Litteraturvetaren om Nobelpristagaren Annie Ernaux: ett glasklart språk
Magnus Eriksson är lektor i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet och har en bakgrund som kritiker och litteraturvetare. Han har recenserat böcker av Annie Ernaux och menar att hon är en välförtjänt pristagare.
Vad är din reaktion på att Annie Ernaux tilldelats litteraturpriset?
– Jag reagerade med viss lättnad. Det är ett pris som ingen kan ifrågasätta, vilket kan vara en fördel med tanke på uppståndelsen kring ett par av prisen de senaste åren. Akademien gör på det hela taget ett utmärkt arbete med en gedigen urvalsprocess, och Annie Ernaux är ytterligare en i raden av gedigna och inte särskilt uppseendeväckande pristagare.
Är det en välförtjänt pris?
– Ja, absolut. Det är inte det självklaraste av priser, men i det breda urval av författare man kan tänka sig som nobelpristagare finns Ernaux tveklöst med.
Varför tycker du man ska läsa Annie Ernaux?
– Kanske främst för att hon på ett glasklart språk, där det till synes sakligt objektiverande också rymmer starkt inkännande, gestaltar erfarenheter som kvinna och av det franska klassamhället. Det är erfarenheter som är representativa men hon väjer inte heller för det tabuiserade i fråga om sexualitet och känslor.
Topplista: Magnus listar de bästa böckerna av Annie Ernaux
– Tre ytterst läsvärda romaner utan inbördes rangordning:
- Kvinnan, 1987 (på svenska 1993)
- Skammen, 1997 (på svenska 1998)
- En flickas memoarer, 2016 (på svenska 2021)
Var det väntat att hon skulle få priset?
– Jag hade kanske inte väntat mig det om du frågat igår. Det senaste dygnet har det dock varit mycket surr om henne. Det kan betyda två saker, antingen att surret genererar sig självt (om någon nämner ett namn, upprepas det av några andra och så tror man att det är en starkt kandidat fast namnet kanske aldrig diskuterats av akademien) eller så har det funnits en läcka; jag gissar på det förra.