Hur gick det för ungdomarna som nekades asyl under flyktingkrisen?
Ett nytt forskningsprojekt kommer att följa ett 20-tal ungdomar som sökte sig vidare ut i Europa efter att ha nekats asyl i Sverige efter 2015. Ungdomarna tillhör en grupp vars erfarenheter vi vet alldeles för lite om, menar forskarna Philip Lalander och Torun Elsrud vid institutionen för socialt arbete.
När en person som nekas asyl i ett land reser vidare i hopp om uppehållstillstånd kallas det sekundärmigration. Det är ett fenomen som blev verklighet för många av de ungdomar som flydde till Sverige hösten 2015.
Det nya forskningsprojektet Liv i transit: En longitudinell etnografisk studie av ungdomars vidareflykt, mobilitet och etablering i Europa ska ge en inblick i vilka livserfarenheter unga i den här situationen samlar på sig. Projektet är möjligt tack vare finansiering med drygt 6,1 miljoner kronor av Vetenskapsrådet.
– Vi kommer att träffa unga som, som en konsekvens av en uppstramad svensk migrationspolitik från och med hösten 2015 nekades uppehållstillstånd i Sverige och höra hur de tar sig fram i livet, säger Philip Lalander, professor vid institutionen för socialt arbete.
Följer unga över en fyraårsperiod
Han och kollegan Torun Elsrud, docent, kommer att följa ett 20-tal unga som lämnat Sverige under en fyraårsperiod. Genom återkommande intervjuer och att träffa personerna i deras vardag i olika europeiska länder hoppas forskarna belysa vilka erfarenheter och kontaktnät de samlar på sig.
– Syftet med vårt forskningsprojekt är att analysera vilka möjligheter och svårigheter de här personerna har genom att över tid undersöka de resurser som de samlar på sig under livet i transit. Det kan handla om eventuellt uppehållstillstånd, språk, betyg, arbetslivserfarenheter, fritidsintressen, sociala nätverk och kontakter, både från Sverige och från de platser de befinner sig på i Europa.
Skapat kontaktnät genom tidigare studier
Forskarna är just nu i slutfasen av ett annat projekt finansierat av Vetenskapsrådet om hopp i asylprocessen. I projektet har bland annat ett 30-tal unga personer följts över flera år. Genom detta projekt har forskarna fått ett kontaktnät som gör det möjligt att följa upp en del av de personer som bodde i Sverige i flera år. Ungdomarna lärde sig svenska, pluggade, hade många vänner, men fick slutgiltigt avslag på asylansökan. De bor i dag bland annat i Italien, Frankrike och Portugal där en del av dem har fått uppehållstillstånd medan andra väntar. Även nya projektdeltagare kommer att rekryteras.
Projektet kan ge en mer nyanserad bild av en grupp som ofta framställs i negativa termer i samtidens asylpolitiska retorik och som inaktiva offer för omständigheter.
– Det finns ett akut behov av forskning om den osäkerhet, handlingskraft och det motstånd som följer i spåren av en mer restriktiv asyllagstiftning och praxis. Detta är något som har drabbat många ungdomar som har sökt asyl i Sverige, säger Torun Elsrud, docent i socialt arbete.
Mer information
Projektet ”Liv i transit: en longitudinell etnografisk studie av ungdomars vidareflykt, mobilitet och etablering i Europa” är kopplat till forskargruppen Social work and migration samt Linnaeus University Centre for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies.
Torun Elsrud och Philip Lalander är nu i slutskedet av projektet ”Söka hopp i gränsland: En etnografisk studie av hoppets sociala dimensioner i den svenska asylmottagningskontexten”. I projektet har både ungdomar och familjer följts under fyra år genom asylprocessens olika steg.
Philip Lalander har tidigare följt nyanlända ungdomars upplevelse av att leva i Sverige åren 2015–2017. Läs vår tidigare nyhet: ”Forskning breddar bilden av ensamkommande flyktingbarn”. Studien resulterade även i boken Rörelser, gränser och liv – Att lyssna till de unga som kom som gavs ut 2019.