svartvit bild på man med sänkt huvud framför spegel

Män som utsätts för våld i nära relationer misstros ofta av samhället

Att män utsätts för våld av en kvinnlig partner är vanligare än man kanske tror. De skyddsnät som genom åren byggts upp för våldsutsatta kvinnor saknas dock för männen. I stället blir deras berättelser ofta ifrågasatta och förlöjligade, de förlorar sig själva i relationen och drar sig för att söka hjälp.

”Du är väl en man? Du kan väl stå upp för dig själv?”

När en man kontaktar polis, socialtjänst eller sjukvård för att berätta att han utsatts för våld av sin kvinnliga partner kan han mötas av ifrågasättande, skepsis, misstro och förlöjligande. Det visar en ny avhandling i socialt arbete vid Linnéuniversitetet av Caroline Hansén.

– När de ringt polisen och bett om hjälp har det hänt att de fått frågan ”Vad gjorde du först?”. Rent historiskt vet jag att kvinnor kunde bemötas på det sättet, men jag tycker att man i dagens samhälle inte ens skulle ställa den frågan. Den ställs också i mötet med andra myndigheter och det gör att män drar sig för att söka hjälp, för de blir ändå inte trodda på. Dessutom har männen utifrån sina erfarenheter svårt att sätta ord på vad det är de har varit med om.

Gör allt för att anpassa sig

Avhandlingen bygger på intervjuer med 21 män och tar avstamp i deras upplevelser av våld i nära relationer och hur det påverkar deras identitet och maskulinitet.

– De gör allt för att anpassa sig till kvinnans krav och skiftande humörsvängningar och beteende. De utvecklar en form av hyperkänslighet, går runt som på äggskal och med en känsla av att hur de än gör blir det fel.

Hyperkänsligheten kan ses som en överlevnadsstrategi som leder till att männen förlorar sig själva i en sådan utsträckning att de gör sig ”osynliga” för att undvika konflikter. Det är som om de försvinner, förklarar Caroline.

– Flera av männen berättar också att de exkluderas från sina barns och sin partners liv, både under och efter relationen. Det kan ta sig uttryck i att deras partner undanhåller information om barnens välmående och utveckling.

Hur vanligt är det?

I en kartläggning från Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerad 2024 uppger 15,2 procent av kvinnorna och 11,7 procent av männen att de blivit utsatta för någon typ av våld i nära relation.

Psykiskt våld verkar vara det mest utbredda bland både kvinnor och män, medan det är betydligt vanligare att kvinnor uppger att de utsatts för sexuellt våld. Det är vanligare att yngre personer uppger att de blivit utsatta än äldre.

Nära relation till sina känslor

Det är inte män från någon särskild samhällsklass som blir speciellt utsatta, utan allt från lågutbildade till högutbildade, med en bra barndom eller en lite trasigare bakgrund.

– Men det är män som skildrar en nära relation till sina känslor, vilket gör dem mottagliga för sina partners humör och mående. I denna process beskriver de hur de ofta är beredda att åsidosätta sitt eget välmående och sina egna behov för att främst se till att deras partners och barns behov tillgodoses.

Av männen i studien är det, såvitt Caroline vet, bara en som fortfarande är kvar i sin relation.

– De andra männen har lämnat sina relationer, men vissa av dem lever i ett så kallat eftervåld och påverkas fortfarande av kvinnans handlingar och beteende. Framför allt för de som har barn tillsammans kan våldet ta sig olika uttryck efter att den intima relationen avslutats.

Anmäla eller inte?

– Det finns de som anmäler sin partner och det finns de som väljer att inte anmäla. Några män i min studie har försökt anmäla sin partner till polisen, men säger att de inte blivit trodda eller tagna på allvar, berättar Caroline.

I vissa fall beskriver männen hur polisen kommit till deras bostad och upprättat en anmälan trots att mannen själv inte hade initierat eller önskat göra det. I ett annat fall sa polisen till mannen ”Ska vi inte glömma det här, hon är lite vimsig?”, vilket fått honom att känna sig tvingad att svara ”Jo, visst, jag skiter i det.”.

