lärare mitt bland studenter, lättsam stämning

Lärares arbete med elevers hälsa är viktigt – men riktlinjerna oklara

Hälsa och lärande hör ihop. Lärare, utifrån både didaktisk och relationell kompetens, har stor betydelse för hur elever mår. Men oklara riktlinjer och policydokument gör lärarnas roll i elevhälsoarbetet otydlig och öppnar för stora lokala variationer, visar Zofia Hammerins forskning.

Lärare har under senare år fått en alltmer central roll i arbetet med elevers hälsa. Riktlinjerna kring detta arbete är dock bristfälliga, vilket kan leda till stress, utbrändhet och svårigheter i samarbetet med andra skolanställda.

För att undersöka hur lärares arbete med elevhälsa beskrivs och upplevs i praktiken har Zofia Hammerin i sin avhandling i pedagogik gått igenom lokala elevhälsoplaner samt intervjuat lärare, elever, personal inom elevhälsan och rektorer. Hennes studier sätter fingret på ett antal viktiga punkter.

Både didaktisk och relationell kompetens

I sin analys av dokument för enskilda skolor och rektorsenheter har Zofia funnit att lärares hälsofrämjande arbete till stor del blir flytande och osynligt.

– Antingen är begreppet hälsofrämjande inte kopplat till några konkreta handlingar för dem, eller till vitt skilda handlingar.

Hur beskriver då lärarna själva sitt arbete med elevhälsa? I intervjuer framkommer två övergripande teman: att skapa goda relationer och att hjälpa eleverna att lyckas i skolan. Dessa bekräftas av de gymnasieelever Zofia samtalat med.

– Jag kunde urskilja fyra betydelsefulla roller för lärarna: Som skapare av att lustfyllt lärande, som skapare av en känsla av kontroll, som glädjespridare och som skapare av en känsla av värde. Eleverna lyfter både didaktisk och relationell kompetens och de ses som beroende av varandra och omöjliga att separera.

Motstridiga roller i praktiken

Lärarnas position i elevhälsoarbetet kan variera kraftigt, det visar intervjuer med rektorer, skolsköterskor, kuratorer och specialpedagoger. Rollerna de tillskrivs är motstridiga: dels som mindre kompetenta hjälpsökare, dels som potentiellt kompetenta hälsofrämjare. Det ser Zofia som bekymmersamt.

– Nuvarande nationella riktlinjer och policydokument är oklara, vilket kan medföra att aktörerna i elevhälsoarbetet fyller tomrummet i dessa med egna normer. Det sätter lärare i en osäker position där rollen är oklar och outtalad.

Zofia hoppas att avhandlingen kan vara till hjälp för de som skapar policyer och önskar tydliggöra lärarens roll i arbetet med elevhälsa.

– Så som lärares elevhälsoarbete presenteras i min avhandling, inbegriper det kompetenser som de flesta lärare besitter. Får de ett tydligt område att arbeta med, kan det minska risken för slitningar mellan olika yrkesgrupper och i förlängningen leda till bättre hälsa för eleverna.

Märkligt separera hälsa och lärande

Våren 2024 tillsatte regeringen utredningen En förbättrad elevhälsa. Uppdraget visar på en önskan om en mer vårdfokuserad elevhälsa, där specialpedagoger och speciallärare inte ingår. De som reagerat positivt på detta menar att det kan minska lärares arbetsbörda och renodla läraruppdraget. Zofia sällar sig dock till kritikerna.

– En separering av hälsa och lärande, där pedagoger separeras från hälsoprofessionerna i elevhälsan, förefaller märkligt om man vill stärka elevers hälsa. Som min avhandling visar är hälsa och lärande oundvikligen sammankopplade, och baserat på elevernas och lärarnas berättelser arbetar lärare varje dag med elevers hälsa, oavsett hur det uttrycks i styr- och policydokument.

Mer information