Hur hanterar välfärdssamhället språklig mångfald i möten med migranter?

Den nya forskningsmiljön heter Språklig rättvisa, global migration och nordiska välfärdsstater och består av sex forskare från Sverige och Finland. Tillsammans ska de undersöka hur kontakten ser ut mellan välfärdsinstitutioner i de båda länderna och migranter som inte talar majoritetsspråken. Forskningen fokuserar på målgrupperna barnfamiljer och äldre och de institutioner det handlar om är främst arbetsförmedling, socialtjänst och försäkringskassa.

– Decennier av invandring har lett till ökad språklig mångfald i länderna och det finns inget som tyder på att det skulle minska. Trots det ses och hanteras flerspråkighet som något övergående som ska lösas tillfälligt, säger Kristina Gustafsson, projektledare och forskare inom socialt arbete.

Lite forskning om flerspråkighet

Kristina menar att flerspråkighet länge varit en självklar del att forska om och hantera inom skola och sjukvård. Men att för institutioner inom det sociala området har flerspråkighet knappt forskats om eller uppmärksammats, trots att man där har samma erfarenheter av att möta människor som talar andra språk.

– Vi lever i ett mångkulturellt samhälle med en mångfald av språk. Men välfärdsinstitutionerna agerar ofta som att vi lever i en enspråkig värld, säger Kristina Gustafsson.

– En del i uppdraget för de här institutionerna är att ge likvärdig samhällsservice till alla invånare. Brist på språklig kompetens hos välfärdsinstitutionerna kan leda till diskriminering, när de som inte behärskar majoritetsspråken inte får tillgång till den service som de har rätt till.

Sverige och Finland – lika men ändå olika

Undersökningarna kommer att genomföras i Sverige och Finland – två länder med liknande välfärdssystem, men olika när det gäller historik kring migration. Medan Sverige sedan lång tid haft en tydlig asylinvandring, har Finland haft mer fokus på arbetskraftsinvandring, och även varit mer av ett utvandrarland. Länderna skiljer sig också åt i fråga om att arbeta med flerspråkighet, i och med att Finland har två officiella språk; svenska och finska. Finska myndigheter är sedan länge skyldiga att erbjuda service på båda språken.
 
– I Finland finns kanske en större vana att hantera flerspråkighet, i och med att de har två officiella språk. Därför är det intressant att jämföra de två länderna. Vi har också valt ut fyra platser där studien genomförs som ger oss möjlighet att jämföra stad och land, säger Kristina.

En ökad förståelse om flerspråkighet

Forskarna ska bland annat kartlägga hur målgrupperna navigerar i sin kontakt med myndigheter; vart vänder de sig exempelvis med ett brev från Försäkringskassan som de inte förstår? En annan del handlar om att analysera institutionernas hemsidor, sociala medier och appar; vad översätts och hur begripligt är innehållet? Forskarna ska också observera möten mellan till exempel biståndshandläggare och brukare, för att analysera hur de kommunicerar.
 
Kristina hoppas att forskningen ska leda till en ökad medvetenhet om flerspråkighet. Det kan till exempel handla om att oftare använda sig av tolk, att bli medveten om olika jargonger och terminologier, att använda lätt svenska och att förklara varför man ställer vissa frågor.
 
– Migranter bör får likvärdig tillgång till det som välfärdssamhället har att erbjuda. Språket ska inte vara ett hinder.