– I en intervju berättar en man om hur han gick till polisen för att anmäla sin partner. Till en början möttes han av misstro, men allt eftersom han berättade fick han intrycket att polisen började ändra sin syn och tog hans berättelse på allvar. En annan man beskriver hur hans före detta partner blev dömd till fängelse för en misshandel mot honom samt grov fridskränkning mot några av deras barn.

Olika typer av våld

I studien har Caroline tittat på våld i ett vitt begrepp. Det mest utmärkande är det psykiska, verbala och emotionella våldet, men det finns även berättelser där detta våld övergått till fysiskt våld.

I männens berättelser framkommer också ekonomiskt och sexuellt våld.

– Baserat på deras upplevelser var det sexuella våldet något männen själva inte alltid såg som sådant. Men ju mer de berättade, desto tydligare blev det att de hade utsatts för sexuellt tvång.

En annan typ av våld är det legala och administrativa våld som männen upplever sig utsättas för. De menar att kvinnorna använder skyddsnätet för våldsutsatta kvinnor för att fortsätta skada och kontrollera dem, säger Caroline.

– Har de delad vårdnad eller umgängesrätt med barnen försöker kvinnan förstöra männens tid med barnen. Det förekommer också hot om att ”lämnar du mig så anmäler jag dig för sexuella övergrepp på våra barn”, vilket gör att mannen inte vågar lämna kvinnan. Finns det inga barn kan de säga ”Lämnar du mig så anmäler jag dig för misshandel. Vem tror du att de tror på?”. Då känner männen att de hamnar i ännu mer underläge och blir fastlåsta i sina relationer.

Caroline Hansén

Vidga sina perspektiv

Caroline hoppas att hennes avhandling ska kunna få socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård och andra myndigheter att vidga sina perspektiv på vad normerna för våld i nära relation är. Att de tar till sig hur männen i studien upplevt det bemötande de fått.

– Jag är medveten om att forskningen visar att mäns våld mot kvinnor utgör ett betydande samhällsproblem, och att kvinnor som utsätts för dödligt våld representerar en större grupp. Trots detta skulle jag vilja se att begreppet ”våld i nära relationer” används som ett övergripande paraplybegrepp där olika former av våld inkluderas, såsom ”mäns våld mot kvinnor” och ”kvinnors våld mot män”, ”våld i samkönade relationer”, ”våld i hedersrelaterad kontext”, ”syskonvåld” och fler. Detta skulle bidra till ett mer inkluderande perspektiv, som bättre speglar den mångfald av grupper som drabbas av våld i nära relationer.

Hon ser hoppfullt på att problemet börjat uppmärksammas även på politisk nivå. Bland annat har regeringen gett Jämställdhetsmyndigheten ett uppdrag att kartlägga mäns utsatthet för våld i nära relationer och deras behov av stöd, med särskilt fokus på skyddat boende. Sedan ett tag tillbaka finns det även stödlinjer som riktar sig till våldsutsatta män, transpersoner och de som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

– Jag hoppas att allt det här kan ge ringar på vattnet till en förändring i hur man ser på våld i nära relationer.

Mer information

Mer om studien

Det var när Caroline Hansén som kommunalt anställd för 15 år sedan gjorde en kartläggning om mäns våld mot kvinnor, samt omfattningen av insatser riktade till våldsutsatta kvinnor, som hon började fundera över frågan ”var är alla våldsutsatta män?”. I sin studie har hon djupintervjuat 21 män som utsatts för olika typer av våld av sina kvinnliga partner. En frivilligorganisation hjälpte henne publicera en notis i en sluten grupp på sociala medier och några kommunala verksamheter satte upp affischer om att det fanns möjlighet att ta kontakt med henne. Därför kallar hon det för ett självselekterande urval och en självidentifierad utsatthet.

– Det som förvånade mig mest var männens öppenhet och vilja att dela med sig av sina levda erfarenheter. Att de vågade. Jag har intervjuer som är uppemot sju timmar långa totalt. Efteråt har de sagt ”äntligen någon som var beredd att lyssna, det ingav förtroende och tillit gentemot oss som skulle berätta”. Det fascinerar och berör mig fortfarande när jag tänker på det.