förskolebarn med olika bakgrund som ligger på golvet med huvudena i mitten och skrattar

Skickliga pedagoger behövs bäst i förskolor i socioekonomiskt utsatta områden

Många förskolor kännetecknas av barn med en stor mängd olika språk och erfarenheter. Hur pedagoger tillsammans med barn och föräldrar kan skapa möjligheter ur denna mångfald har Åsa Delblanc undersökt i sin doktorsavhandling ”Pedagogiska möjligheter i mångfaldens förskola”.

– Min viktigaste slutsats är att förskolans samarbete med hemmet behöver bygga på en ömsesidig respekt. Om vi alltid tänker att ”de egna erfarenheterna” är den bästa och enda utgångspunkten för planering, är risken att vi inte vågar erbjuda barnen det som är nytt och spännande, säger Åsa Delblanc som nyligen disputerat i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

I hennes avhandling är erbjudanden och möjligheter två viktiga begrepp. När ett barn tar några bett på en macka vid frukosten på förskolan och ser att den då liknar en hund, blir mackan ett erbjudande om att starta ett samtal med de andra barnen. Möjligheter uppstår sedan när erbjudanden används – mackan kan bli en hund, en båt eller vad som helst. På samma sätt ger erbjudandet ”en leksak” möjlighet till lek, samspel och nya förståelser.

Barns kommunikation i en flerspråkig förskolemiljö

I en första studie undersökte Åsa Delblanc barns kommunikation i en flerspråkig förskolemiljö. Hon såg att barnens lek med exempelvis Lego gav en ökad kommunikation jämfört med att pussla, eftersom legobitarna kunde användas på olika nyskapande sätt till skillnad från pusselbitarna. Här kunde pedagogerna stötta kommunikationen genom att hjälpa barnen skapa mindre lekgrupper. Deras sätt att organisera måltider påverkade också erbjudandena.

– Jag kunde se att fler erbjudanden till kommunikation uppstod i fria handlingsområden, där barnen upptäcker erbjudanden på egen hand. Resultatet pekar alltså på att fri lek är bättre än styrd undervisning när målet är kommunikation, berättar Åsa Delblanc.

Involvera föräldrar i en flerspråkig miljö

Resultaten från denna studie fick Åsa att studera om flerspråkigheten i sig skulle kunna fungera som ett erbjudande till kommunikation. Den här gången involverades föräldrar i studien.

– Vi testade hur en ”talande penna” kunde användas för att spela in föräldrarnas röster och lät även föräldrarna filma sig själva i olika situationer. Barnen fick sedan lyssna och titta på detta i förskolan.

Tack vare pennan och läsplattan kände pedagogerna att de utvecklade nya sätt att interagera med barnen. Pedagoger och föräldrar fick också en ökad samhörighetskänsla. Genom att barnen fick ta del av andra föräldrars presentationer, upplevde lärarna även att barnens medvetenhet om de olika språken ökade.

Mottagandet av nyanlända familjer

I en tredje delstudie analyserade Åsa hur förskolan kan utveckla arbetet med mottagandet av nyanlända familjer. I resultatet framträdde fyra betydelsefulla faktorer: introduktionen, organisation för trygghet och delaktighet, möjligheten att bearbeta skakande berättelser, samt kulturella broar.

– Pedagogerna beskrev hur förtroendet behövde byggas utifrån att föräldrarna kände att förskolan inte är en myndighet, utan att den har en helt annan funktion. De upplevde också att arbetssättet att involvera föräldrarna mer gav positiva effekter.

Utgångspunkt för samtal om förskolan

Avhandlingen kan användas som en utgångspunkt för samtal om vilken plats förskolan har i utbildningssystemet, menar Åsa Delblanc.

– Forskning har visat att förskolan kan ha utjämnande effekter på barns likvärdiga livschanser, men bara om förskolan håller en god kvalitet. Med utgångspunkt från min avhandling är det extra viktigt med satsningar på förskolor i socioekonomiskt utsatta områden. Det är där som de skickliga pedagogerna behövs bäst.

Mer information