Barn med typ 1-diabetes välkomnas på lika villkor inom den svenska idrottsrörelsen
Tidigare forskning har visat på stora skillnader i levnadsvillkor för barn med typ 1-diabetes när det kommer till idrottsaktiviteter. Nu visar en ny studie från Linnéuniversitetet, utförd i svenska idrottsklubbar, på en positiv utveckling inom svensk ungdomsidrott. Barn med typ 1-diabetes har lika goda möjligheter som andra barn att delta i lagidrotter.
Forskarna Mats Hammarstedt vid Linnéuniversitetet och Ali Ahmed, vid Linköpings universitet, har genomfört ett fältexperiment för att undersöka hur barn med typ1-diabetes tas emot när de vill delta i fotboll, innebandy, ishockey och handboll. Resultaten är överraskande och visar på en glädjande bild av inkludering i svenska ungdomssportklubbar.
I studien har fiktiva föräldrar kontaktat sammanlagt 193 olika föreningar för att undersöka möjligheterna för en 8-årig son att träna i föreningens ungdomsverksamhet. I hälften av fallen angav föräldern att sonen nyligen diagnostiserats med typ-1 diabetes. I den resterande hälften gavs ingen information om diagnos.
Totalt fick 66 procent av de föräldrar som uppgav att barnet hade typ-1 diabetes svaret att sonen var välkommen. I de fall där barnet inte hade typ-1 diabetes var andelen 77 procent. Andelen som fick direkt information om tid och plats för träning i svaret uppgick till något över 10 procent för båda grupperna.
– Resultaten får betecknas som glädjande och pekar på god tillgång till plats i ungdomsidrotten för barn med typ 1-diabetes. Skillnaden i möjlighet att få vara med och träna i de kontaktade klubbarna är små mellan barn med typ-1 diabetes och de barn som inte har sjukdomen, säger Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet.
Flertalet studier från olika länder visar däremot på skillnader i levnadsvillkor mellan barn med typ 1-diabetes och andra barn. Typ 1-diabetes är till skillnad mot typ 2-diabetes inte livsstilsrelaterat. Barn med diagnosen typ 1-diabetes har lägre betyg och sämre möjligheter att välja skola än andra barn. Studierna visar även på en överrisk för psykisk ohälsa och lägre inkomster som vuxna för dessa barn jämfört med andra barn.
Studiens resultat synliggör ungdomsidrottens betydelse och potential att förbättra livskvaliteten för dessa barn och bekräftar vikten av ett aktivt liv och regelbunden motion för de som lever med typ 1-diabetes. Samtidigt väcker detta nya frågor hos forskarna.
– Vi vet sedan tidigare att exempelvis barn med typ-1 diabetes och ADHD-diagnos har sämre möjlighet än andra barn att välja skola. Hur ser situationen ut för dessa barn på andra områden och hur ser situationen ut för barn med andra typer av funktionsvariation? Det återstår ycket i arbetet med att förbättra livsvillkoren för barn med funktionsvariation, konstarerar Mats Hammarstedt.