Trots insatser – biståndstagare upplever ett begränsat erkännande som samhällsmedborgare
Aktivering av biståndstagare kan innebära stöttande relationer, ekonomiska resurser och meningsfulla arbetsuppgifter, som ett vanligt svar på fattigdom, arbetslöshet och social utslagning. Och visst kan det bidra till att individer inkluderas mer i samhället, men deras erkännande som fullvärdiga samhällsmedborgare blir ändå begränsat, visar en ny avhandling i socialt arbete från Linnéuniversitetet.
Arbetsmarknadspolitik, även känd som aktivering, är ett vanligt svar på fattigdom, arbetslöshet och social utslagning. Aktivering kännetecknas av ett ökat individuellt ansvar, vilket kräver att socialbidragstagare strävar efter ekonomisk självförsörjning genom arbetssökande, utbildning eller coachning.
I Sverige genomförs aktiveringspolicyer även inom kommunala välfärdstjänster som socialbidrag och aktiveringstjänster. I en ny avhandling i socialt arbete vid Linnéuniversitetet har Lagunathan Govender undersökt aktiveringens praktiska konsekvenser för biståndstagare, något som inte är tillräckligt studerat.
– Jag har funnit att det program för kompetensutveckling som jag studerat inte nämnvärt verkade öka erkännandet för de som deltog. Å ena sidan upplever socialbidragstagare aktiveringen som ett erkännande, genom stödjande individuell hjälp, ökade ekonomiska resurser och social aktning för deras insatser. Å andra sidan upplever de fortfarande fattigdom, låg status och begränsade sysselsättningsmöjligheter.
– Min förhoppning är att rönen kan användas för att nyansera den syn som råder på den kommunala arbetsmarknadspolitiken, för att även uppmärksamma dess baksidor. Resultaten kan också användas för att stärka ett mer erkännande socialt arbete i arbetsmarknadspolitiken, genom att till exempel prioritera arbetslösas ekonomiska behov och individanpassa insatser.
Aktivering i fem kommuner
Studien undersöker socialhjälp och aktiveringstjänster i fem kommuner i södra Sverige som deltagit i ett projekt finansierat av Europeiska socialfonden. Projektet bestod av ett program för kompetensutveckling som syftade till att öka erkännandet. Socialarbetare genomgick utbildning i erkännandeteori och dess implementering i praktiken under två år.
Avhandlingen studerar resultatet av utvecklingsprogrammet, dels genom en enkät med socialsekreterare och dels genom en enkät med biståndstagare i de fem kommunerna och i fem jämförelsekommuner. Studien bygger också på välfärdsmottagares erfarenheter av aktivering genom intervjuer enskilt och i grupp, och öppna enkätsvar.