Kommuns hantering av sexuella övergrepp vid förskolor ger viktiga lärdomar
Hur hanterar man den kris som uppstår när sexuella övergrepp mot barn som begåtts av personal på förskolor upptäcks? Och hur påverkas de inblandade? En ny studie drar lärdomar av ett svenskt fall, där krisgruppen omfattade även personer från utbildnings- och socialförvaltningarna, och där barnperspektivet sattes i fokus.
Sexuella övergrepp mot barn väcker oro, sorg och förtvivlan. Naturligtvis främst hos de som närmast berörs, men även i samhället i stort. Än mer så om övergreppen sker inom ramen för institutioner som vi med förtroende lämnar våra barn till.
Forskningen om hur skolledare och kommuner hanterar fall av sexuella övergrepp i utbildningsmiljöer är dock begränsad. Därför är en ny fallstudie från Linnéuniversitetet välkommen läsning.
– Vi har undersökt hur en kommun hanterade misstanken om att 19 småbarn utsatts för sexuella övergrepp av en enskild pedagog som arbetade som vikarie vid ett stort antal olika förskolor. Via individuella intervjuer har vi efterforskat hur krisgruppen var organiserad, hur planer togs fram och genomfördes, samt deltagarnas personliga erfarenheter av arbetet, säger Cecilia Kjellgren, lektor vid institutionen för socialt arbete och huvudförfattare till en artikel om studien.
Slutsatserna i studien
Cecilia Kjellgren framhåller tre slutsatser i studien som särskilt viktiga:
• Den som begår övergrepp mot barn på en förskola eller en skola kan vara en uppskattad medarbetare som är svår att identifiera.
• Det finns inget enkelt sätt att upptäcka vem som är i risk för att begå övergrepp mot barn.
• Alla som blir berörda av en sådan här händelse blir kraftfullt påverkade och kan behöva stöd för att bearbeta upplevelsen.
Krisgrupp med olika kompetenser
I den aktuella kommunen bildades en krishanteringsgrupp med nio personer från kommunens krisgrupp, utbildnings- och socialförvaltningarna. Utbildningsförvaltningen blev ägare av fallet. Under den inledande fasen av utredningen var det bara krisgruppens medlemmar som informerades om de misstänkta övergreppen, vilket påverkade dem även privat. Det tog sedan tio dagar innan åklagaren offentliggjorde fallet, vilket gav gruppen tid att förbereda sig.
Ett grundläggande val i arbetet var att krisgruppen tillämpade ett barnperspektiv snarare än ett generellt krisperspektiv i sitt arbete. Man skapade en omfattande kommunikationsplan och tog fram olika information för olika målgrupper. Informationen kommunicerades först internt, sedan externt. Tillfälliga informationsdiskar planerades och ett 40-tal socialarbetare engagerades i arbetet med dessa och som allmänt stöd.
– Några av de värdefulla erfarenheter som gruppen lyfter fram är att gå ut med omfattande information, att vara uppriktig i kommunikationen och att tala med ”en röst”, säger Cecilia Kjellgren.
Samtliga i krisgruppen påverkades av det som de fick vara med om. Många frågade sig hur det här kunde hända och om man någonsin kan skydda sig mot sådana här händelser.
– Jag bär detta med mig och det kommer ju, när man sen betraktar sitt arbetsliv så kommer ju det här ta en plats, så är det ju, säger en av medlemmarna i krisgruppen.
Den misstänkte pedagogen dömdes sedermera till sju års fängelse.
Mer information
- Studien genomfördes av Cecilia Kjellgren, lektor på institutionen för socialt arbete, Christina Carlsson, adjunkt på institutionen för socialt arbete, samt Anette Emilson, professor på fakulteten för lärarutbildning vid Högskolan i Kristianstad.
- Artikeln heter Experiences with crisis management when child sexual abuse was perpetrated by staff in early childhood education: A Swedish case study och finns att ladda hem i sin helhet via länken.