Stadsomvandlingen i Kiruna – ett bra exempel på när medborgarnas åsikter om kulturarv tillvaratas
Hur används kulturarvet när en stadsdel ska byggas om? Arkeologen Ulrika Söderström har studerat tre stadsutvecklingsprojekt i Malmö, Kalmar och Kiruna, som visar på olika sätt att hantera kulturarv och kulturvärden.
Hennes resultat pekar på betydelsen av att involvera invånarna i processen och ha ett öppet sinne för vad kulturarv kan vara. Hon lyfter stadsomvandlingen i Kiruna som ett gott exempel.
Ulrika Söderström arbetar som arkeolog vid Kalmar Läns Museum och har nyligen disputerat i arkeologi inom forskarskolan GRASCA på Linnéuniversitetet.
I sin avhandling har Ulrika undersökt hur kulturarv används inom stadsbyggnad för att bidra till socialt hållbara städer. I sitt arbete har hon studerat tre specifika projekt: kvarteret Caroli i Malmö, kvarteret Valnötsträdet i Kalmar och stadsomvandlingen i Kiruna. Dessa projekt representerar olika tidsepoker och olika sätt att se på användningen av kulturarv. Ulrikas arbete har bestått av intervjuer och enkäter med olika aktörer och studier av lagar, regelverk och politiska mål.
Inkludera fler än enbart experter i frågor om hur kulturarv ska användas i stadsomvandlingsprojekt.
Hennes studier visar på betydelsen av att involvera medborgarna i frågor om kulturarv, och att ha ett öppet sinne för vad som anses vara värdefullt. Hon menar att den pågående stadsomvandlingen i Kiruna är ett bra exempel på detta. Projektet har en tydligt uttalad framtidsvision där många aktörer fått bidra.
– Fråga medborgarna vad de vill ha. Genom att låta andra personer än enbart experter vara med och påverka hur kulturarvet ska användas, ökar vi sannolikheten för levande och socialt hållbara städer, där människor trivs, säger Ulrika.
De tre fallstudierna:
Kvarteret Caroli, Malmö (1967-1973): expertperspektiv utan lyhördhet
Omvandlingen av kvarteret Caroli i centrala Malmö var en del av den så kallade saneringsvågen i Sverige. För Caroli innebar det omfattande rivningar av äldre stadsmiljöer med höga kulturvärden, som ersattes med moderna hus för shopping och bostäder.
Tanken var att bygga bort sociala problem i kvarteret. Men effekterna uteblev. Svårigheterna att göra kvarteret attraktivt har bestått in i vår tid. Ulrika menar att kvarteret Caroli är ett exempel på de effekter som kan uppstå av bristande hänsyn till både kulturvärden och medborgarna i stadsplanering.
– Besluten fattades på expertnivå utifrån vad man ansåg att befolkningen behövde, inte vad de önskade. De storskaliga rivningarna slog sönder både kulturhistoriska byggnader och sociala strukturer, säger Ulrika.
Kvarteret Valnötsträdet, Kalmar (2008-2018): fokus på arkeologi, men svårbegripligt
Omvandlingen av kvarteret Valnötsträdet i Kalmar hade ett annat scenario. I projektet skulle kommunala allmänna byggnader göras om till bostadskvarter. Platsen var en gång Kalmars medeltida centrum, och här fanns redan före omvandlingen goda kunskaper om kvarterets kulturvärden.
Genom arkeologi ville man särskilt lyfta de medeltida värdena som finns bevarade under marken och använda dem i en gestaltning av utomhusmiljön. I processen samverkade flera experter; arkeologer, landskapsarkitekter och konstnärer. Ulrika menar att projektet är unikt för sitt fokus på arkeologi och gestaltning. Men även att platsen inte är särskilt tillgänglig.
– Min studie visar att konsten och utformningen av platsen är svår att förstå för andra än dem med förkunskaper. Platsen upplevs dessutom inte som öppen och tillgänglig för besökare. Inte heller här involverades medborgarna i processen, säger Ulrika.
Stadsomvandlingen i Kiruna (2004-): medborgardialog och gruvstadsparker
I Kiruna pågår sedan 2004 en flytt av staden några kilometer österut, eftersom Kiirunavaara-gruvan behöver marken. Inför flytten genomfördes flera medborgardialoger och enkäter om vad invånarna ser som kulturhistoriskt värdefullt. Det visade sig att man inte enbart värdesätter byggnader, utan även till exempel parkbänkar, en badhusskylt och klockstapeln på gamla stadshuset, som har tagits tillvara.
Medborgarna får också vara med i utformningen av de så kallade gruvstadsparkerna, som ligger på delar av den avvecklade marken. Parkerna är tänkta som en ”mjuk övergång mellan gruva och stad”. Där har byggnader och platser som inte kan flyttas med till den nya stadskärnan gestaltats genom konst och får leva kvar en tid. Tanken är att Kirunaborna kan vänja sig vid det nya succesivt. När sedan området blir för osäkert att vistas i övergår det igen till att bli gruvområde. Staketet flyttas och nästa område blir till en ny park.
– Många Kirunabor som jag intervjuat anser att parkerna är det bästa som stadsflytten fört med sig. En plats för att både minnas och anpassa sig till framtiden. Parkerna har också skapat en ny parkkultur i staden som bidrar till social hållbarhet. Stadsomvandlingen i Kiruna är ett intressant exempel på vad som händer när medborgarna får vara med och påverka hanteringen av kulturarv, säger Ulrika.
Ulrika sammanfattar sina resultat:
- Inkludera fler än enbart experter i frågor om hur kulturarv ska användas i stadsomvandlingssprojekt. Då kommer människor med större sannolikhet att känna ambassadörskap för de platser som skapas.
- Ha ett öppet sinne för vad ett kulturarv kan vara, och vad människor anser vara värdefullt.
- Hållbar stadsutveckling kräver framtidsmedvetande, en förmåga att föreställa sig olika framtider, alternativa framtider.
I sitt arbete har Ulrika tagit fram en modell som kan användas i stadsplanering, för att reflektera kring hur man kan arbeta med kulturarv i socialt hållbar stadsutveckling.
Mer information:
- Ulrika Söderströms avhandling "Kulturarv som resurs i socialt hållbar stadsutveckling: En gestaltad livsmiljö för framtiden"
- GRASCA är en företagsforskarskola för svensk uppdragsarkeologi. Läs mer om GRASCA