lärare med handen på axeln på en elev i en skolkorridor

Skolpersonal upplever motstridiga krav i arbetet med elever som har drog- eller alkoholproblem

Personal på gymnasiet behöver allt oftare agera som poliser i stället för att arbeta med undervisning och vägledning. En ny studie visar hur de i sin vardag upplever brist på riktlinjer, känslomässigt utmanande situationer och konflikt mellan omsorg och kontroll.

De senaste decennierna har inneburit en förändrad syn på brott, straff och övervakning i Sverige, till exempel gällande informell social kontroll som utövas i samhället utanför rättsväsendet. Inte minst har detta påverkat skolans värld.

– Vi ser att personalen upplever motstridiga krav vad gäller arbetsuppgifter och känslomässigt engagemang. Å ena sidan ska de ge emotionellt stöd och säkerställa en god utbildningsmiljö för alla elever. Å andra sidan även agera som informella poliser eller övervakare för elever som har problem med alkohol eller droger.

Polisarbete snarare än undervisning

Det säger docent Goran Basic vid Linnéuniversitetet. Tillsammans med lektor Sophia Yakhlef vid Högskolan Kristianstad har han undersökt hur 36 anställda på gymnasieskolor som arbetar med elever som använder alkohol eller droger upplever sin situation. De beskriver hur personalens arbete överstiger de krav som traditionellt sett är förknippade med skolmiljön, till exempel att behöva agera som poliser snarare än att arbeta med undervisning och vägledning.

– Studien ger fördjupad kunskap om de motsättningar och känslomässiga slitningar som kan uppstå i arbetet. Vi ser en brist på tydliga riktlinjer gällande brottsförebyggande arbete i skolmiljö, en konflikt mellan omsorg och kontroll, samt en hög arbetsbelastning och känslomässigt utmanande situationer.

Olika känslomässig respons

Forskarna hittade fyra primära typer av känslomässig respons på oklara situationer bland personalen:

  1. Känslor av frustration, ansvar och otillräcklighet som härstammade från en upplevd brist på relevant utbildning eller känslan av att ”misslyckas” med att hjälpa elever.
  2. Känslor av stress och irritation förknippades med deras tvetydiga arbetsidentitet, vilket ledde till känslomässiga slitningar.
  3. Känslor av utmattning uppstod ur deras engagemang i att hjälpa eleverna, vilket ofta resulterade i empatisk trötthet.
  4. Känslor av tillfredsställelse upplevdes när de framgångsrikt hjälpt eleverna.

– Gymnasiepersonalen använde olika tekniker för att hantera sina arbetsuppgifter och kompensera för bristen på utbildning och tid för att hjälpa eleverna. De kunde upprätta informella nätverk av yrkesverksamma och andra – familj, grannar eller vänner – för att hålla ett öga på eleverna. De arbetade även med att vara vänliga, bygga upp förtroende och etablera nära relationer med eleverna, säger Goran Basic.

Mer information

Ur studien

Till hjälp för pedagogerna och lärarna anställde några skolor skolvärdar, en form av ”fritidsledare” som umgicks med eleverna under lediga stunder och sedan rapporterade till rektor. Skolvärden beskrevs av en av lärarna som en ”spion” som blev vän med eleverna och fick höra det skvaller om fester, mobbning eller konflikter.

I ett samtal med en skolvärd vid namn Robin beskrev han att hans jobb var ”märkligt” på så sätt att eleverna visste att han var personal, men anförtrodde sig ofta åt honom som en vän. Det var viktigt för honom att lära sig elevernas ”jargong” och att ”agera” som om han var ”på deras nivå” i motsats till lärarna. Robin hänvisade till sin tvetydiga roll genom att förklara hur eleverna behandlade honom varken som medlem av gymnasiepersonalen eller som en vän.

– Eleverna är vänligare mot mig än mot lärarna, de ser mig som en som bara hänger runt och ser till att inga bråk eller andra saker pågår. Om det är fester eller någon planerar att ha en fest så skvallras det alltid om andra elever, vem som druckit för mycket, kommer det att vara droger inblandade och så vidare. Men de vet att jag är personal, så jag lär aldrig känna dem såpass väl. Om jag hör något intressant rapporterar jag till lärarna och rektorn.