Tolkars kunskaper om kulturkrockar och språkproblem – en outnyttjad samhällsresurs

Tolkar har en unik inblick i möten som sker bakom stängda dörrar på svenska myndigheter. Deras uppgift är att tolka när personalen ska kommunicera med någon de inte delar språk med. Men de blir också ett slags observatörer av hur till exempel en läkare kommunicerar med en patient.

– Tolkar sitter på första parkett. De får se hur samtal mellan personal och klienter går till och vilka problem som kan uppstå. Samtidigt jobbar de individuellt och under tystnadsplikt, och pratar aldrig om sina erfarenheter. I det här projektet har vi undersökt hur vi kan till vara dessa kunskaper, säger Kristina Gustafsson, projektledare och docent i socialt arbete.

Vahid Moghimian, Örebro tolk- och översättarservice, och Kristina Gustafsson, Linnéuniversitetet. Från konferensen "Tolkars kunskaper. Språklig rättvisa och likvärdig samhällsservice" i maj 2022.

Språkliga och kulturella missförstånd

I dessa möten är det inte är ovanligt med missförstånd, både språkliga och kulturella. I slutändan kan missförstånden leda till att en patient inte får rätt behandling eller att en orosanmälan skickas in. Syftet med projektet ”Kulturdialog genom tolk” har varit att använda tolkars erfarenheter från tolkade möten för att synliggöra missförstånd och förbättra kommunikationen i mötena.

I projektet har en grupp tolkar fortbildats och genomfört över 200 föreläsningar, dels med personal inom välfärden, dels med SFI-elever. I föreläsningarna har de diskuterat bland annat kulturskillnader, värderingar och vanliga missförstånd.

Ett exempel på en krock är svenska myndigheters användning av ett ”personcentrerat” arbetssätt, alltså att klienten ska vara delaktig i beslut och vägval. Inom sjukvården kan till exempel en läkare diskutera olika behandlingsalternativ med en patient och fråga ”Hur vill du göra?”. Men för en patient från ett annat land kan det låta märkligt. Hen kan vara van vid att se läkaren som en auktoritet och förväntar sig att denne som utbildad läkare ska veta svaret själv. Det kan resultera i att man blir besviken och tappar förtroendet för läkaren.

– Tanken är inte att läkaren ska förändra sitt arbetssätt, utan att vara medveten om hur det kan uppfattas och förklara rutinen; ”jag behöver veta din åsikt för att kunna gå vidare”, menar Kristina.

”Äger du fastigheter?”

Andra typer av missförstånd kan uppstå i myndigheternas användning av blanketter och manualer, där det finns färdiga frågor som personalen måste ställa. Inom socialtjänsten används de till exempel för att se om klienten har rätt till försörjningsstöd. Där kan det förekomma frågor som ”Äger du fastigheter?”, ”Äger du en båt?”.

– Även om tolken översätter de här frågorna kan de upplevas som obegripliga och väldigt förvirrande, särskilt för någon som har flytt från en krigssituation hals över huvud, säger Kristina.

En annan situation kan vara på barnavårdscentralen, där en gravid kvinna i en manual får frågan ”Hur är din ekonomi?”. Det kan resultera i ett missförstånd; ”Varför frågar de det här? Om jag svarar att jag har dålig ekonomi, kommer de då att ta mitt barn?”. Kristina menar att detta är situationer som kan leda till att personalen får fel information eller inget svar alls från klienten, vilket försvårar vården.

– I sådana här fall räcker det inte att tolken översätter. Personalen behöver förklara vad som menas. Det gäller också fackspråk och alla förkortningar som används, som Vabba, LVU, AF.​

Deltagare på konferensen "Tolkars kunskaper. Språklig rättvisa och likvärdig samhällsservice" i maj 2022.

Resultat: Höjd status för tolkar och ökat lärande mellan yrkesgrupperna

Forskarna gjorde observationer av föreläsningarna och genomförde intervjuer meddeltagarna. Resultaten visade bland annat på en stärkt yrkesroll och ökad status för tolkarna när de fick sätta ord på sina kunskaper och diskutera dem med andra. När det gäller klienter var det tydligt att de behöver få mer information om rättigheten att använda tolk i mötet med välfärden. Tolkarnas berättelser synliggjorde även en strukturell diskriminering, i och med att klienterna inte får tillgång till det man har rätt till inom samhällsservice. För personal innebar föreläsningarna en större medvetenhet om deras eget maktövertag i samtalet, i och med att det är dem som fattar beslut och behärskar språket. Tolkarnas berättelser innebar att de fick en inblick i hur samtalet kan upplevas från klientens perspektiv.

Ett viktigt resultat var också att föreläsningarna innebar ett ökat lärande mellan yrkesgrupperna och en större respekt för varandras yrken.

– Att tolkar och personal utbyter erfarenheter är väldigt viktigt för att förstå varandras roller i det tolkade samtalet. Och för att gemensamt ta ansvar för att det blir så bra som möjligt för klienten.

– Sammantaget visar projektet på vikten av att ta vara på tolkars kunskaper för att förbättra möten mellan klienter och välfärdsservice, och göra dem mer jämlika och rättvisa. Tanken är att det i fortsättningen ska finnas en tjänst vid tolkförmedlingar, så att de även i framtiden kan erbjuda föreläsningar för personal och flyktingar. På Linnéuniversitetet har vi redan haft en andra utbildningsomgång med 18 nya tolkar, säger Kristina.

Mer information

Konferensen ”Tolkars kunskaper. Språklig rättvisa och likvärdig samhällsservice” arrangerades på Linnéuniversitetet 24 maj 2022.

Kontakt

Kristina Gustafsson, docent, kristina.gustafsson@lnu.se, 0470-70 86 47, 070-290 83 27
Anders Olsson, kommunikatör, anders.o.olsson@lnu.se, 076-626 71 71