skogsglänta

Ny avhandling utforskar existentiell filosofi som en väg till en alternativ förståelse av bolagsstyrning

I sin avhandling vrider och vänder Pär Vasko på de grundläggande antagandena om människan i två centrala teoribildningar inom bolagsstyrning. Vad är det som driver chefer och företagsledare? Måste drivkrafterna begränsas till ramverket kring den ena teorin eller den andra? Kan det inte vara både och? Han undersöker om det går att föra en mer filosofisk, existentiell, diskussion när människan teoretiseras. Det kanske inte är så svart och vitt, att det är antingen eller. Det kan också vara både och. I sin avhandling hävdar han att vi hela tiden strävar efter något, och det är denna strävan som är själva meningen. Det är så vi formar framtiden – tillsammans.

Bakgrund

Pär Vasko kommer ursprungligen från Piteå i Norrbotten, men hittade ner till de småländska skogarna hösten 2005 då han påbörjade sin utbildning, Enterprising and Business Development. Efter avslutade studier jobbade han några år på bank som finansiell rådgivare till både privatpersoner och mindre företag. Han kände dock en längtan efter det vetenskapliga arbetet och den spännande miljön vid Ekonomihögskolan och kom tillbaka 2012, då som projektassistent och sedan undervisande lärare. Parallellt med arbetet tog han sin magister i marknadsföring 2013–2014. Han deltog i ett forskningsprojekt under åren 2013–2014, och påbörjade sina forskarstudier sommaren 2017.

Pär Vaskos avhandling är positionerad inom företagsekonomi och forskning som rör bolagsstyrning, det vill säga hur bolag styrs, vilket hör hemma i forskningsfältet corporate governance. Ett syfte med bolagsstyrning är att skapa förutsägbarhet och öppenhet för till exempel investerare att förstå vad är det för bolag som de investerar i, vilka processer som finns på plats och hur man jobbar. Det handlar om att arbete i linje med lagstiftning, regelverk och göra rätt. Om något går fel – vilka åtgärder sätter man in då? Pär Vasko förklarar:

– Alla stora bolag har en så kallad corporate governancerapport. Går man in på till exempel H&M och studerar deras governancerapport ser man när möten sker, hur stämman ska gå till, hur valberedningen ska utses, vilka etiska principer man ska jobba efter. Detta är en mycket viktig del i förståelsen av bolagsstyrning i bred bemärkelse och här är begreppet ansvar centralt.

En del av ansvaret för en styrelse är att vara ansvarig för den framtida riktningen och den framtida strategiska inriktningen. Det spelar en stor roll i Pär Vaskos avhandling där han beskriver hur ledare och chefer, med vitt skilda förutsättningar hela tiden jobbar med att forma den här framtida riktningen. Och i det här formandet är det många olika intressen samtidigt. Det är ekonomiska, empatiska intressen, en sökande efter mening.

Filosofisk ansats

– Jag har gått en lite annorlunda, alternativ väg. Avhandlingen är filosofisk, men det tar fasta på två teoretiska diskussioner inom bolagsstyrning. Mitt intresse har dragits åt den forskningsdiskussion som förs mellan två centrala teoribildningar; stewardship och agency teori. Just denna forskningsdiskussion är spännande för att den är polemisk, känsloladdad och vass, säger Pär Vasko och fortsätter:

– Om vi, å ena sidan, antar att människan agerar med det teoretiska idealet homo economicus, the economic man, så är det idealet kopplat till antaganden om att människan är rationell, vinstmaximerande och egenintresset styr. Om man tänker kopplingen till styrningen – då behöver vi ha kontrollsystem eftersom vi tänker oss att om egenintresset styr så är den här personen benägen att göra allt som står i sin makt för att berika egenintresset. Konflikt är därmed oundvikligt. Och konflikt är i det här fallet mellan en VD och en styrelse. Utgår man från homo economicus och båda parterna drivs av egenintresse, då måste vi ha kontrollstrukturer. Det är den ena positionen och den kallas för agency theory.

Det som förenar oss är att vi ständigt är engagerade i tanken om framtiden som formbar.

Pär Vasko

– Den andra positionen som jag undersöker kallas för stewardship theory och den gör egentligen motsatta antaganden, det vill säga "människan är inte alls en ekonomisk varelse i den meningen att det är rationalitet och egenintresse som alltid styr, utan hon är egentligen empatisk och söker det bästa för gruppen. Även i situationer där konflikterande intressen kan uppstå kommer en steward att välja det som är bäst för gruppen, organisationen och det omkringliggande samhället.

Polariserad diskussion

Konsekvensen av de här diametralt motsatta förhållandena att se på människan är att själva diskussionen blir väldigt polariserad. Det vill säga, teoretiker som företräder båda de här positionerna slår ju vakt om att man har rätt och då måste den andra ha fel.

