Ny professor till LNUC Concurrences
Philip Lalander, professor i socialt arbete, är ny medlem i LNUC Concurrences. Han har arbetat vid Linnéuniversitetet, Institutionen för socialt arbete, sedan april i år och är involverad i två etnografiska forskningsprojekt om asylsammanhang. Ett av dessa (med Torun Elsrud, LNUC, som projektledare) fokuserar på hoppets sociala dimensioner i asylprocessen. Projektet innehåller intervjuer och observationer med migranter om asylprocessen, tider av väntan på beslut och hur de hanterar vardagslivet i relation till hopp och en möjlig framtid med minskad utsatthet.
Det andra projektet fokuserar på unga människor som flydde från Sverige då de nekats asyl och uppehållstillstånd i en tid som kännetecknas av en mer restriktiv svensk migrationspolitik. Projektet fokuserar på projektdeltagarnas aktörskap och resurser när de navigerar i olika asylkontexter i europeiska länder såsom Italien, Frankrike och Portugal. Båda projektet intresserar sig för individuellt aktörskap i relation till strukturella begränsningar och makt. Som asylsökande från det globala syd har projektdeltagarna kommit till Sverige och Europa under en tid då rasism, kriminalisering av migration, administrativt våld och olika typer av exkluderingsprocesser eskalerat i nyliberala nationalstater. Människors motstånd i förhållande till exploatering och maktutövning, postkoloniala strukturer, fokuseras i båda projekten.
Båda projekten inbegriper intervjuer och konversationer genom sociala medier, vilket gör det möjligt att vidmakthålla kontakter med projektdeltagare trots reserestriktioner. Dessutom innehåller båda studierna analyser av aktörer från civilsamhället som engagerar sig i solidariska rörelser med syftet att stötta och skydda människor som lever med stor osäkerhet under asylprocessen.
Innan de ovan nämnda projekten ledde Lalander ett projekt som undersökte hur ”ensamkommande unga” med permanent uppehållstillstånd i Sverige reflekterar över sig själva och möjligheten att etablera sig i det svenska samhället. Projektet resulterade i ett stort antal vetenskapliga artiklar och en bok med titeln: Social work, young migrants and the act of listening: Becoming an unaccompanied child (2021, Routledge, med Marcus Herz som medförfattare).
Boken diskuterar bland annat hur de unga upplever att de, av svenska medborgare och representanter från socialtjänsten, uppfattas som suspekta individer med avvikande och hotande religiös och kulturell bakgrund. För att hantera andras blickar och stereotyper försöker de på olika sätt ”passera” som vanliga ungdomar. Ytterligare ett tema i boken är hur de unga erfar att det är att kategoriseras som ”ensamkommande”. De upplever att denna stämpling, då den görs av myndigheter och i mediala sammanhang, vidmakthåller en bild av dem som ”migranter”, som utifrånkommande. Det är av stor vikt för socialarbetare att ta sig tid för att verkligen lyssna till de unga människorna, att på så vis medverka till att de unga känner sig mer inkluderade och stimulerade att berätta om sina komplexa resor genom livet. Komplexa berättelser och uppriktigt lyssnande kan skapa möjligheter för en fördjupad förståelse mellan människor med olika bakgrunder.