"Västvärlden bör fortsätta att ge moraliskt och politiskt stöd till protesterna i Iran"

Vad är din reaktion på händelserna i Iran?

– Jag ser positivt på protesterna, eftersom de har enat stora delar av Iran om att utmana en islamistisk diktatur som förtrycker befolkningen, i synnerhet kvinnor och religiösa etniska minoriteter.

– Det här är ett starkt budskap till regimerna i hela Mellanöstern att kvinnor och män inte låter sig hjärntvättas av patriarkala system. Och att de tillsammans drömmer om en bättre värld där kvinnor och män kan leva på ett jämlikt sätt. Det är inget som sker över en dag, men idéerna gror och sprider sig över etniska och religiösa gränser.

Vad är bakgrunden till protesterna i Iran?

– Protesterna startade i samband med mordet på 22-åriga Jina Mahsa Amini från Kurdistan i Iran. Jina, som är hennes kurdiska namn, fick användas endast privat då kurder är en underordnad minoritet i Iran och saknar politiska och kulturella rättigheter. Den iranska moralpolisen grep Jina i Teheran för att hon inte bar sin slöja på ett ”korrekt” sätt. Hon togs till ett häkte för att hon skulle lära sig hur en kvinna ska bära sin slöja. Till följd av fysiskt och psykiskt våld dog Jina den 16 september.

– När hennes kropp skulle begravas i hennes hemstad i Kurdistan samlades hundratals demonstranter och började ropa regimkritiska slagord. Kort därefter började protesterna i andra delar av iranska Kurdistan för att fördöma mordet på Jina.

– Jina behandlades så brutalt för att hon var kvinna, kurd och tillhörde arbetarklassen. På hennes gravsten står det: ”Käraste Jina, du kommer aldrig att dö! Ditt namn kommer att vara en symbol!” Dessa ord har verkligen blivit ett faktum och hennes namn är numera en symbol för den islamiska regimens förtryck av kvinnor och minoriteter.

Hur har det fortsatt?

– Protesterna spred sig också från Kurdistan till stora delar av Iran, där kvinnor och män från olika etniska och religiösa grupper anslöt sig och skanderade regimkritiska slagord: ”Död åt diktatorn”. De började riva ner bilder på de religiösa ledarna. Och kvinnorna tog av sig sina slöjor och brände dem.

– Just slöjan är en symbol för den islamiska regimens våld mot kvinnor. Den islamiska regimen bygger på en starkt hierarkisk genusordning där kvinnors kropp och klädsel är hårt övervakade och där avvikelser bestraffas, som i mordet på Jina. Protesternas attack mot slöjan var en direkt attack mot regimen och de religiösa ledarna i Iran.

– Revolutionen är utan tvekan en feministisk revolution, kanske den första i sitt slag, där kvinnor och män skanderar slagorden ”Jin, Jian, Azadi”, som är kurdiska och betyder "kvinnor, liv, frihet". De slagorden har tidigare använts inom den kurdiska rörelsen i kurdiska delar av Turkiet och Syrien, för att kritisera patriarkala regimerna i Mellanöstern som är ansvariga för att kvinnor hamnat i en starkt underordnad ställning.

Hur påverkar protesterna Irans relation till omvärlden?

– Det påverkar väldigt mycket. Iran har en stor välutbildad befolkning och här finns goda möjligheter att påverka området i stort, i synnerhet kvinnor och minoriteters ställning i Mellanöstern. Iran är till exempel granne med en islamistisk och kvinnoförtryckande regim; talibanerna i Afghanistan. Det här är en tydlig signal till andra länder i Mellanöstern, och världen i stort, att Mellanöstern inte nödvändigtvis borde ses som en stereotyp kvinnoförtryckande värld. Iran härbärgerar stora krafter som vill förändra samhällsordningen och göra jämlikheten möjlig.

Hur bör omvärlden bemöta det som sker i Iran?

–Europa och västvärlden bör erbjuda moraliskt, politiskt och teknologiskt stöd till protesterna, då regimen använder dödligt våld och genomför kidnappningar för att kväva demonstrationerna. Här finns en möjlighet att ersätta en islamistisk regim med en ny ordning som gynnar världsfreden och jämställdheten. Vissa i Mellanöstern ser med skepsis på västvärlden då det finns en stark föreställning om att väst inte är intresserad av att stödja demokratiseringsprocesser i regionen. Det är självklart något som väst kan ändra på genom att stödja protesterna.

– Vi får inte glömma att det finns starka krafter även i västvärlden som är avogt inställda till feminism och kvinnors rättigheter. Så feminism är inte något som en världsdel kan ha monopol på. Det är något som kvinnor och män behöver kämpa för att bevara.

Varför skyller regimen protesterna på USA och Israel?

– Regimen i Iran vill avpolitisera protesterna och koppla dem till Israel. Ayatollan anklagar även iranier utomlands, som han kallar ”förrädare”, för att ha samröre med sionister. Det här har inte så mycket med USA och Israel att göra.

– Protesterna är djupt rotade i den förtryckande ordning som den islamiska regimen har skapat och det är där botemedlet finns; en ny ordning där mullorna inte har makten över kvinnornas liv. Det är naturligt att kvinnor och minoriteter ska vara förtryckta i ett samhälle. Det är snarare en effekt av det politiskt maktmissbruket som normaliserar sådana förtryckande relationer mellan män och kvinnor, mellan majoriteter och minoriteter.

Ser du tecken på en allt svagare eller starkare regim i Iran?

– Regimen kan inte känna sig särskilt stark mot bakgrund av det som händer i Iran. Det enda som regimen kan göra är att döda och använda våld och genomföra kidnappningar. Regimen har stängt av internet för att kväsa protesterna.

– Det är ofta fascistiska regimer som är rädda för information. Den islamiska regimen i Iran vill ha full kontroll över berättelsen om protesterna och hur demonstranterna ska beskrivas (som ”förrädare”, ”sionisternas leksak”). Även om regimen skulle lyckas att slå ner protesterna så kommer inte de här idéerna att leva vidare hos den iranska befolkningen.

Hur relaterar din forskning till händelserna vi ser i Iran?

– Jag har skrivit en hel del om de nationalstater som har byggts i Mellanöstern, om hur de rättfärdigar könsförtryck och skapar etnonationella hierarkier, där minoriteter ofta definieras som ett säkerhetshot mot nationen så fort de gör anspråk på jämlikheten. Min forskning har också fokuserat på hur den kurdiska rörelsen i Mellanöstern påverkar kvinnornas ställning, i religiösa förtryck och patriarkala statsstrukturers kontexter.

Läs även om: Sociala medier viktiga redskap för proteströrelser