Välfärdsteknik för äldre riskerar att stjälpa snarare än hjälpa
Välfärdsteknik är tänkt att framför allt hjälpa äldre och personer med funktionsvariationer med trygghet och delaktighet. Men hur ser vårt samhälle på äldrevården och deras anhöriga, genom införandet av välfärdstekniken? Det har Maria Nilsson analyserat i sin avhandling i hälsovetenskap.
– Mina resultat visar bland annat att äldre känner sig marginaliserade och att anhöriga lämnas utanför vården och omsorgen. Jag önskar att beslutsfattare kunde ha ett mer kritiskt förhållningssätt innan välfärdsteknik införs, säger hon.
Välfärdsteknik
Är en del av ehälsa och olika former av hjälpmedel för det dagliga livet som innehåller digital teknik. Välfärdsteknik ska hjälpa till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning. Exempel är appar i mobiltelefonen för att kontakta hälso- och sjukvården eller trygghetskameror och matningsrobotar.
Källa: Socialstyrelsen
Maria Nilsson har analyserat samhällets syn på vård och omsorg för äldre, genom att undersöka hur välfärdsteknik används för äldre människor (över 65 år) och deras anhöriga. Anhöriga är personer som ger vård, hjälp eller stöd till någon närstående. Maria har en bakgrund som sjuksköterska och har jobbat 15 år inom hälso- och sjukvården, bland annat som operationssjuksköterska och inom äldrevården. Hon har en fascination för teknikutvecklingen, speciellt användning av teknik i vårt samhälle.
– Genom att undersöka vad välfärdstekniken är tänkt att lösa, går det att förstå hur beslutsfattare ser på äldrevården. Jag har velat skapa mig en bild utifrån en svensk kontext och titta på underliggande drivkrafter, säger hon.
Eget ansvar att vara aktiv och minska vårdbehov
Avhandlingen, som är delfinansierad av Nationellt kompetenscentrum för anhöriga (NkA), bygger bland annat på intervjustudier med politiker och representanter från två olika pensionärsförbund. Maria Nilsson har också granskat policydokument, till exempel digitaliseringsstrategier, från flera svenska kommuner.
Resultaten fokuserar både på äldrevården kopplat till välfärdsteknik, anhörigas deltagande och hur politiker uppfattar välfärdsteknikens del i äldrevården. Ett av resultaten visar att hälsa inte ses som det övergripande målet för välfärdsteknik för äldre, utan ett medel för att uppnå självständighet.
– Det betyder att det är den äldre personens egna ansvar att vara fysisk aktiv och hålla sig frisk. Den äldre ska, med hjälp av välfärdsteknik, kunna ta hand om sig själv för att bo kvar hemma och därmed minska vårdbehov. Detta blir problematiskt då det riskerar att marginalisera äldre med större behov av vård, hjälp och stöd, samt deras anhöriga, säger Maria Nilsson.
Jag önskar att politiker och beslutsfattare kunde höja blicken och fundera över vilka etiska och moraliska problem det finns kopplat till välfärdsteknik.
Olika syn på anhörigas roll
Samtidigt som välfärdstekniken kan erbjuda hjälp, visade resultaten från intervjuerna med representanter från pensionärsförbund, att så inte alltid var fallet. Svårigheten att få en personlig kontakt inom vården gjorde att äldre känner sig utelämnade och utan ett sammanhang. Resultaten visade också att anhörigas roll var extremt viktig för äldre, några menade att de som inte har anhöriga ”är chanslösa” i dagens samhälle. Men i policydokument var rollen inte alls av samma betydelse eller saknades helt.
– De olika bilderna av anhörigas roll tyckte jag var intressant. Anhöriga står för majoriteten av all vård, hjälp eller stöd som utförs i Sverige men i policydokumenten är de i princip osynliga. Det finns ingen välfärdsteknik som ser de anhörigas roll som en aktiv del i omvårdnaden/omsorgen eller hälsan för äldre, säger Maria Nilsson.
Vidare visade Marias resultat en tydlig ojämlikhet i hälsan hos äldre.
– Teknikinförandet i vården kan öka klyftorna eftersom vissa äldre inte har råd, till exempel med smarta telefoner som behövs för att använda appar. Det var däremot ingenting de politiker jag intervjuade hade reflekterat särskilt mycket över. Det hade varit intressant som en fortsatt studie, att förstå hur välfärdstekniken slår hos olika samhällsgrupper, säger hon.
Behövs kritiskt förhållningssätt till välfärdsteknik
Maria Nilsson är kritisk till hur självständighet ses som det övergripande idealet och hon tycker att det behövs ett mycket mer kritiskt förhållningssätt till införandet av välfärdsteknik.
– Det går inte att lägga alla ägg i samma korg, den välfärdstekniska korgen. Jag önskar att politiker och beslutsfattare kunde höja blicken och fundera över vilka etiska och moraliska problem det finns kopplat till välfärdsteknik. De behöver problematisera användandet av välfärdsteknik i stället för att se det som den enda lösningen.
– Det jag rekommenderar i min avhandling är att man med fördel kan titta på teknik och insatser som främjar relationer och ömsesidighet, att alla fortfarande kan uppleva att de är viktiga och har en röst i samhället. Till exempel att bygga digitala platser där möten med människor kan ske, säger Maria Nilsson.
Mer information
- Läs avhandlingen i sin helhet: Unpacking the Welfare Technology Solution Discourse: An analysis of society’s perceptions of formal and informal care of older people
- Läs fler resultat på doktorandprojektets sida: Välfärdsteknik för äldre och deras anhöriga
- Doktorandprojektet är en del av arbetet i forskargruppen Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA)