Så kan urvalen till idrottsgymnasierna bli bättre
Att se över testerna, formalisera tidiga kontakter med potentiella sökande, utbilda lärare i antagningsfrågor och utvärdera över tid. Det är fyra rekommendationer som forskare vid Linnéuniversitetet gör för att förbättra urvals- och antagningsprocesserna till landets idrottsgymnasier. Allt för att minska risken att nästa Charlotte Kalla eller Calle Halfvarsson lägger av i förtid.
Ett negativt antagningsbesked till ett idrottsgymnasium kan vara det som får drömmen om en idrottskarriär att slockna. Många av de som inte kommer in lägger av med sin idrott. Därför är det viktigt att urvals- och antagningsprocesserna till landets idrottsgymnasier är så säkra och likvärdiga som möjligt.
Men hur ska bedömarna kunna förstå om det är en framtida stjärna man antar eller ej? Per Göran Fahlström, lektor i idrottsvetenskap, och fyra forskarkollegor vid Linnéuniversitetet har på uppdrag av Riksidrottsförbundet utvärderat antagningsprocesserna. Och även om forskarna tycker att systemet fungerar bra, har man flera förslag till förbättringar.
• Formalisera tidiga kontakter med potentiella sökande
Formellt antas man till idrottsgymnasierna under årskurs nio. I praktiken börjar man ofta observera potentiella sökande redan i årskurs åtta eller tidigare.
– Alla idrotter har idag ganska bra koll på vilka ungdomar som finns. Kanot, till exempel, är inte så jättestort. Man vet vilka som tävlar i 13-14-15-årsåldern och alltså ungefär vilka som kommer att söka, säger PG Fahlström.
Detta gör lärarna ideellt, utanför arbetstid, ofta för att de har andra uppdrag inom idrotten. Man kanske är distriktsansvarig i innebandy och ute på turneringar.
– De säger att det här tar en massa tid, men det förbättrar kvaliteten i urvalet och det visar också vår forskning. Vi rekommenderar att man formaliserar detta arbete, så att det inte bara bygger på god vilja.
Så går antagningsprocessen till
Idrottsgymnasier har funnits sedan 1970-talet. 2011 gjorde man om systemet och införde så kallade Nationellt godkända idrottsutbildningar. Sedan dess har antalet idrottsgymnasier ökat stort och idag går ungefär 15 000 ungdomar på idrottsgymnasium.
Antagningen till ett idrottsgymnasium är ett tvåpartssystem som idrottsrörelsen och Skolverket har hand om tillsammans.
– I nästan alla idrotter söker man någon gång under hösten i årskurs 9. Beroende på hur stora idrotterna är, kallar man alla eller ett urval sökande till tester och intervjuer. Sedan antas man i januari-februari och när man vet det, får man söka in på det aktuella gymnasiet. Om jag kom in på skidgymnasiet i Mora, ja, då får jag söka till ett program som finns där.
• Gör tester mer relevanta och säkra
Vid urvalet görs ett antal olika tester, främst fysiska, av de sökande till ett idrottsgymnasium. Det är ganska oklart om dessa egentligen förutsäger någon senare framgång, menar PG Fahlström. Man ska ju välja ut de som kan bli duktiga.
– Vi har tittat på tester från längdskidåkning. Vad hade idrottarna som antogs på testerna i årskurs nio för resultat? Och hur har det gått för dem sedan? Då ser man jättelåga samband och det är det egentligen inte så svårt att förstå. Om man testar en 15-årig Calle Halfvarsson eller Charlotte Kalla, hur säkert är det att de blir världsstjärnor tio år senare?
– Så vi tycker att man ska se över de tester man gör, om de är relevanta eller inte och på vilket sätt man använder dem. De kanske säger mer om status här och nu, än om potential att bli duktig. Vi föreslår också att man gör tester som är enklare att utföra, som man kan utföra ofta och som man också kan följa upp i efterhand.
• Lär ut hur man intervjuar och bedömer
Lärargruppen på ett idrottsgymnasium är förmodligen den enda som väljer ut sina egna elever. I bedömningen gör lärarna en sammanvägning av en mängd olika variabler: tester, tidiga resultat, intervjuer, observationer … På ett sätt likt en vanlig betygssättning i skolan, tänker PG Fahlström.
