Dialog mellan vårdinstanser ger säkrare beslut i akutsituationer
Fler ska vårdas på annan plats än sjukhusen i samband med utvecklingen av ”nära vård”. Samtidigt uppger vårdpersonal inom den ambulerande vården en oro för att missa allvarliga tillstånd på grund av bristande information om patienten. Ett dialogbaserat beslutsstöd kan minska oro och ge säkrare beslut, visar en ny avhandling i vårdvetenskap av Elin-Sofie Forsgärde.
I den pågående övergången till ”nära vård” är vårdcentraler och kommunal vård, den så kallade primärvården, navet i hälso- och sjukvården. Det innebär att färre patienter ska vårdas på sjukhus och att vårdinsatser ska utföras närmare invånarna, till exempel i patientens hem.
Elin-Sofie Forsgärdes avhandling bygger på intervjuer med vårdpersonal, äldre och anhöriga. Den belyser den komplexa situationen när vårdpersonal ska besluta om vård till äldre patienter som larmar akut.
– I utvecklingen av den ”nya nära vården” behöver samverkan utvecklas mellan ambulanssjukvård, vårdpersonal på vårdcentraler, kommunsjuksköterskor och ambulerande läkare för att möjliggöra ett dialogbaserat beslutsstöd. Min avhandling visar på vikten av samarbete mellan olika vårdinstanser för att personal och patient ska känna sig trygga i de vårdbeslut som tas.
Färre vårdas på sjukhus
Avhandlingen visar att en ökad andel äldre patienter vårdas på annan plats än akutmottagningen efter att ha ringt 112. Andelen ökar år för år, från 7,8 procent 2014 till 11,4 procent 2018. Det ökade antalet beslut om att inte ta med patienten till sjukhus och svårigheterna som sjukvårdspersonalen upplever i att fatta dessa beslut för äldre patienter i akuta situationer visar på vikten av ökad dialog.
Fakta: Hemsjukvård
I Sverige har cirka 169,000 äldre personer hemsjukvård. Det motsvarar ungefär 8 procent av befolkningen i åldern 65–80 år och nästan en fjärdedel av de som är 80 år och äldre. Runt 88,000 svenskar bor på särskilt boende, de boende har en medianålder på cirka 86 år.
Vanliga orsaker till att patienten inte tas med till sjukhus är att den har lindriga besvär, att besvären förbättras efter behandling av ambulanspersonal, att patienten vårdas i livets slutskede på särskilt boende, eller att den inte vill följa med.
– Vårdpersonal vittnar om osäkerhet kring vilken vårdnivå som patienten bör vårdas på. En orsak till osäkerheten är att äldre patienter riskerar att inte få optimal vård om fel beslut tas. Det finns en oro över att missa viktig information och därför känns det ofta enklare och säkrare att besluta om sjukhusvård än att inte göra det, förklarar Elin-Sofie Forsgärde.
Att missa symtom på allvarliga tillstånd är en särskild källa till oro, visar intervjuer med vårdpersonal. Hos äldre patienter kan kroniska sjukdomar och användning av flera läkemedel försvåra diagnos.
– Kommunsjuksköterskor som besöker patienter i hemmet beskriver ofta en ensamhet i beslut vid akuta situationer.
Dialogbaserat beslutsstöd
Det främsta budskapet i avhandlingen är behovet av ett dialogbaserat beslutsstöd i den ambulerande vården. När vårdinsatser involverar både kommun och region är det viktigt att informationen når rätt personal.
Elin-Sofie Forsgärde ger ett exempel på när ambulanspersonal kommer hem till en äldre patient med diffusa symtom. De bedömer patientens tillstånd och behov i dialog med både patient och närstående, vilket gör beslutet till en överenskommelse mellan personal och patient. Ett sådant beslut kan vara att patienten i första hand kan vårdas på vårdcentral.
– Då ringer ambulanspersonalen till en sjuksköterska på vårdcentralen och i dialogen ges stöd och bekräftelse på att beslutet är rätt. På vårdcentralen ges stöd i beslut genom dialog mellan den äldre patienten, närstående, sjuksköterska och specialistläkare i allmänmedicin där önskningar och behov bedöms, säger Elin-Sofie Forsgärde.
För- och nackdelar med sjukhusvård respektive vård i hemmet
Elin-Sofie Forsgärdes avhandling beskriver den komplexa avvägningen mellan sjukhusvård och vård i hemmet. Ambulerande vård som ges i äldre patientens hem eller på vårdcentral har fördelen av en lugn och familjär miljö där personen kanske känner till vårdpersonalen sedan tidigare. Men det innebär också sämre möjligheter till observation och ökad fallrisk i jämförelse med en sjukhusvistelse.
På sjukhus finns avancerad utrustning och vårdpersonal dygnet runt. Samtidigt följer ökad risk för trycksår, infektioner, nedsatt fysisk förmåga och oro av den obekanta miljön.
För patientens del innebär vård i hemmiljö bättre möjlighet att bibehålla rutiner och privatliv, samtidigt som det kan ge en känsla av otrygghet om patienterna är ensamma stora delar av dygnet. Att vårdas på sjukhus beskrivs som trygghetsskapande då vårdpersonal finns nära hela dygnet, men vårdmiljön kan också upplevas som stressande.
Läs mer:
Elin-Sofie Forsgärdes avhandling i vårdvetenskap: "Pathways for older patients in acute situations and involved actors' experiences of decision-making in ambulatory care"
Forskningen är kopplad till Linnéuniversitetets "Centrum för interprofessionell samverkan och sambruk inom akut vård" (CISA).