Varför är vissa ungdomar i miljonprogramsområden trygga – och andra inte?
I en ny avhandling har Carolin Valizadeh undersökt hur unga upplever två bostadsområden i Malmö. Hon har funnit att vissa beskriver området med betoning på trygghet, tillhörighet och gemenskap, medan andra betonar rädsla, avståndstagande och isolering. Avgörande är hur omfattande personernas lokala nätverk är och hur mycket de vistas ute i området.
Respekt kan ha olika innebörder. I Carolin Valizadehs avhandling i sociologi, om ungdomar i två miljonprogramsområden i Malmö, är respekt en central symbol när de själva beskriver samvaron mellan olika grupper av unga.
– Respekt, i betydelsen rädsla och auktoritet, ges dem som kan skapa sig en macho-maskulinitet och våldspotential. Men de unga i min avhandling ger också uttryck för respekt i betydelsen omtanke och hänsyn. De förväntar sig att en ömsesidig respekt visas av och för människor som tillhör området.
Trygghet och tillhörighet – eller rädsla och avståndstagande
De värden och kvaliteter som de unga tillskriver området är av två olika slag. Vissa beskriver området med betoning på trygghet, tillhörighet och gemenskap; andra betonar rädsla, avståndstagande och isolering. Båda dessa grupper är blandade sett till klass, etnicitet, ålder och kön.
– Det som skiljer unga som uttrycker trygghet och tillhörighet från de som berättar om rädslor och avståndstagande är framför allt omfattningen av deras lokala nätverk och erfarenheter av att vistas ute i området, berättar Carolin.
Unga som ser området som tryggt gör det bland annat för att deras kunskap om olika brott och sociala problem i området får dem att se samband och motiv. Det får kriminaliteten att framstå som logisk och gärningsmännen som rationella och empatiska.
– Det sociala sammanhang som många unga ingår i bidrar också till trygghet. De känner många människor i området och vet vilka normer och förhållningsregler som gäller; hur de förväntas bete sig och var de förväntas röra sig och inte. De känner området väl så att de kan undvika, och snabbt fly ifrån, platser och situationer som anses riskfyllda.
Bidra till att nyansera samhällsdebatten
Många unga som Carolin har pratat med gör skillnad på människor utifrån hur de förhåller sig till medierapporteringen och de offentliga uppfattningarna om området. Medias rapporter kännetecknas enligt dem av bristande insyn i vad som verkligen försiggår på platsen och att förlita sig på sådana källor bidrar till obefogad rädsla för att vistas ute i området. Det var också bristen på nyanser som fick Carolin att intressera sig för ämnet.
”Är du inte rädd för oss?”
En av många händelser som stannat kvar i Carolins minne är från en intervju med den grupp unga, brottsaktiva män som hon i avhandlingen kallar ”grabbarna”.
– Under vår promenad, då de visar mig runt i området, frågar en av killarna om jag inte är rädd för dem. Jag svarar nåt i stil med att ”magkänslan säger mig att ni är bra människor”, varpå en av de andra svarar att de verkligen uppskattar att jag litar på dem för att det inte finns många människor som gör det.
– Dessa unga män uttryckte i en annan intervju att människor som inte känner dem tror att de är ”odjur”. Det fick mig att inse att jag i egenskap av forskare på fältet också kan bygga broar och skapa viktiga, om än tillfälliga, relationer som kan göra skillnad för enskilda människor.
– Jag valde detta ämne för min avhandling för att bidra till samhällsdebatten om de svenska miljonprogramsområdena. Jag har själv varit bosatt i flera sådana områden och vill visa att det finns så många fler nyanser än den stereotypa schablon som ofta används för dessa områden i det offentliga samtalet.
För att skapa förtroende bland ungdomarna i områdena, tog hon till att börja med promenader där med sin hund. Hon sökte kontakt med ungdomarna och hade även med sig fika i form av hembakade muffins. Enkla saker, kan tyckas, men de skapade en respekt bland ungdomarna vilket gjorde det möjligt för henne att få följa och intervjua dem under en längre tid. Totalt medverkar 40 unga mellan 15 och 25 år i hennes studie; 25 killar och 15 tjejer.
– De jag pratade med, såväl unga som vuxna, uppskattade att jag visade intresse för deras bostadsområde, även om det fanns en viss rädsla för att min forskning skulle bidra till att områdets rykte skulle påverkas negativt. De allra flesta som blev tillfrågade ville gärna delta i studien. Efter att jag hade lärt känna de unga hälsade de glatt på mig när vi möttes och jag mådde alltid extra bra efter att jag hade besökt området.