Småländska socknen var inte så ålderdomlig som man tidigare trott
Det tidiga 1900-talets folklivsforskare såg Virestads socken i södra Småland som typexempel på ett gammalmodigt och isolerat område. Ny forskning slår hål på den myten. Historikern Martina Böök har analyserat historiska dokument och kläder och konstaterar att människorna där var snarare före sin tid.
Virestads socken i sydvästra Småland klassificerades i början av 1900-talet som del i ett så kallat reliktområde. Begreppet myntades av etnologer som letade efter den riktigt urgamla svenska kulturen. I reliktområden menade de att kulturen hade stått stilla under lång tid och att människorna var isolerade. Förutom i södra Småland identifierades reliktområden i bland annat Dalarna, Hälsingland och Sörmland.
Livkjol och silverbälte
Det som framför allt gjorde att Virestadsborna uppfattades som ålderdomliga var att de klädde sig i en gammaldags stil, i kläder med anor från medeltiden och renässansen.
– Kvinnor använde till exempel ofta livkjol, ett plagg där liv och kjol satt ihop. De hade också slängkappor, stora silversmycken, silverbälten och broderade raskförkläden (högtidsförkläden). Allt detta var ovanligt i övriga landet vid den här tiden, säger Martina.
Men var människorna verkligen så gammaldags som man tidigare trott? Martina Böök har i sin avhandling undersökt Virestadsbornas liv 1750-1850, genom att analysera bouppteckningar, bevarade kläder, handel, flyttar, brev till kungen och protokoll från sockenstämman.
Snarare före sin tid
Resultatet visar att befolkningen i Virestad var snarare före sin tid, både i handel och politisk kultur. Till skillnad från många andra platser, kunde motsättningar i Virestad lösas genom röstning på sockenstämman, vilket tyder på en utvecklad politisk kultur där alla fick vara med och fatta beslut. De röstade bland annat om att anställa en barnmorska, en skollärare och att bygga en ny kyrka. Ett stort antal skulder och fordringar visar även på att de hade kontakt och bedrev mycket handel med människor långt utanför socknen. Och när obligatorisk vaccination mot smittkoppor infördes i Sverige 1816, då hade man redan börjat vaccinera i Virestad.
Även om det var viktigt för Virestadsborna att klä sig i en gammal stil, finns det många exempel på när de tagit in influenser utifrån och använt nya färger, tyger och detaljer som var på modet. Man gjorde sig en egen klädstil.
– Mina resultat visar att tradition och modernitet inte behöver vara varandras motsatser, utan kan vara varandras förutsättning. I Virestad kunde man mycket väl förena ålderdomliga kläder med livaktig politisk kultur och ekonomi. De traditionella kläderna kan i själva verket ha gett en stabilitet och samhörighet bland befolkningen, säger Martina.
Martina menar att denna samhörighet kan ha medverkat till att gruppen kunde vara modern inom andra områden, som i hur socknen styrdes politiskt. Hon menar att reliktområden, tvärt emot tidigare forskning, ska ses som innovativa och moderna områden, där äldre traditionsinslag gav befolkningen trygghet och stabilitet.
Ett annat resultat ur Martinas studier är att människorna i Virestad skaffade sina ålderdomliga kläder under hela livet, inte att de fick kläderna genom arv, som man tidigare trott. De valde medvetet att tillverka kläder av traditionellt snitt.
– Mina resultat kan hjälpa till att skriva ny historia för platser som tidigare definierats som ålderdomliga. Även om du är gammaldags inom vissa områden, kan du vara väldigt modern inom andra. Att vara ålderdomlig kan vara en moderniserande kraft, säger Martina.
- Läs om avhandlingen i Digitala vetenskapliga arkivet (DiVA): Traditionella nyheter: Kläder, ekonomi och politik i Virestads socken 1750-1850
- Avhandlingen finns som bok på till exempel: Akademibokhandeln