– Och där kommer existentialismen till sin rätt. Det är en subjektiv filosofi, den utgår från enskilda personer som ser världen på sitt sätt. Det som förenar oss är att vi ständigt är engagerade i tanken om framtiden som formbar. På onsdag ska detta hända, om tre år detta... Vi strävar hela tiden mot någonting och därmed skapar vi ett meningsfullt nuläge. För tänk vad som är möjligt – i framtiden! Jag menar att, med stöd av existentialismen, det är denna strävan som är själva grejen. Det finns ingen färdig uttänkt väg framåt, utan det är vi som skapar hela tiden. Och det gör vi för att vi behöver ha någon slags meningsfull framtid för vårt bolag eller organisation. Alternativet vore märkligt: att sträva mot en meningslös framtid – tror jag skulle bli svårt att förmedla till anställda, aktieägare eller andra intressenter. Min avhandling vrider och vänder på det för-givet-tagna och söker sätta teoretiska antaganden i rörelse, för att därigenom försöka etablera position, en möjlighet att förstå och teoretisera om människor – alltså ledare och chefer – bortom tanken på att det måste vara antingen det ena eller det andra. Det är det jag menar när jag utforskar existentialistisk filosofi som en tänkbar utgångspunkt. I ljuset av den befintliga diskussionen, som är baserad på ett antingen/eller tänkande, så framträder här ett alternativ i att tänka existentiellt, alltså både/och.

– För att teoretisera från en existentiell position och samtidigt hålla sig inom den existentiella traditionen så kan essäer vara ett sätt att skriva och teoretisera. Begreppet essä kommer från franskan och betyder ungefär ”försök” att diskutera ett vetenskapligt ämne på ett personligt sätt. Just detta har jag också gjort i min analys, som består av tre essäer där jag ställer tre empiriska/praktiska situationer i ljuset av några existentiella begrepp. En essä, vill jag hävda, är ett sätt att skriva fram en text som bryggar det teoretiskt abstrakta och det praktiskt konkreta. Det är också ett sätt att teoretisera om människan (här: ledare och chefer) som de förhoppningsvis kan känna igen sig i.

– I grunden försöker jag etablera ett alternativt sätt att närma sig tillvaron som vi alla lever i, oavsett om vi är ledare, chefer, anställda – eller för den delen människor. För mig är existentialismen ett sätt att söka förståelse både för sig själv och andra. Den utmanar, den kräver vidsynthet och den vrider och vänder på vad jag tror mig veta. Min ambition är att vi kan utmana oss själva och andra genom att inte fastna i hur saker och ting är, och genom att komma loss från föreställningar om hur vi är. Vad händer om vi undrar vad som skulle kunna vara? Vad händer om vi tänker i termer av både/och – och inte bara i termer av antingen/eller. Den existentiella förståelsen är ett sätt att ta fasta på detaljer i tillvaron och låta oss undra över dessa. Ett exempel kan vara: Varför skjuter vi på möten gång på gång även om vi skulle kunna besluta här och nu? Existentiellt kan det förstås som frihetens svindel, alltså att det är jobbigt att hela tiden ”skapa framtid” tillsammans med andra. Konsekvenserna av våra beslut kan vi inte förstå förrän i efterhand och det kan vara svindlande att fatta beslut nu, skulle Simone de Beauvoir ha sagt ungefär, avslutar Pär Vasko.

Avhandlingens titel: Moving beyond stewards versus agents – Exploring business managers as existential beings in the interior-design and furniture industry in Småland, Sweden

Kontakt

Pär Vasko, mobil 070-200 13 00, mejl par.vasko@lnu.se

Fyra frågor om forskning

Vad var det som fick dig att bli intresserad av att forska?

– Jag har alltid varit intresserad av de stora frågorna och att få ta del av de diskussioner som förs vid exempelvis ett universitet. För mig är universitetsvärlden en speciell vrå i världen, där jag får möjlighet att söka förståelse i stort och smått både avseende det teoretiskt abstrakta, men också för varandra. Att skapa kunskap är inte på något sätt enkelt, tvärtom är det ofta utmanande och svårt, samtidigt är det meningsfullt när man nått så långt att man får dela den med andra. Då är det värt alla stunder av tvivel och tvekan. Det är just det jag hoppas kunna bidra med till mina studenter, att väcka deras intresse för att söka förståelse tillsammans med andra. 

Vad är det mest spännande med att bedriva forskning?

– Det är just själva strävan efter förståelse som är det mest spännande. Att träffa studenter, andra forskare och praktiker, som alla på sitt sätt belyser så många olika aspekter av tillvaron.

Stötte du på någon “kritisk punkt”, och/eller någon aha-upplevelse, under dina forskningsstudier? När, hur, vad?

– Det fanns några tillfällen då jag verkligen kände mig fullständigt omsluten av nya intryck och insikter, men annars så har det varit en omvälvande resa i stort. Dagar och veckor när ingenting kommit framåt och allt stått still. Skrivandet gått i stå och tänkandet fastnat. Sedan plötsligt har det hänt något, ett litet steg i en oväntad riktning har öppnat vägen framåt. Här har jag tänkt mycket på Tranströmers dikt Gläntan som går ungefär, ”mitt i skogen finns en bortglömd glänta dit bara den som är vilse kan hitta”. Den gläntan har jag hittat några gånger och det är gett mig en ganska trygg förvissning om att det är okej att vara där jag är. Vid vissa tillfällen kan det ha varit ett radioprogram, som den gången jag lyssnade på ett program om Miles Davis där han tänkte sig att musik egentligen är tystnaden och att det är tonerna som ramar in denna tystnad. När jag hörde det så kunde jag plötsligt skriva fram avsnittet som handlar om varat och intet.

Kommer du att forska vidare framöver?

– Ja, härnäst väntar ett större projekt, tillsammans med professor Daniel Ericsson, inom musik och entreprenörskap. Det sträcker sig över fem år och är finansierat av Familjen Kamprads stiftelse och det har vi redan kommit igång med. En ny resa jag ser fram emot!