– Vissa säger att det är killgissningar eller att man sätter upp fingret i luften. Men vi vill kalla det kumulativ erfarenhet. Lärarna har under lång tid byggt upp en erfarenhet. Gruppen tillsammans utvecklar sin kompetens så att de gör ett fantastiskt bra jobb med att väga ihop allt det här, utifrån sina förutsättningar.
Med det sagt, menar forskarna att kunskap om hur man bör göra antagningar, hur man intervjuar etc måste ingå i utbildningen av specialidrottslärare.
– Det är viktigt att validera den här urvalsprocessen, alltså göra den mer rättssäker. Att man tar ut elever är ju faktiskt ett myndighetsutövande och väldigt personligt för den enskilda idrottaren. Det är många som lägger av om de inte blir utvalda, så det är ett enormt viktigt tillfälle för idrottande ungdomar.
– Det här med kunskap inom antagningsprocesserna, det är exempelvis något vi har lagt in i de baskurser vi har i specialidrott här på Linnéuniversitetet.
• Utvärdera över tid
PG Fahlströms förhoppning är alltså att rapporten ska leda till att man blir mer säker i bedömningarna vid antagningarna. Att urvalsprocessen ska bli mer tydlig, till exempel genom att man samarbetar mer inom gymnasierna, inom idrotten men även mellan idrotterna.
– Vi föreslår också att man utvärderar över tid. Det gör man väldigt lite. Man kan få svar som att ”de allra flesta landslagsutövare i vår idrott har gått på gymnasiet”. Men vilka var det som slutade och varför och när slutade man? Det skulle kunna vara ett sätt att i efterhand utvärdera de urval man gjort. ”Så här tänkte vi vid urvalet; hur gick det sen?”
Vilka sökande kommer mindre till sin rätt med nuvarande urvals- och antagningsprocesser?
– Vår forskning visar att man idag mer går på, kalla det mjuka bedömningar, än bara på mätbara fakta. Man vet att resultat kan bygga väldigt mycket på träningsbakgrund – har man börjat idrotta tidigt? Eller föräldrastöd – har man råd att åka alpin skidåkning varannan helg?
– Så risken finns att missgynna dem som har sämre socioekonomiskt stöd, som är senare i sin utveckling eller som kanske har valt idrott senare. Eftersom det inte är en dagsform utan en potential man ska bedöma, så är det absolut en risk.
– En socioekonomisk aspekt är att det tycks vara så att de som antas idag har bättre betyg än vad man hade för kanske tio år sedan. Och då säger lärarna så här, att man ska egentligen ta ut dem på idrott, men vi vet att om de inte klarar skolan så klarar de inte idrotten heller. För man ska ju få ihop två karriärer samtidigt. Och det riskerar att missgynna de som inte har studiebakgrund, till exempel, eller sämre betyg, eller föräldrar som kanske inte kan stötta dem i studierna. Då kan man vara kritisk och säga att egentligen tar de ut på betyg två gånger.
– Generellt kan man säga att framför allt ungdomar i individuella idrotter, och framför allt tjejer, ofta är mycket högpresterande även i skolan. Det gör att om de inte får den idrottsutveckling de hoppas på i gymnasiet, ja, då har de kanonbra betyg. Då går de Chalmers eller Karolinska. Alltså, de kan välja, för de är högpresterande i både skola och idrott.
– Detta tycker vi att man ska följa upp och se över tid, har det här förändrats? Den här bondpojken från landet som åker skidor, kommer han in på skidgymnasiet fortfarande eller är det mer de från storstäder med starka klubbar, föräldrar med stöd och så vidare?
Skulle Thomas Wassberg antas till ett idrottsgymnasium idag?
– Ja, det vet jag förstås inte. Men allmänt kan man säga att det idag är svårare att komma in om man inte har "valt rätt föräldrar" som har intresse och kan stötta i både studier och idrott.
Mer information
- Rapporten Våra framtida stjärnor: Om urval och antagning till idrottsgymnasier av Per Göran Fahlström, Filip Andersson, Per Gerrevall, Marie Hedberg och Susanne Linnér
- Blogginlägget Att kombinera idrott och studier – vad finns det för möjligheter och hur tas man ut av Mats Glemne vid Centrum för idrottsutveckling