Kunskap från arkeologiska undersökningar går ofta förlorade i det digitala samhället

Uppdragsarkeologi utgör den största delen av all arkeologi i Sverige. Det handlar om utredningar och utgrävningar som staten, i form av länsstyrelsen, ger i uppdrag till museer och arkeologiföretag att utföra vid till exempel nya byggnationer, för att dokumentera fornlämningar i området.

I föreskrifterna för svensk uppdragsarkeologi står det att en arkeologisk undersökning ska skapa relevant kunskap för de tre målgrupperna forskare, myndigheter och allmänhet. Men hur fungerar detta i praktiken i dagens digitala samhälle? Det är det som Fredrik har undersökt i sin doktorsavhandling. Han har nyligen disputerat i arkeologi inom forskarskolan GRASCA vid Linnéuniversitetet och jobbar även som arkeolog på Kalmar läns museum.

Fredrik Gunnarsson.
Foto: Daniel Lindskog, Kalmar läns museum

– Min forskning visar att vi inte uppfyller vårt uppdrag att skapa relevant kunskap för våra målgrupper. Arkeologer levererar mestadels information till myndigheter om var fornlämningarna finns. Övrig dokumentation stannar ofta på en server någonstans, säger Fredrik.

I sin undersökning intervjuade Fredrik 36 personer från verksamheter som på olika sätt arbetar med uppdragsarkeologi: länsstyrelser, Riksantikvarieämbetet, museer och arkeologiföretag. Frågorna kretsade kring organisationernas syn på digitalisering och kunskapsproduktion.

Kunskaperna tas inte om hand

En slutsats är att även om stora delar av arbetet är digitalt, med databaser, kartor, markradar och 3D-modeller, så finns det ingen gemensam plats där dokumentationen kan tas om hand och bevaras. Det saknas också beskrivningar om vilket format dokumentationen ska ha för att vara användbar.

– Det finns ingen bra digital infrastruktur för arkeologin, ingen nationell databas där dokumentationen kan bevaras. Ibland känns det som att vi kan lita mer på 100-åriga pappersdokument i arkiv än på dagens digitala källor. Vissa kallar det för en ”digital dark age”, det är en bra beskrivning, säger Fredrik.

En annan slutsats som framkom i undersökningen är att aktörerna inom uppdragsarkeologin fungerar som enskilda delar och inte alltid samverkar med varandra. Det gör att det ofta kan bli otydligt vem som ansvarar för vad.

Nationell databas behövs

Fredrik menar att det finns stor potential att förbättra uppdragsarkeologin i Sverige, så att den kan nå ut i samhället. Han föreslår flera åtgärder, varav detta är några:

• Samla all arkeologisk dokumentation i en nationell databas. Från denna ska det vara lätt att hämta ut och framställa kunskap i olika sammanhang, till exempel för appar.
• Bestäm hur dokumentationen ska formateras, sparas och levereras så att den blir användbar.
• Arbeta närmare uppdragsarkeologins målgrupper och ta reda på vilka kunskaper de behöver. Till exempel skolor, företag och turismnäring.
• Prioritera kunskapsproduktion vid utgrävningar, inte bara information som används av byggnadsprocessens parter.
• Öka samarbetet mellan de olika aktörerna inom uppdragsarkeologin och förtydliga ansvarsfördelningen.

– Mina resultat har potential att göra uppdragsarkeologin mer användbar i samhället, till exempel för att skapa appar, digitala världar och andra produkter. Jag tror att om vi kan öka kvalitén på den digitala dokumentationen och samarbeta mer med uppdragsarkeologins målgrupper, då kan också arkeologisk kunskap lättare användas som en resurs i samhället, säger Fredrik.

Mer information

Fredrik Gunnarssons doktorsavhandling Det digitala uppdraget: Om uppdragsarkeologins möjligheter att skapa relevant kunskap i ett digitalt samhälle

GRASCA är Linnéuniversitetets företagsforskarskola för svensk uppdragsarkeologi.

Kontakt:
Fredrik Gunnarsson: 0480-451334 fredrik.gunnarsson@kalmarlansmuseum.se

Anders Olsson, kommunikatör: 076-6267171 anders.o.olsson@lnu.se

Bild högst upp:
Daniel Lindskog, Kalmar läns museum