Svårt att få ihop ambitioner och praktik för att göra arkeologiska kunskaper relevanta

Uppdragsarkeologi är de utredningar och utgrävningar som länsstyrelsen ger i uppdrag till museer och arkeologiföretag att utföra, vid till exempel nya byggnationer eller vägbyggen. Syftet är att dokumentera fornlämningar i området.

Det som Vivian har undersökt är på vilket sätt det kulturarv som skapas utifrån fynd vid arkeologiska undersökningar blir till relevant kunskap för myndigheter, forskning och allmänhet. Det är nämligen en del i uppdraget för uppdragsarkeologin.

I avhandlingsarbetet har Vivian bland annat gjort en fallstudie av en utgrävning i Nya Lödöse och intervjuat arkeologer och museianställda över hela landet. I september 2022 disputerade hon inom forskarskolan GRASCA vid Linnéuniversitetet. Sedan tidigare jobbar hon även som konservator vid Förvaltningen för Kulturutveckling, Västra Götalandsregionen.

Kulturarvsparadoxen

Resultaten kan sammanfattas i det som Vivian kallar Kulturarvsparadoxen. Det handlar om en motsättning mellan ambitioner och praktik. De nationella målen för kulturmiljöområdet fokuserar på att kulturarvet ska bidra till människors delaktighet och till ett inkluderande och hållbart samhälle. Men ute på utgrävningsplatsen ser det annorlunda ut. Uppdragsarkeologin resulterar ofta endast i att man förmedlar kunskaper om det förflutna, fakta om historien. Till exempel genom att ha visningar och berätta om fynd man har hittat.

– Den här kunskapen är sällan något som anknyter till vår egen tid eller till samhällsrelevanta frågor. Kunskapen riskerar att hamna i träda och inte användas. Och föremålen riskerar att hamna på hög i ett museimagasin, säger Vivian.

En nergrävd moped

Ett exempel som Vivian tar upp i sin avhandling är när arkeologer hittade en nergrävd moped från 1950-talet vid en utgrävning inför ett nytt bostadskvarter. Fyndet fick stort intresse i media. Men arkeologerna visste inte hur de skulle ta hand om mopeden, eftersom deras uppdrag var enbart inriktat på forntiden. Så den bevarades inte. Vivian menar att den här mopeden är ett exempel på hur arkeologi kan göras mer relevant för allmänheten. Alla känner igen den. Mopeden fungerar som en bro mellan då och nu. Den är en symbol för den kontinuerliga användningen av platsen och de generationer av människor som brukat den. I sammanhanget gör den det också lättare att relatera till de arkeologiska fynden på platsen.

Knyta an till aktuella samhällsfrågor

För att lösa kulturarvsparadoxen menar Vivan att det behövs ett närmare samarbete och bättre kommunikation mellan uppdragsarkeologin, museerna och länsstyrelsen. På så sätt går det att överbrygga de organisatoriska stuprör som ofta ställer till det.

Vivian Smits avhandling "Kulturarvsparadoxen. Om uppdragsarkeologin och kulturarvets användning i samtiden".

– Uppdragsarkeologin, museerna och länsstyrelsen behöver jobba mer tillsammans för att skapa ett relevant kulturarv för målgrupperna. Framför allt är det viktigt att ha med museerna mer i uppdragsarkeologiska projekt, säger Vivian.

Hon menar att det också är viktigt med ett vidgat perspektiv på vad ett kulturarv kan vara.

– För många drivs intresset för kultur och kulturarv av andra behov än att bara lära sig om historien. Därför behöver vi lyfta kulturarv på andra sätt än bara som fakta. Vi behöver på ett tydligare sätt förankra kunskapsproduktionen i samtiden och knyta an till aktuella samhällsfrågor. Det finns stora möjligheter att göra mer av arkeologin än vi gör idag, säger Vivian.

Mer information

Länk till Vivans avhandling "Kulturarvsparadoxen. Om uppdragsarkeologin och kulturarvets användning i samtiden".  

GRASCA är Linnéuniversitetets företagsforskarskola för svensk uppdragsarkeologi.

Kontakt:
Vivian Smits, vivian.smits@vgregion.se, 070-407 30 24.