen på taket ska ge energi till batteriet som driver kupan.
Föregående bild Nästa bild
Ny teknik ska sättas in i bikupan
Mustafa och David ska sätta in ny teknik i den digitala bikupan.
Föregående bild Nästa bild

Elin har kontrakt för att sköta om bina under hösten. Fredrik är nöjd med att studenterna kan ingå i projektet. På frågan om vad som händer med kupan sen, så svarar Fredrik snabbt.

– Kanske är det här den första kupan av flera. Vi vill skapa en ”levande grön fasad” på Linnéuniversitetet, en annan typ av miljö, där allt som växer häromkring gynnas. Här finns bra ytor för forskningsprojekt och nu har vi en plattform som är efterfrågad och kan leda till nya examensarbeten. 

Invintring sker i flera steg

Att förbereda bina för vintervila, så kallad invintring, sker i flera steg. Elin och Mikael börjar med att ta bor den skattlåda som finns över yngelrummet i kupan. Därefter tar man även bort de flesta av yngelrummets ramar. Cirka 10 av de totalt 28 ramarna ska behållas, som vinterbo för samhället och på dessa kommer samhället senare att sitta i ett så kallat vinterklot, i en slags halvdvala, när det är som kallast ute. Det är ramar med bin som kommer att övervintra tillsammans med drottningen, och ramar som fortfarande kanske har kvar yngel eller en del pollen. Totalt gissar Mikael på att de honungsramar som man tagit bort från skattlådan och yngelrummet väger cirka 25-30 kg.

Bland det mest störande momentet för bina under biåret är nu vid invintringen och när de flesta av ramarna med honungen alltså tas bort från dem. För att de ska vara lugna så använder sig Mikael och Elin av en speciell metod.

– Vi pustar med en rök, då tror bina att det är en gräs- eller skogsbrand och fyller sig med honung, och blir på så sätt lugnare och ”snällare”, förklarar Mikael.

Ramar i bikupan
Cirka 10 av totalt 28 ramar ska vara kvar i bikupan över vintern.
Föregående bild Nästa bild
Pustning är en metod som används för att bina ska hålla sig lugna
Mikael och Elin pustar med en rök för att bina ska hålla sig lugna.
Föregående bild Nästa bild
Produktiva bin
Linnéuniversitetets bisamhälle har varit produktivt.
Föregående bild Nästa bild
Ramarna med bin och honung från Linnéuniversitetets digitala bikupa
Mikael och Elin tar ut ramarna ur bikupan.
Föregående bild Nästa bild

Sista steget är att ge bina en hink med bifoder (Bifor), som är en anpassad sockerblandning, som ersättning för den honung man tagit från dem. Därefter ska honungen slungas, silas och hällas upp på burk, med en nydesignad etikett från Linnéuniversitetet.

Elin tar med sig kunskapen in i framtiden

Elin själv är nöjd med sin del i arbetet med den digitala bikupan och tar med sig kunskapen in i framtiden.

– Jag har bidragit till målet att bina överlevde och har etablerat sig som samhälle. När jag är klar med mina studier vill jag köpa hus och ha en egen bikupa.

– Ja, har man väl börjat med bin så vill man inte sluta, skrattar Mikael.

Enligt Mikael så verkar bina ha hämtat pollen och nektar i Stadsparken, så en kan ju inte låta bli att undra – hur smakar Linnéuniversitetets egen honung?

– Den smakar sött och gott, svarar Elin och Mustafa, de två i projektet som hittills har hunnit provsmaka.